+ Gästblogg S-E Sköld: "Lewi Pethrus i vår tid!"

Heb. 11:4 "Genom tron talar han ännu, 
fastän han är död".
 
Lewi Pethrus: "Då man understundom frågar efter orsaken till att stora, mäktiga andliga rörelser efter ganska kort tid gått ur sin ursprungliga strömfåra, att de så småningom avstannat och ofta lämnat efter sig en religiös organisation, där det mänskliga på nästan alla punkter skymmer bort det gudomliga, har man sällan räknat med predikantfrågan till den grad, som man bort göra. 
 
Ansvaret för det andliga avfallet ned genom tiderna bör bäras av Ordets förkunnare i långt större utsträckning, än dessa i allmänhet är villiga att medge.
 
Om Gud själv får hand om vittnena, som skall förkunna hans ord, så kommer han att tala genom dem, så att Andens verk kan leva och fortsätta.
 
Då är de burna av det inspirerande medvetandet, att de inte är någon skolas eller samfunds sändebud - ja, ej ens församlingens tjänare - utan de är Guds tjänare i församlingen.
 
De tar inte sina direktiv från människor utan är djupt medvetna om att de är direkt kallade och sända av Gud, på samma sätt som och lika verkligt som en Elia, en Jeremia och en Paulus m.fl.
 
De vet också att de talar å Guds vägnar, och anser sig därför ej ha någon rätt att bestämma över vad de skall predika, utan frambär det som genom den helige Ande och Bibelordet blir levande för deras hjärtan - utan att fråga efter om deras budskap väcker fiendskap eller beundran, eller om det blir orsak eller ger upphov till framgång eller förföljelse.
 
De är Guds sändebud i församlingen och i världen. Det är han som utkorat dem på ett så övernaturligt sätt. Det är också på honom allena, som de förtröstar. De är församlingens änglar - stjärnorna, som han själv håller i sin högra hand (Upp. 1:20).
 
I denna ställning berörs de varken av smicker eller förtal, av folkgunst eller folkhat. Medvetandet om att Guds välbehag vilar över dem skänker dem mer glädje än allt det mänskliga erkännande, som tillfaller vår tids kompromissande religiösa föredragshållare.
 
Guds sändebuds måtto är icke att behaga alla. De fråga icke efter huru de skall predika för att få de flesta åhörarna. De frågar efter, hur de skall predika för att vinna så många som möjligt för Gud, och deras motto är att behaga Gud.
 
Lyckliga människor!"
 ........
 
Så långt Lewi Pethrus.
 
S-E Sköld
 

+ Gästblogg av S-E Sköld: "När Herrens Ande viker från Guds folk..."

 
När Anden, sanningens Ande, förkunnaren "om synd, rättfärdighet och dom",  viker från Guds folk, som Han gör när kristenheten ställer Hans redskap åt sidan, de gåvor i vilka Han uppenbarar Sig, och som nu skett.
 
Då blir Guds folk humanister, en hjälpverksamhet bland alla andra. Välorganiserade kan vara, men utan den kristna "udden", som framkallar "stygn" i hjärtat, som leder till OMVÄNDELSE från Satans vägar, till Guds vägar.
 
Gud har nämligen INTE överlämnat Sitt verk på jorden i människohand, utan till Sig själv, i egenskap av Den helige Ande. Den Ande som först verkade genom JESUS -och Hans apostlar och nu skall verka genom Hans kropp på jorden, som är Den levande Gudens församling.
 
Men utan Andens gåvor blir den en humanistisk sörja, utan det inflytande i världen, i förruttnelsen, som den är avsedd att vara; ett ljus i mörkret och ett salt i förruttnelsen. Därför kan förruttnelsen pågå utan att Ordets tjänare säger ett enda pip i sammanhanget! Humanismen förbjuder dem det.
 
Vem rår för att mörkret sprider sig?
Ljuset, det vill säga församlingen.
 
Vem rår för att förruttnelsen utbreder sig?
Saltet, det vill säga församlingen.
 
Kristenheten skyller gärna tillståndet i vårt land på Djävulen, men denne är besegrad, av JESUS på korset.
 
Det är i den sanningen som församlingen lever, och den är utrustad av Den helige Ande för att kunna utbreda Guds kunskaps väldoft i vårt land, som är sanningen, men det kan INTE ske Anden förutan: det är ett Andens verk! som i Jesu liv -och i Hans apostlars- och den första församlingens liv- och tjänst.
 
Det är från denna sanning, Den helige Andes verk i -och genom församlingen, som vi  - kristenheten - spårat ur.
 
Och bland alla gåvor som Anden UPPENBARAR sig i, är - enligt Bibeln - profetians gåva den viktigaste. För utan den blir församlingen tyggellös: utan styrning.
 
Den gåvan är direktverkande från huvudet, Kristus. Och Han som känner gårdagen, nuet och framtiden verkar allt utifrån denna Sin totala kunskap.
 
Men när församlingen väljer att inte lyssna på Honom, utan på sina egna tankar, på människotankar, kan Guds vilja på jorden i -och genom församlingen, inte ske - och ett exempel på det, på människotankar, är de kristna ledarskapets vilja och strävan att förena Guds folk med villoandar och deras läror: med avgudar.
 
S-E Sköld
......................
 
 

+ S-E Sköld: "Budskap till Ordets förkunnare i Sverige"

Till den svenska pingströrelsens ledare (och alla andra som förkunnar Guds Ord).

Kära syskon i tron!   Jesu frid.


I det andliga mörker som sedan länge råder i vårt land, som följd av Ert och andras - i motsvarande ledarställning - tigande: då Ni undandrar Er ansvaret, att för vårt folk förkunna “allt Guds rådslut”: och därmed ställer Guds Ords lykta under bordet i stället för på, som JESUS Själv varnat oss för, ges slaktaren/vargen utrymme att ostört få härja i vårt land och döda skaror av Människor - Guds avbilder - i moderlivet. Det finns ju i Guds Ord ett skydd för deras liv - för deras oskyldiga blod - men om de Orden inte predikas, fungerar inte det skyddet: det kan inte utföra sitt verk i Människohjärtan, vartill det är sänt. Att Ordets tjänare och förvaltare utför sin plikt, att förkunna “allt Guds rådslut” - alltså även för oss Människor obekväma sanningar - är förutsättningen för att Ordet skall kunna utföra Sina verk och ha framgång i vårt land.

 

Mörker är alltid brist på ljus och på samma sätt är andligt mörker brist på Guds Ords vägledande ljus. Där det ljuset är, råder inte mörkret. Det är den självklara och enkla sanningen: sambandet. Därför är det är Ordets förvaltares uppgift och ansvar, ja plikt, att ställa fram det vägledande ljuset på alla områden där mörkret råder. Det ljuset skingrar alltid mörkret, då “mörkret inte har fått makt med det”

 

Till dettta kommer, att Ni inte endast valt att själva tiga inför denna orättfärdighet, Ni står dessutom emot dem Gud sänt till Er och vårt land för denna saks skull. En del av Er har stått emot - vägrat lyssna - i nu två decennier. På grund av dessa två omständigheter - Er underlåtenhet att predika “allt Guds rådslut” för vårt lands folk och att Ni stått emot dem Gud sänt till Er och landet i denna fråga - är Människor nu döda, som varit i livet om Nu fullgjort Ert uppdrag/Er plikt som Ordets tjänare och förvaltare och inte stått emot dem Gud sänt till Er och vårt land.

 

Om det inte är sant, då saknar i så fall Guds Ord den kraft och förmåga som krävs för att stoppa slaktarens/vargens framfart. Och det tror Ni väl ändå inte? att Guds och Människans fiende är starkare än Ordet.


Ni säger, att Ni vill väckelse - andligt uppvaknande - i vårt land, men väckelse uppstår när sanningen konfronterar lögnen: när Guds Ord konfronterar synden, som när ljuset konfronterar mörkret och saltet konfronterar förruttnelsens nedbrytande krafter. Först då - när denna konfrontation äger rum - ställs vi Människor inför ett vägval: skall vi välja mörkret och dess gärningar, som leder till död, eller skall vi välja ljuset och dess gärningar, som leder till liv, evigt liv. Därför finns väckelsen alltid i Era Biblar och Ni bestämmer själva om den - väckelsen - skall komma fram och verka, eller ej. För om Ordet skall ha framgång måste det sås i Människohjärtan och det är Ert uppdrag.

 

Vad gäller organisationen/samfundet Pingst, som jag tidigare fått Guds uppdrag att skriva till Er om, gäller fortfarande Ordets alla sanningar och den som vill ha framgång i Guds rike underordnar sig Ordet, i alla stycken. Någon annan väg framåt finns inte, än den att vandra i harmoni med Gud, med Hans eget eviga Ord. Och hur vi som Ordets tjänare och förvaltare handskas med det Ordet - till den del vi fått ljus över det i lära och praktik - kan få konsekvenser för andra Människors evighet.

 

Ords. 22:28 “Flytta inte ett gammalt råmärke,
ett sådant som dina fäder satt upp”


Ps 51:8 “Du har ju behag till sanning
i hjärtegrunden”


På Guds Andes uppdrag:

Sven-Erik Sköld
091208

.................

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=197613

+ Bibeln är kristendomens facit! (av SE Sköld)

BIBELN ÄR KRISTENDOMENS FACIT:

som avslöjar ALLA FRÄMMANDE LÄROR som vill tränga sig in -och förföra kristenheten. Därför är det långt bättre att "HÅLLA SIG VÄL" med Guds Ord - Bibeln - än t.ex. med kristna ledare som låtit sig förföras av för Bibeln främmande läror.
Det intressanta är, mot bakgrund av nutida hållning inom det svenska kristna ledarskapet, att JESUS -och Hans apostlar aldrig tycks ha insett värdet av samarbete med falska läror, utan varnade tvärt om sina samtida för dem. Och jag har mycket svårt att tro, att ljuset tilltagit inom det kristna ledarskapet sedan dess, utan snarare tvärt om:

och i mörkret blir som bekant, enligt talesättet, "alla katter grå". Men det är ju betydligt farligare, om alla vargar blir fårullsvita i mörkret; i synnerhet för de som är satta att vaka över Guds dyrköpta - och därmed för ägaren ytterst dyrbara - fårhjord.

Apg. 20:26-31 "Därför betygar jag för er
nu i dag, att jag inte bär skuld för någons
blod. Ty jag har inte undandragit mig att
förkunna för er, allt Guds rådslut.

Så ha nu akt på er själva och på hela
den hjord, i vilken den helige Ande har
satt er till föreståndare, till att vara
herdar för Guds församling, som han
har vunnit med sitt eget blod.

Jag vet, att sedan jag skilts från er,
svåra vargar skall komma in bland er
och att de skall inte skona hjorden

Ja, bland er själva skall män uppträda,
som talar vad förvänt är för att locka
lärjungarna att följa sig.

Vaka därför.."

SE Sköld
............................................
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162135

+ Uppenbarelse eller resonerande?

Timo Lordhems inlägg (föreståndare i Pingstkyrkan, Örkelljunga):

Uppenbarelse eller resonerande?

2Kor 10:4-5

Det pågår en andlig strid hela tiden om våra tankar, här beskriver Paulus hur vi som troende har "mäktiga vapen" som inte är av "köttslig art". De är alltså inte naturliga utan är andliga vapen som Gud har gett oss för att bryta ner de tankebyggnader och allt högt (tankesystem såsom filosofier, lärosatser etc.) som reser sig mot kunskapen om Gud.

Det finns alltså tankesystem, både individuellt och kollektivt som hindrar ljuset från Gud att nå människorna runt oss. (Se även 2Kor 4:4-6) Dessa "tankebyggnader" består av olika resonemang. Det grekiska ordet för "tankebyggnader" kan även översättas med "resonerande". Detta är så klassiskt oss, det var här Adam o Eva gick fel, de resonerade med ormen... Istället för att följa uppenbarelsen de fått av Gud från början.


Det står i 1Tim. 3:15 att församlingen är "sanningens pelare o grundval". Det innebär att alla tankebyggnader vi bygger in våra sammanhang blir en standard för samhället runt omkring oss.

Det är klart att djävulens första attack är inriktad på att försöka få Guds folk att göra som Eva gjorde nämligen att "resonera" fram det vi tycker verkar vettigast utifrån våra sammanhang och vårt förstånd. Hans röst är densamma än idag: Inte skulle väl Gud ha sagt... Nej, Gud kan inte mena det du tror, tänk på osv. Så börjar han inleda Guds folk i ett resonerande så att vi tappar den ursprungliga uppenbarelsen.


Det är just detta Paulus slogs emot: det religiösa resonerandet. Det var detta han ville att Korinterna skulle förstå: detta resonerande var fiendens fäste mitt ibland dem. Frukten kunde ses med all slags omoral som var accepterat mitt ibland dem fast de flödade i alla nådegåvor samtidigt. (1Kor 1:5-7 och 1Kor kap 5)

Paulus går skarpt emot denna acceptans av omoral. De trodde att allt var ok då de ju flödade i bra predikningar och såg alla nådegåvor i funktion. Ändå hade de fallit offer för en acceptans av tankesystem / tankebyggnader som enligt Paulus förhindrade ljuset från Kristus att sprida sitt sken. Om de fortsatt på samma bana hade med tiden fallit av och tappat frälsningen.
Så Paulus skriver i kap 5 hur han bad och mötte med dem i anden. Där fällde han domen över de som levde så illa och uteslöt dem ur församlingsgemenskapen i anden. Detta för att de, om möjligt skulle komma till insikt och så omvända sig. Jag bara undrar hur detta skulle kunna fungera i organiserade ekumeniska sammanhang? Vi lär ju knappast få se några "Paulustyper" flöda i de sammanhangen. Det krävs en sann andlig enhet, byggd på uppenbarelsen om Kristus, för att vi skulle kunna få se något sådant ske.


Idag har mycket av denna typ av resonerande trängt in i våra sammanhang. Vi resonerar och är förstående till den grad att vi tappar uppenbarelsen om Kristus - Han som är sanningen personifierad. Därför är det svårt att få en linje i samhället - vi har den ju inte i våra egna sammanhang.


Paulus skriver i 2Kor 10:6 att när vi (Guds folk) har blivit lydiga (uppenbarelsen och inte resonerandet) kan han näpsa all olydnad, dvs. även den i samhället.

Om vi vill se sann enhet och ett samhälle som genomsyras av Guds ljus... då börjar det med oss som tror. Vi behöver återvända till Ordet och låta oss ledas av Den Helige Ande, både i relationer och i vad som accepterat av Gud så att Guds ljus kan verka ibland oss. Då kommer vi att sprida detta ljus till samhället som förtvivlat söker efter förhållningssätt till allt som tränger på. Gud har svaren och de ges till den som söker Gud och inte resonerar, vare sig med förnuftet eller med "religiösa filosofier".

Timo Lordhem


RSS 2.0