Deborah7

Mycket bra sagt av Krister Nordin:

Ur Dagen 2014-07-10:

”Varför göra religion av den evangeliska tron? 

Varför presentera ett sådant alternativ på en pingstkonferens?

Knappt har pingsthelgens mycket positiva och bibliska rop att ”löftet gäller dig” klingat ut förrän jag hör en dubbel signal. Ett seminarium hålls på en av pingströrelsens stora konferenser, Lapplandsveckan, som introducerar radbandet som hjälp för den troende i hennes böneliv.

Martin Lönnebos frälsarkrans, enligt honom själv vid introduktionen i Vadstena klosterkyrka ett böneband som alla kan använda, oavsett religiös tillhörighet, presenteras under rubriken ”Skapande frälsarkrans”.

Pingstens budskap är ju att det är anden som stödjer oss i vår bön och den skapande kraft ordet känner till är samme ande, varför då presentera ett alternativ på en pingstkonferens?

Att sådant sker på newagemässor kan jag förstå men, som sagt var, varför på en pingstkonferens?

Frälsarkransen är en del av den Linköpingsbaserade religiositet som just nu sveper över Sverige med rökelse, ikoner, radband, meditationsformer och helgonintresse som exempel. Detta är inte enligt klassisk förståelse delar av evangelisk och pingstkarismatisk lära och praktik.

Vi har full religionsfrihet i vårt land, och den ska vi vara rädda om. Vem som helst har rätt att uttrycka sina religiösa uppfattningar på vilket sätt hon vill, så länge det inte skadar någon annan människa, det är min absoluta övertygelse. Däremot kräver jag att man är renhårig i sin beskrivning.

Att hävda att ovan beskrivna företeelser, i detta fall meditation med frälsarkransens hjälp, är delar av evangelisk och pingstkarismatisk lära och praktik är enligt min uppfattning både historieförfalskning och teologisk våldtäkt.

Och för att förekomma; att säga att detta inte är en officiell pingsthållning när det introduceras på ett seminarium på en av de stora pingstkonferenserna är bara ett försök att komma undan ansvar. Var det ett olycksfall i arbetet så säg det rent ut, men var det ett medvetet beslut så säg också det rent ut. Min raka fråga är: Varför göra religion av den evangeliska tron?

Frälsarkransen. Ett hjälpmedel för bön, enligt upphovsmannen.

Krister Nordin, förkunnare och författare
…

http://m.dagen.se/opinion/asikt/varfor-gora-religion-av-den-evangeliska-tron/
………….

Just det: varför göra religion av en levande tro?

Men så blir det när man blandar hedendom med evangeliet – dvs. predikar en annan Jesus och ett annat evangelium.

/ Mvh.

Den 6 juni 2014 är det 70 år sedan de allierades dramatiska offensiv mot Hitlertyskland. Natten till dagen D skickades 160 000 man iväg över Engelska kanalen mot Normandie.

Invasionen högtidlighålls i år av en stor samling toppolitiker – och frågan är om de tar tillfället i akt att tala om läxor från andra världskriget i dagens konflikter.

Nästan 10 000 stupade vilar under kritvita kors eller davidsstjärnor på en av de många krigskyrkogårdarna, Normandy American Cemetary, med trappor som leder ner till Omaha Beach. Den mest hjärtskärande faktauppgiften: genomsnittlig ålder på de döda – 24 år...

http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=D627EF570D9A438D244BC10CE67C3C93.aldo4?cid=25968641&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3626484.................

................

 Joh.15:13

"Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner."

 ..............................

Kristenheten har under hela sin historia levt i ett spänningsfält mellan Andens verk och mänskliga ambitioner. I de samtal som förs i kristen press och sociala medier märks en stark längtan efter att förstå sambandet mellan Andens liv och en relevant struktur för enhet och kristen gemenskap. Liv är ju aldrig endast ett flöde av kraft – liv har alltid en specifik identitet. Därför utvecklar sig livet i en bestämd struktur som både uppenbarar dess identitet och betjänar dess fortsatta existens. Livet i en tulpanlök blir en tulpan i enlighet med sin natur, dess form och färg är vacker för ögat men också funktionell för dess liv som tulpan.

Utan att övertolka bilden kan den användas för att förstå principen för Andens liv. Vi förfogar inte över den helige Ande som om det vore en kraft som vi kan manipulera. I Guds rike är Andens liv ett Kristusliv och Gud förväntar sig, att växt och mognad i det livet uttrycker Kristi karaktär i den enskilde troende och att Kristi fullhet uppenbarar sig i den gemenskap av troende som har sin utgångspunkt i den lokala församlingen. Men ingen kyrka kan göra anspråk på att representera den universella enheten av Kristi kropp. Idag är de historiska kyrkornas kulturområden missionsfält i lika hög grad som det sekulära samhället.

De senaste åren har intresset för de så kallade historiska kyrkorna vuxit. De är alla vad vi kallar institutionskyrkor som var för sig gör anspråk på att representera det fulla uttrycket för sann kristendom. Oftast ligger betoning då i första hand på rätt lära och en apostolisk succession i ämbetssynen. Tyvärr är det dessa kyrkor som dikterat den kristna historieskrivningen. I värnandet om sin egen hegemoni har man exkluderat eller förtalat den kristna församlingsrörelsen och underskattat dess betydelse.

Ändå är det här man möter de verkliga helgonen som gett sitt liv för kristen tro. Detta måste i sanningens namn kunna sägas samtidigt som vi erkänner att det också i de historiska kyrkorna finns en kontinuitet av andligt liv.

Men det är hög tid att uppvärdera den lokala kristna församlingens betydelse. Den är nämligen den naturliga växtpunkten för Guds rike. Om det inte finns ett starkt lokalt uttryck för Kristi kropp kan inte kyrkoorganisationer kompensera för detta.

Endast den lokala församlingen kan erbjuda den miljö som är förutsättningen för Kristuslivets utveckling och mognad. All apostolisk undervisning och förmaning, all själavård, allt tal om enhet och att ge sitt liv i tjänst för var-andra förutsätter att de troende delar ett verkligt liv med varandra i den lokala församlingen.

Snarare än att känna sig underlägsen institutionskyrkornas historiska anspråk, behöver den kristna lokalförsamlingen ta sig an sin kallelse med förnyad frimodighet. Men för att den lokala församlingen skall kunna vara ett trovärdigt vittne om vad frälsningen syftar till måste vi ha samma fokus på dess innehåll som apostlarna – nämligen frälsning som upprättelse i enlighet med skapelseordningen.

Guds frälsningsgärning genom Jesu död och uppståndelse syftar till en upprättelse av det som var från begynnelsen. Det betyder att Guds vilja för människan efter pingsten inte är annorlunda än den som finns uttryckt i själva skapelseordningen. Pingsten gör det möjligt för oss att leva ett autentiskt mänskligt liv i enlighet med skapelseordningen.

Eller som Stefan Gustafsson uttrycker saken i titeln på en av sina böcker; ”Gör som Gud, bli människa!” All Jesu undervisning, all kristen etik, alla apostlarnas förmaningar i enlighet med ”den sunda läran” handlar om att leva ett liv i enlighet med de villkor och förutsättningar som är givna för människan från begynnelsen.

Att utveckla sin integritet och identitet som manligt, kvinnligt och mänskligt. Att leva med ansvar för äktenskap och familj. Att leva med arbetet som förvaltarskap och kreativitet. Att ta ansvar för helheten i gemenskap med andra männi-skor i en samhällsordning.

Den lokala församlingen har förutsättningar för att utveckla församlingslivet i vidare mening till en Gudsrikeskultur som innefattar livet i dess helhet. I den mån det sker manifesteras Guds rike genom församlingen. ”Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre.” (Ef 3:10, 11).

Sven Nilsson

 ...........................