+ "Guds rike och den lokala församlingen" - Hemmets vän
Kristenheten har under hela sin historia levt i ett spänningsfält mellan Andens verk och mänskliga ambitioner. I de samtal som förs i kristen press och sociala medier märks en stark längtan efter att förstå sambandet mellan Andens liv och en relevant struktur för enhet och kristen gemenskap. Liv är ju aldrig endast ett flöde av kraft – liv har alltid en specifik identitet. Därför utvecklar sig livet i en bestämd struktur som både uppenbarar dess identitet och betjänar dess fortsatta existens. Livet i en tulpanlök blir en tulpan i enlighet med sin natur, dess form och färg är vacker för ögat men också funktionell för dess liv som tulpan.
Utan att övertolka bilden kan den användas för att förstå principen för Andens liv. Vi förfogar inte över den helige Ande som om det vore en kraft som vi kan manipulera. I Guds rike är Andens liv ett Kristusliv och Gud förväntar sig, att växt och mognad i det livet uttrycker Kristi karaktär i den enskilde troende och att Kristi fullhet uppenbarar sig i den gemenskap av troende som har sin utgångspunkt i den lokala församlingen. Men ingen kyrka kan göra anspråk på att representera den universella enheten av Kristi kropp. Idag är de historiska kyrkornas kulturområden missionsfält i lika hög grad som det sekulära samhället.
De senaste åren har intresset för de så kallade historiska kyrkorna vuxit. De är alla vad vi kallar institutionskyrkor som var för sig gör anspråk på att representera det fulla uttrycket för sann kristendom. Oftast ligger betoning då i första hand på rätt lära och en apostolisk succession i ämbetssynen. Tyvärr är det dessa kyrkor som dikterat den kristna historieskrivningen. I värnandet om sin egen hegemoni har man exkluderat eller förtalat den kristna församlingsrörelsen och underskattat dess betydelse.
Ändå är det här man möter de verkliga helgonen som gett sitt liv för kristen tro. Detta måste i sanningens namn kunna sägas samtidigt som vi erkänner att det också i de historiska kyrkorna finns en kontinuitet av andligt liv.
Men det är hög tid att uppvärdera den lokala kristna församlingens betydelse. Den är nämligen den naturliga växtpunkten för Guds rike. Om det inte finns ett starkt lokalt uttryck för Kristi kropp kan inte kyrkoorganisationer kompensera för detta.
Endast den lokala församlingen kan erbjuda den miljö som är förutsättningen för Kristuslivets utveckling och mognad. All apostolisk undervisning och förmaning, all själavård, allt tal om enhet och att ge sitt liv i tjänst för var-andra förutsätter att de troende delar ett verkligt liv med varandra i den lokala församlingen.
Snarare än att känna sig underlägsen institutionskyrkornas historiska anspråk, behöver den kristna lokalförsamlingen ta sig an sin kallelse med förnyad frimodighet. Men för att den lokala församlingen skall kunna vara ett trovärdigt vittne om vad frälsningen syftar till måste vi ha samma fokus på dess innehåll som apostlarna – nämligen frälsning som upprättelse i enlighet med skapelseordningen.
Guds frälsningsgärning genom Jesu död och uppståndelse syftar till en upprättelse av det som var från begynnelsen. Det betyder att Guds vilja för människan efter pingsten inte är annorlunda än den som finns uttryckt i själva skapelseordningen. Pingsten gör det möjligt för oss att leva ett autentiskt mänskligt liv i enlighet med skapelseordningen.
Eller som Stefan Gustafsson uttrycker saken i titeln på en av sina böcker; ”Gör som Gud, bli människa!” All Jesu undervisning, all kristen etik, alla apostlarnas förmaningar i enlighet med ”den sunda läran” handlar om att leva ett liv i enlighet med de villkor och förutsättningar som är givna för människan från begynnelsen.
Att utveckla sin integritet och identitet som manligt, kvinnligt och mänskligt. Att leva med ansvar för äktenskap och familj. Att leva med arbetet som förvaltarskap och kreativitet. Att ta ansvar för helheten i gemenskap med andra männi-skor i en samhällsordning.
Den lokala församlingen har förutsättningar för att utveckla församlingslivet i vidare mening till en Gudsrikeskultur som innefattar livet i dess helhet. I den mån det sker manifesteras Guds rike genom församlingen. ”Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre.” (Ef 3:10, 11).
Sven Nilsson
...........................
Skulle Gud inte ha ritningar till det viktigaste, värdefullaste, byggnadsverk Han har på jorden? Den levande Gudens församling!
Noa fick ritningar till arken.
Mose fick ritningar till GT-församlingen
Salomo fick ritningar till templet
och vi som lever i NT-tiden har fått ritningar, främst genom Paulus, till Den levande Gudens församling, som är Kristi kropp på jorden!
Den kropp varigenom Han skall verka hela den oerhörda seger Han vann på korset!
Men vem bryr sig idag om dessa - i Bibeln - nedtecknade ritningar? Lewi Pethrus och hans samtida församlingsbyggare sökte fram dem i Skrifterna, studerade dem och byggde - så långt de förstod - efter dem. Och den efterföljande pingstgenerationen, med Carl-Erik Heinerborg, Bo Hörnberg och S-O Svensson, med fler, förvaltade "arvet".
Men sedan kom generationen med Jack-Tommy Ardenfors och Sten-Gunnar Hedin i täten, som hade ett högre ljus än både Bibeln och grundläggarna till pingströrelsen, hade och de rev ned vad de gamla byggt och ersatte bibelordet med sina -och andras människotankar! Och resultatet blev ett kyrkosystem, av kyrklig -och katolsk modell, och där är vi nu.
Första generationen församlar, andra generationen förvaltar och tredje förskingrar, sägs det. Denna tes stämmer till 100% på pingströrelsen i vårt land!
När börjar återtåget, reformationen, tillbaka till källorna? Till de bibliska sanningarna! För dessa finns fortfarande kvar mellan Bibelns pärmar.
Samfundet Pingst/Pingst-ffs samlas nu dagarna till stora Rådslag, för att "vässa" sina styrkor med tanke på framtiden.
Men problemet med pingströrelsen i vårt land är, att den är andligt blind -och leds av en som också är det. Och när en blind leder en blind blir inte resultatet särskilt bra, enligt JESUS.
Paulus: "Men var och en må se till hur den bygger, med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm": d.v.s. evigt bestående verk, eller förgängligt.
Pingst i Sverige har valt det senare materialet.
Saxat från Dagen: "Det är nu snart tio år sedan svensk pingströrelse officiellt bildade samfund. I dag representerar Pingst 308 lokala församlingar med sammanlagt cirka 77 000 medlemmar.
Inför dagens rådslag säger Pingsts föreståndare Pelle Hörnmark att nu är det dags för arbetsgemenskapen att ta ett steg vidare.
– Det har gått tio år och vi har hittat formerna, vi är samlade ekonomiskt och organisatoriskt. Kanske kan vi använda vår organisation till att fokusera ännu mer när det gäller uppdraget. Vi kan vässa visionen, säger Pelle Hörnmark".
___________________
Problemet för Pelle Hörnmark är, att det är bara Gud som känner framtiden, och därmed uppdraget. Pelle får gissa hur mycket han vill -och kan, så förmår han ändå inte - tillsammans med alla andra vilsna medarbetare - räkna ut vart "vinden blåser". Det uppenbarar Gud för Sina tjänare profeterna; och dem har P-rörelsens ledarskap valt att inte lyssna på. De talar "synd, rättfärdighet och dom" och det stör lovsångstemat något, för att inte säga, mycket!
Det Gud säger och har sagt, är att på blodsådd följer blodskörd! Oskyldiga barns blod, som ligger i vårt lands jord, ropar inför Gud på sin rätt, som Människor! De är inte hundar, utan Människor.
