Friförsamlingen: ett nätverk med fokus på Skriften allena!

Kära syskon i Herren!

 
Alla som är med i en lokal fri-församling och vill följa den skriftenliga Församlingsmodellen: den lokala, fria församlingen med troendedopet, Ordet allena, ni kan läsa nedanför om möten och gemenskap i Andens frihet:
 

Friförsamlingen:

 
 
 Välkommen till webbplatsen för ett fritt karismatisk nätverk, som håller sig inom klassisk pentekostal teologi!
 

Den första, urkristna, församlingen var fri och oberoende. Den skapade gemenskap och relationer med andra församlingar genom de tjänster och gåvor som den helige Ande erbjöd. Det gjorde att församlingarna inte visste av varken samfund eller hierarkiska strukturer.

 

Med tiden ändrades det. Redan på 300-talet e. Kr. började en kyrka ta form som byggde på ämbeten och koncilier och inte på medlemmarnas rätt att själva bestämma över sin verksamhet.

 

Visserligen växte det under århundraden fram proteströrelser som försökte återvända till den apostoliska församlingsmodellen. Men det skulle dröja ända till 1800-talet då man återigen fick se stora väckelserörelser som bygger på den fria församlingen som Guds unika modell. Pingströrelsen i Sverige blev kända genom sin radikala syn på Den fria församlingen

 

Webbplatsen friforsamlingen.se försöker skapa mötesplatser och upprätta relationer mellan kristna församlingar som hyllar den organiska (fria) församlingen.

 

Friförsamlingsrörelsen är idag den kanske mest expansiva gemenskapsformen mellan levande väckelseförsamlingar." (Slut citat)

 

http://friforsamlingen.se

.............................

 

Varma fridshälsningar!

 Elisabeth  ("Deborah")

 

 

+ Ur-Baptistisk Pingst: "Meningen med Pingstväckelsen"

Brev 58: "Meningen med Pingstväckelsen" 

 

"1927 gav Förlaget Filadelfia ut ett föredrag i skrift av den svenske pingstpredikanten och missionsmannen A. P. Franklin, med titeln ”Vad kan vara Guds mening med Pingstväckelsen”.

  

Föredraget var hållet i Filadelfiaförsamlingen, Chicago, den 19 oktober 1926. (...)

 

Den som är bekant med Apostlagärningarna, vet, att Anden föll över de troende, varhelst Ordet predikades, och likaså veta de, som äro bekanta med kyrkohistorien, att Anden föll under de första århundradena och att de troende talade i tungor.

 

De veta också, att genom kyrkans förvärldsligande förminskades Andens kraft och gåvor mer och mer. Det är icke så, som många teologer nu påstå (1926 min anm.), att, på grund av större insikt i Ordet, andlig tillväxt och manlig mognad,

 

Andens gåvor inte längre behövas, sedan församlingen hunnit ur barnskorna, så att säga.

 

Nej, det var alldeles motsatsen. Genom världens inträngande i kyrkan utträngdes Guds Ande och därmed även de andliga nådegåvorna. Livet förbyttes mot ceremonier…" (...)

 

Med varm fridshälsning från Sigvard Svärd

..............

 

Läs mer på:

 

http://urbaptistiskpingst.se/infobrev/Brev%2058.html

 

Fridshälsningar! // Elisabeth 

 


+ Läs "Vart är vi på väg?" av Krister Nordin

Kära syskon!
 
Jag vill rekommendera en bok skriven av Krister Nordin - om 'Andliga trender, Religiösa villovägar och Kraften i evangeliet'.
 
I förordet skriver Krister följande:
 
"Denna bok tillägnas allt väckelsefolk,
alla vardagsevangelister
och alla förkunnarevangelister
genom alla tider
som oavsett andliga modenycker,
religiösa strömningar
och andlig torka
förvaltat det enkla
och nytestamentliga evangeliet
om Jesus Kristus
 
Dem är jag skyldig
ett stort tack!"
...........................
 
Amen säger jag till detta!
 
Vill du beställa boken, så kan du kontakta Krister Nordin via denna mejladress:
 
kontakt@kristernordin.se 
..............
 
Var välsignad!
 

+ "Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam" 2 Tess 2:7

Lydnad = Herrens Ord

 

Dom.10:10 ”Då ropade Israels barn till HERREN och sade: ”Vi har syndat mot dig, för vi har övergivit vår Gud och tjänat baalerna.”

 

Men HERREN sade till Israels barn: ”När ni blev förtryckta av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, sidonierna, amalekiterna och maoniterna, då ropade ni till mig, och jag frälste er från deras hand.

 

Men ni har övergivit mig och tjänat andra gudar. Därför vill jag inte längre rädda er. Gå och ropa till de gudar som ni har utvalt. Må de rädda er i er nöd.”

 

Då sade Israels barn till HERREN: ”Vi har syndat. Gör du med oss det som är rätt inför dina ögon. Men befria oss denna gång.”

 

Därefter skaffade de bort ifrån sig de främmande gudarna och tjänade HERREN. Då kunde han inte längre uthärda att se Israels nöd.”
….

Hebr.12:4 ”Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden.”
……

 

Uppdraget: predika mot synd!

 

Omvändelse i säck och aska!!

 

Lydnad under Herrens profetiska Ord!

 ...............


+ Bra sagt av Krister Nordin: Varför göra religion av den evangeliska tron?

Mycket bra sagt av Krister Nordin:

Ur Dagen 2014-07-10:

 

”Varför göra religion av den evangeliska tron? 

 

Varför presentera ett sådant alternativ på en pingstkonferens?

 

Knappt har pingsthelgens mycket positiva och bibliska rop att ”löftet gäller dig” klingat ut förrän jag hör en dubbel signal. Ett seminarium hålls på en av pingströrelsens stora konferenser, Lapplandsveckan, som introducerar radbandet som hjälp för den troende i hennes böneliv.

 

Martin Lönnebos frälsarkrans, enligt honom själv vid introduktionen i Vadstena klosterkyrka ett böneband som alla kan använda, oavsett religiös tillhörighet, presenteras under rubriken ”Skapande frälsarkrans”.

 

Pingstens budskap är ju att det är anden som stödjer oss i vår bön och den skapande kraft ordet känner till är samme ande, varför då presentera ett alternativ på en pingstkonferens?

Att sådant sker på newagemässor kan jag förstå men, som sagt var, varför på en pingstkonferens?

 

Frälsarkransen är en del av den Linköpingsbaserade religiositet som just nu sveper över Sverige med rökelse, ikoner, radband, meditationsformer och helgonintresse som exempel. Detta är inte enligt klassisk förståelse delar av evangelisk och pingstkarismatisk lära och praktik.

 

Vi har full religionsfrihet i vårt land, och den ska vi vara rädda om. Vem som helst har rätt att uttrycka sina religiösa uppfattningar på vilket sätt hon vill, så länge det inte skadar någon annan människa, det är min absoluta övertygelse. Däremot kräver jag att man är renhårig i sin beskrivning.

 

Att hävda att ovan beskrivna företeelser, i detta fall meditation med frälsarkransens hjälp, är delar av evangelisk och pingstkarismatisk lära och praktik är enligt min uppfattning både historieförfalskning och teologisk våldtäkt.

 

Och för att förekomma; att säga att detta inte är en officiell pingsthållning när det introduceras på ett seminarium på en av de stora pingstkonferenserna är bara ett försök att komma undan ansvar. Var det ett olycksfall i arbetet så säg det rent ut, men var det ett medvetet beslut så säg också det rent ut. Min raka fråga är: Varför göra religion av den evangeliska tron?

 

Frälsarkransen. Ett hjälpmedel för bön, enligt upphovsmannen.

 

Krister Nordin, förkunnare och författare

http://m.dagen.se/opinion/asikt/varfor-gora-religion-av-den-evangeliska-tron/
………….

 

Just det: varför göra religion av en levande tro?

Men så blir det när man blandar hedendom med evangeliet – dvs. predikar en annan Jesus och ett annat evangelium.

/ Mvh.

 

+ Sigvard Svärd: "Pingstvänner och baptister kan bilda ett nytt nätverk".

Sugvard Svärd i Dagen:
 
 
NYHETER
 
Pingstvänner och baptister kan bilda nytt nätverk
 

Kyrkokartan ritas om. Tre gamla samfund bildar en ny kyrka. Livets ords grundare blir katolik. Kristna hittar varandra över samfundsgränserna. Nu kan ett nytt gemensamt nätverk vara på gång mellan pingstvänner och baptister.
 

Sedan tre år finns ”Riks – ett fritt nätverk” där oron för pingströrelsens utveckling är stor. En av käpphästarna är den fria församlingstanken som, anser man, övergetts i och med samfundsbildandet.

 

– Vi är ett löst sammansatt nätverk och möts dels i lokala bibelstudiegrupper, dels i riksmöten två-tre gånger om året. Ungefär 100 personer ingår i nätverket och intresset ökar, berättar Sigvard Svärd.

 

Han är pensionerad pingstpastor från Älvängen och en av nätverkets företrädare. Till riksmötet i Göteborg i september har han bjudit in Thomas Forslin från Klassisk baptism.

”Nätverket för klassisk baptism och kristen tro” är, precis som ”Riks – ett fritt nätverk”, en intressegrupp. Som namnet antyder kommer medlemmarna i föreningen från det som tidigare var Svenska baptistsamfundet.

 

Teologiska frågor

Klassisk baptism bildades för några år sedan av baptister som inte kände sig hemma med de förändringar som blev resultatet av att Baptistsamfundet var med och bildade Equmeniakyrkan.

 

– Både Thomas och jag bor i Göteborgs-trakten och våra vägar har korsats. Vi har då märkt att vi tycker väldigt lika i flera viktiga teologiska frågor. Därför bjöd vi in Thomas att tala på vårt nästa riksmöte.

 

Ett exempel är dopfrågan där allt fler pingstförsamlingar har svängt om, och vid sidan om troendedopet även erkänner barndopet som medlemsgrundande.

 

– Pingströrelsen har därmed ändrat dopsyn eftersom man räknar begjutning av barn som ett bibliskt dop. Tidigare var något sådant helt otänkbart i pingstförsamlingarna, säger Sigvard Svärd.

 

Thomas Forslin håller med om att det finns en samsyn i flera frågor och förklarar att det handlar om att stå fast vid några bibliska kärnvärden som man inte är beredd att byta ut.

 

– De flesta är nog överens om att vi kristna behöver anpassa vårt språk till den tid vi lever. Det här handlar inte om det utan om att vi vill hålla fast vid vissa grundläggande värderingar även när samhället förändras.

 

– Troendedopet är en sådan fråga där vi tycker väldigt lika, försoningen är en annan. Det finns flera frågor där vi ser på samma sätt, konstaterar Thomas Forslin.

 

Ökat behov av nätverk

Både Forslin och Svärd ser strömningar i kristenheten som pekar på att behovet ökar av att möta likasinnade i nätverk och grupperingar som korsar samfundsgränserna.

 

– I de flesta samfund finns i dag grupper som inte känner sig riktigt hemma i sina egna kyrkor. Ett exempel är prästerna i SVT:s Uppdrag granskning som inte fått det stöd de borde få i sin egen kyrka, menar Thomas Forslin.

 

Finns ett intresse att samverka eller till och med gå ihop och bilda ett gemensamt nätverk av era båda nätverk?

 

– Det är inte omöjligt men där är vi inte i dag. Vi skyndar långsamt och siktar i nuläget framför allt på att utbyta tankar. Vi vet att vi har mycket gemensamt, säger Sigvard Svärd.

 

– Det stämmer att det inte finns några sådana planer på bordet i dag. Men varför inte? Vi får ta ett steg i taget och se vart det leder, svarar Thomas Forslin.

 

Riksmötet hålls i Finska pingstkyrkan i Göteborg den 13-14 september.

Thomas Manfredh  / Publicerad: 2014-06-25
.............
 
http://m.dagen.se/nyheter/pingstvanner-och-baptister-vill-bilda-nytt-natverk/
 

Del 2: Rätt översättning av Ordet är kraft!

Kära syskon!

 

Guds Ord är kraft! Därför måste man vara noga med att citera Ordet korrekt.

 

Joh.15:3 ”Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er.”

……..

Några exempel på en icke korrekt översättning i Bibel 2000, som tar bort fokus från Kraften i Ordet:

 

1)
•SFB (Svenska Folkbibeln) - Rom.1:4 ->

…och som genom helighetens Ande blev MED KRAFT BEVISAD vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.”

 

•Bibel 2000 - Rom.1:4 ->

”…och genom sin andes helighet blev INSATT som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda: Jesus Kristus, vår herre.”
…......

 

Skillnad:

B-2000 säger att Jesus blev Guds Son först vid sin uppståndelse!

Observera att ”son” skrivs här med liten bokstav!

............................

 

2)
•SFB - Joh.1:2 ->

”HAN (dvs. Ordet, Kristus) var i begynnelsen hos Gud.”

 

•Bibel-2000 - Joh.1:2 ->

”DET fanns i begynnelsen hos Gud.”
….

 

Skillnad:

Bibel-2000 opersonifierar Herren Jesus – medan i SFB ser vi klart att det handlar om en person!

::::::::::::

 

// Fridshälsningar.

 
 

Del 1: Har du en rätt bibelöversättning? Små skillnader gör stor skillnad!

Rätt bibelöversättning grunden för rätt kurs med Herren.

 

Vi ska nu se hur en förvanskad bibelöversättning vill kapa banden till Herren Jesus som Israels Gud, född jude som Människosonen:

 

SFB - Rom.10:9 ->

”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är HERREN och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli FRÄLST.”

 

KJV (King James Version) ->

”That if thou shalt confess with thy mouth THE LORD Jesus, and shalt believe in thine heart that God hath raised him from the dead, thou shalt be SAVED.”

 

Bibel-2000 ->

”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.”
…..........

 

Skillnad:

 

Nr.1) ”Jesus är HERREN” har direkt koppling till Det Heliga Namnet i skrifterna: ”JHWH”. Att ”Jesus är herre” – skrivet med litet ‘h’, vill beröva Herren Hans auktoritet och förminska kopplingen till Israels Helige.

 

Nr.2) Ordet FRÄLST ersätts i Bibel-2000 med att ”du skall bli räddad”.

Grekiskans ”sozo” och hebreiskans ”yascha” pekar på ‘frälsning = evigt liv genom Messias; befrielse, helande, upprättelse, trygghet’.

 

För ”rädda någon” kan ju en människa göra.

FRÄLSA någon kan bara Herren Jesus göra.

 

Psalm 27:1 Av David.

 

”HERREN är mitt ljus och MIN FRÄLSNING, för vem skulle jag frukta?..”

::::::::::::::::

 

 

+ Gästblogg S-E Sköld: "Lewi Pethrus i vår tid!"

Heb. 11:4 "Genom tron talar han ännu, 
fastän han är död".
 
Lewi Pethrus: "Då man understundom frågar efter orsaken till att stora, mäktiga andliga rörelser efter ganska kort tid gått ur sin ursprungliga strömfåra, att de så småningom avstannat och ofta lämnat efter sig en religiös organisation, där det mänskliga på nästan alla punkter skymmer bort det gudomliga, har man sällan räknat med predikantfrågan till den grad, som man bort göra. 
 
Ansvaret för det andliga avfallet ned genom tiderna bör bäras av Ordets förkunnare i långt större utsträckning, än dessa i allmänhet är villiga att medge.
 
Om Gud själv får hand om vittnena, som skall förkunna hans ord, så kommer han att tala genom dem, så att Andens verk kan leva och fortsätta.
 
Då är de burna av det inspirerande medvetandet, att de inte är någon skolas eller samfunds sändebud - ja, ej ens församlingens tjänare - utan de är Guds tjänare i församlingen.
 
De tar inte sina direktiv från människor utan är djupt medvetna om att de är direkt kallade och sända av Gud, på samma sätt som och lika verkligt som en Elia, en Jeremia och en Paulus m.fl.
 
De vet också att de talar å Guds vägnar, och anser sig därför ej ha någon rätt att bestämma över vad de skall predika, utan frambär det som genom den helige Ande och Bibelordet blir levande för deras hjärtan - utan att fråga efter om deras budskap väcker fiendskap eller beundran, eller om det blir orsak eller ger upphov till framgång eller förföljelse.
 
De är Guds sändebud i församlingen och i världen. Det är han som utkorat dem på ett så övernaturligt sätt. Det är också på honom allena, som de förtröstar. De är församlingens änglar - stjärnorna, som han själv håller i sin högra hand (Upp. 1:20).
 
I denna ställning berörs de varken av smicker eller förtal, av folkgunst eller folkhat. Medvetandet om att Guds välbehag vilar över dem skänker dem mer glädje än allt det mänskliga erkännande, som tillfaller vår tids kompromissande religiösa föredragshållare.
 
Guds sändebuds måtto är icke att behaga alla. De fråga icke efter huru de skall predika för att få de flesta åhörarna. De frågar efter, hur de skall predika för att vinna så många som möjligt för Gud, och deras motto är att behaga Gud.
 
Lyckliga människor!"
 ........
 
Så långt Lewi Pethrus.
 
S-E Sköld
 

+ "Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer." - Matteus 25

 
Oljelampa från Jerusalem 
 
 
Matt.25:1
 
"Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.
 
Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. 
 
De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.
 
 Oljelampa från Judéen - (ca 2000 år)
 
Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.
 
Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar.
De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
 
Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
 
Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte.
 
Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer."
.......................
 
 

+ "Ingen lögn kommer av sanningen!" - 1 Joh.2

Kära syskon!
 
Ingen lögn kommer av sanningen.
 
Vi måste gå tillbaka till endast Skriften, de rena stigarna, och studera noga.
 
 
Än finns det tid att vända om:
 
1 Joh.2:18
 
"Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit.
 
Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss.
 
Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen.
 
Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen."
 
................
 
 
 

+ Hög tid att göra upp med Bileams och nikolaiternas lära!

 
Om man bygger något utan att vara anställd av Herren själv, så blir det problem ..... säger Skriften.
 
PSALM 127
 
"Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves.
Om inte HERREN bevarar staden vakar väktaren förgäves."
........................
 
Herren varnar för falska läror, som förleder Guds folk från troheten i Förbundet och uppmanar till kompromiss.
 
Dessa läror går ut på att man inte ska få folket att vända Gud ryggen helt och hållet utan upphöja människor / avgudar vid sidan om.
 
Man ger makt åt en människa i församlingen, eller ett särskilt utvalt prästerskap, och skapar en på det sättet en struktur där all prövning med Skriften är utesluten.
 
De dubbel-tungade ledarna vill utsläcka Anden!
 
Alla ledare som har förbundit sig till att följa riktlinjerna i Charta oecumenica borde omedelbart träda ur SKR och vända om till Herrens vägar - till Hans Ord i Skriften!
 
Brevet till Pergamus:
 
Uppenb. 2:14
 
"Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn, så att de åt kött från avgudaoffer och bedrev otukt.
 
Så har också du sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära.
 
Omvänd dig därför! Annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd.
 
Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat.
 
Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."
........................
 
2 Kung.17:15
 
"De förkastade hans stadgar och det förbund som han hade slutit med deras fäder och de förordningar som han hade givit dem.
 
De följde förgängliga avgudar och uppfylldes av det förgängliga liksom folken omkring dem, fastän HERREN hade förbjudit dem att göra som dessa.
 
De övergav HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också aseror åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal."
...............
 
 http://www.dagen.se/nyheter/ulf-ekman-om-att-bli-katolik-jag-bygger-broar/
 
 
 
 

+ Gästblogg av S-E Sköld: "När Herrens Ande viker från Guds folk..."

 
När Anden, sanningens Ande, förkunnaren "om synd, rättfärdighet och dom",  viker från Guds folk, som Han gör när kristenheten ställer Hans redskap åt sidan, de gåvor i vilka Han uppenbarar Sig, och som nu skett.
 
Då blir Guds folk humanister, en hjälpverksamhet bland alla andra. Välorganiserade kan vara, men utan den kristna "udden", som framkallar "stygn" i hjärtat, som leder till OMVÄNDELSE från Satans vägar, till Guds vägar.
 
Gud har nämligen INTE överlämnat Sitt verk på jorden i människohand, utan till Sig själv, i egenskap av Den helige Ande. Den Ande som först verkade genom JESUS -och Hans apostlar och nu skall verka genom Hans kropp på jorden, som är Den levande Gudens församling.
 
Men utan Andens gåvor blir den en humanistisk sörja, utan det inflytande i världen, i förruttnelsen, som den är avsedd att vara; ett ljus i mörkret och ett salt i förruttnelsen. Därför kan förruttnelsen pågå utan att Ordets tjänare säger ett enda pip i sammanhanget! Humanismen förbjuder dem det.
 
Vem rår för att mörkret sprider sig?
Ljuset, det vill säga församlingen.
 
Vem rår för att förruttnelsen utbreder sig?
Saltet, det vill säga församlingen.
 
Kristenheten skyller gärna tillståndet i vårt land på Djävulen, men denne är besegrad, av JESUS på korset.
 
Det är i den sanningen som församlingen lever, och den är utrustad av Den helige Ande för att kunna utbreda Guds kunskaps väldoft i vårt land, som är sanningen, men det kan INTE ske Anden förutan: det är ett Andens verk! som i Jesu liv -och i Hans apostlars- och den första församlingens liv- och tjänst.
 
Det är från denna sanning, Den helige Andes verk i -och genom församlingen, som vi  - kristenheten - spårat ur.
 
Och bland alla gåvor som Anden UPPENBARAR sig i, är - enligt Bibeln - profetians gåva den viktigaste. För utan den blir församlingen tyggellös: utan styrning.
 
Den gåvan är direktverkande från huvudet, Kristus. Och Han som känner gårdagen, nuet och framtiden verkar allt utifrån denna Sin totala kunskap.
 
Men när församlingen väljer att inte lyssna på Honom, utan på sina egna tankar, på människotankar, kan Guds vilja på jorden i -och genom församlingen, inte ske - och ett exempel på det, på människotankar, är de kristna ledarskapets vilja och strävan att förena Guds folk med villoandar och deras läror: med avgudar.
 
S-E Sköld
......................
 
 

+ Olof Djurfeldt: "Det är inte så lätt att hitta de rätta vägarna". (Sagt 2013)

 
Pröva detta!
 
I denna krönika visar Olof Djurfeldt prov på en smidig retorik som luckrar upp lydnaden i Förbundet med Herren. 
 
Enligt honom är "att älska Jesus" lika med att "kärleken är Gud": här finns det inga gränser, Anden (?) är bortkopplad från Guds Ord - och därmed från sanningen själv. 
 
Det är mycket lätt att hitta de rätta vägarna, Olof Djurfeldt!
 
Sluta kompromissa och predika det rätta evangeliet om omvändelse från synd och lögn! 
 
1 Kor.10:20 "Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna.
 
Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?"
............
 
Citat ur krönikan "Med-lem handlar om gemenskap"
(Dagen 2013-10-30):

 

Vi är nog överens om att den andliga storhet som kallas Kristi kropp finns där över alla våra gränser och trosuppfattningar.

 

Vi blir genom livet ofta förvånade över hur mycket välsignelse vi får av trossyskon som står långt ifrån oss i många lärofrågor men som är fyllda av kärlek till Jesus.

 

Vi känner som övertygade troendedöpare stor tacksamhet mot många barndöpta förkunnare och ledare i Sverige, som försvarar bibeltron och tar ett starkt evangeliskt och socialt ansvar.

 

Och vi är mycket ödmjuka inför likaledes barndöpta kristna i Syrien och Egypten som bär lidandet för Kristi skull med tålamod och uthållighet.

 

Lärofrågorna om dop och församlingsstruktur får inte relativiseras, men vi får aldrig glömma vad som är viktigast: kärleken till Jesus.

 

När vi inser hur fattiga vi skulle vara utan annorlunda tänkande trossyskon, blir det vår självklara uppgift att vara till för dem och att utan överlägsenhet med dem dela det som för oss känns viktigt och högheligt, inklusive vår dopsyn.

 

Det är inte så lätt att hitta de rätta vägarna. Men vi är lemmar som är till för varandra." (Slut citat)

........................   

 

http://m.dagen.se/kronikor/gastkronika/olof-djurfeldt-med-lem-handlar-om-gemenskap/
 

+ Olof Djurfeldt får beröm av papisten Bengt Malmgren för "Alla bottnar vi i pingstdagsundret." (Sagt 2013)

 
Fler lögner och förvrängningar som snickras ihop till en "ekumenisk teologi"!
 
Jag tar ett bestämt avstånd från Bengt Malmgrens och Djurfeldts uttalanden och felaktig förkunnelse.
 
Så här säger den påveutsände Bengt Malmgren på sin blogg 2013, och berömmer Olof Djurfeldts krönika med orden:
 
"Tillbaka till källorna för framtidens ekumenik. Djurfeldt: Alla bottnar vi i pingstdagsundret.
 
Djurfeldt påpekar att Lewi Pethrus var starkt positiv till andeutgjutelsen bland katolikerna. Han avslutar krönikan med följande ord:

”Inget skapar större möjlighet till kristen enhet än vårt gemensamma ursprung. Alla bottnar vi i pingstundret.”

 

Tillbaka till källorna, bibeln och kyrkofäderna, det var också en huvudpunkt för många av de teologer som banade vägen för Andra Vatikankonciliet.

 

Pingstundret, det vi alla bottnar i som Djurfeldt säger bör vi fortsätta att be om och ta emot och verka i de frukter som över 100 år av pingstkarismatisk förnyelse fört med sig.

 

1900-talet kom att bli den Helige Andes århundrade. Vid seklets början, nyårsdagen 1901 bad påven Leo XIII att den Helige Ande skulle komma med ny kraft över Kyrkan, och i sitt privata kapell sjöng han hymnen VENI CREATOR SPIRITUS!

 

Helt överraskande, som kan tyckas som ett svar på hans bön började andeutgjutandet på Azuza street i Los Angeles under ledning av William J Seymour, uppvuxen i ett katolskt hem.

 

Detta var början till Pingströrelsen som spred sig över hela världen, men även på andra orter, oberoende av Azuza Street skedde en andeutgjutelse på motsvarande sätt.

 

Efter några årtionden började även äldre protestantiska, anglikanska, metodistiska, baptistiska m.fl. samfund få del av andeutgjutelsen och slutligen precis efter Andra Vatikankonciliets slut också Katolska kyrkan.

 

Vi talar om den pingstkarismatiska förnyelseströmmen som är den i särklass största enskilda förnyelserörelsen inom kristenheten under sista 100 åren. Av 2 miljarder kristna i världen är c:a 1 miljard katoliker. 12% (120 miljoner) av dessa är involverade i karismatisk förnyelse.

 

Av 1 miljard icke-katoliker är c:a 40% (400 miljoner) involverade i karismatisk förnyelse eller Pingströrelsen. Under loppet av 100 år har 25 % av alla kristna blivit delaktiga i pingströrelse/karismatisk förnyelse.

(...)

De flesta möter också negativism och kritik, ibland också förskjutande av de egna samfunden.

 

Unikt för Katolska kyrkan är att dess högsta ledning, med alla påvar alltifrån Paulus VI varit positiva till den karismatiska förnyelsen och uttalat sitt stöd."

.............................  (Slut citat)

 

Låt ingen bedra oss!

 

2 Tim.4:3

"Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.

 

 

De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst."

..............

 


+ Olof Djurfeldts katolska pingst: "Vårt gemensamma ursprung: Alla bottnar vi i pingstdagsundret." (Sagt 2013)

 

Dubbla budskap av Olof Djurfeldt i Dagen 2013-08-28 - helt i linje med påvens riktlinjer!
 
"Förnyad bön om pingst"
 
Vi ska alltså inte vara rädda för tungo­tal och profetia.
 

Ivar Lundgren berättade i Dagen den 6 augusti om den katolske prästen Raniero Cantalamessas inspirerande pingstvittnesbörd på Livets ords konferens i Uppsala. Hans möte med Anden blev också en kallelse till kristen enhet. Ivar manar oss pingstvänner att förnyas i förkunnelsen och upplevelsen av Anden – detta för att kunna tjäna Gud med mer brinnande hjärtan, för att vinna människor och delta i läkedomsprocessen i Kristi kropp.

 

Jag har på sistone känt mig starkt manad att uppmuntra andra pingstvänner till bön om en förnyad Andens utgjutelse ibland oss. När jag var ung fick vi ständigt höra av våra ledare, hur viktigt det var att bli döpt i Anden och att öppna sig för Andens olika gåvor. Vi bad ofta intensivt för varandra till dess Anden föll. Under min tid som missionär i Afrika fick jag se samma Andens kraft i verksamhet. En mäktig andeutgjutelse bland afrikanska ungdomar år 1959 betydde mycket för deras fortsatta andliga utveckling under stormiga tider.

 

Vi fick i Sverige i samband med den karismatiska förnyelsen på 1960– och 1970-talen besök av kristna ur de gamla kyrkorna som öppnat sig för samma slags erfarenheter.

 

De var mer lågmälda än vi men inte mindre trosfriska. De vittnade om under och tecken och Andens ledning precis som entusiastiska pingstvänner. Det var inte svårt att känna spontan gemenskap. Pionjären Lewi Pethrus välkomnade detta Andens verk som han mött i USA och ville slå en bro mellan pingstvänner och andefyllda kristna i olika kyrkor och församlingsrörelser. Han var starkt positiv till andeutgjutelsen bland katolikerna.

 

Många pingstvänner har dock blivit brända av andlighet som inte känts äkta, både i egna sammanhang och från den vidare karismatiska rörelsen. Dessa negativa erfarenheter borde göra oss ännu mer hungriga efter det som är äkta. Låt oss be om nåden att vara föredömen i ett sunt bruk av de andliga gåvorna. Låt oss också förnya den allsidiga förkunnelsen om Andens verk och inte fly in i cynism eller försiktighet.

 

Vi ska alltså inte vara rädda för tungotal och profetia. Vi har rätt att be om många fler under – men framför allt om Andens kraft och ledning i vår evangelisation. Bara Anden kan röra samvetena, väcka längtan efter förlåtelse och ge kraft till förvandling. Lika viktiga som andefyllda förkunnare är andeledda vardagskristna. Varje församling borde sjuda av Andens liv i uthållig bön om ett större Andens genombrott. Förbön för längtande var förr ett vanligt uttryck, värt att förnya.

 

Pingstväckelsens iver att söka sig tillbaka till de apostoliska rötterna behöver leva och påverka andra kristna.

 

Det utesluter inte nyfikenhet inför vad de äldre kyrkorna rymmer av insikter, andlig erfarenhet och djuplodande bibelarbete.

 

Men inget skapar större möjlighet till kristen enhet än vårt gemensamma ursprung. Alla bottnar vi i pingstdagsundret. (slut citat)

..............................

 

http://m.dagen.se/kronikor/olof-djurfeldt-fornyad-bon-om-pingst/

 


+ Olof Djurfeldts katolska teologi - skolastik: "Teologer har formulerat sina gudsbevis." (Sagt 2009)

 
Förnuft möter förnuftiga resonemang.
 
Olof Djurfeldt svarar med skolastisk teologi och Thomas av Aquinos "gudsbevis" - är detta en säker trosbekännelse? (Dagen 2009-06-30):
 

 "Humanisternas osäkra trosbekännelse"

 

Något stort och märkligt har skett i svensk kulturdebatt. Frågor om Guds existens, om den historiske Jesus och om religionernas värde och berättigande diskuteras med hetta. Dan Browns spekulationer kring Da Vinci-koden beskrev evangeliernas bild av Jesus som ett enda stort bedrägeri – detta med stöd av mycket suspekta källor. Jonas Gardell halkar i sin Jesus-bok in på samma spår. Det är inte mycket av evangeliernas historiska bild som han erkänner, men han kan inte släppa hoppet om nåd och barmhärtighet genom Jesus.

 

På midsommaraftonen publicerades i Dagens Nyheter ett "humanistiskt manifest" undertecknat av tolv svenska intellektuella, sådana som Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström, Humanistiska förbundets ordförande Christer Sturmark, astronauten Christer Fuglesang, författaren P C Jersild, musikskaparen Björn Ulvaeus och skådespelaren Stellan Skarsgård, som vände sig mot allt förtryck av mänskliga rättigheter som sker i religionernas namn

 

Humanismens mål är enligt dem att "återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv". De erkänner att religion – då det finns "en personlig och symbolisk tolkningsram "– rentav kan vara berikande och ett stöd och tröst för många, ungefär som poesi, musik eller klassiskt drama. Men på det hela taget förknippar de religion med förtryck. De är skeptiska till religiösa friskolor och till religiös fostran av barn. De vill ha ett sekulärt samhälle där allmänmänskliga grunder, inte religiösa, skall bestämma lagar och allmängiltiga normer.

 

Själv hör jag till de tio undertecknarna av en replik till det humanistiska manifestet, publicerad i lördags i DN. Vi erkänner att både religion i allmänhet och kristendom kan missbrukas till förtryck, vi vill inte att kristendom och statsmakt skall gå i armkrok men vi påminner också om den roll som kristen tro spelat i den demokratiska utvecklingen och som inspiration till humanitära och civiliserande insatser. Vi menar också att ett sekulärt samhälle kan kväva religionsfriheten genom att bannlysa vissa meningar – så som det skedde i den kommunistiska världen.

 

Det är egentligen oerhört intressant att en av dagens stora debattfrågor är Guds existens. Humanisterna ställer tro och förnuft mot varandra och är starkt övertygade om att de själva står för förnuftet, när de närmast vill förbjuda människor att i sina politiska ställningstaganden blanda in sin tro. Men grunden för ett sådant resonemang är bräcklig. När de säger: "Gud finns nog inte", lämnar de ju dörren öppen. Deras besked är ju: "Ingen kan veta". Det finns en konflikt mellan det de vill tro och det de inte vet.

 

Nu är det ju så att också de troende har tänkt. Teologer har formulerat sina gudsbevis.

 

Filosofer och naturvetenskapare har ofta ansett det omöjligt att förklara den ordning som råder i naturen på annat sätt än att det måste finnas ett ordnande fönuft som en yttersta orsak.

 

Hur kommer det sig att det trots alla olikheter i etiska normer ändå finns så stora likheter? Finns det ändå inte ett medfött etiskt medvetande som gör det möjligt att tala om allmänna naturliga rättigheter och skyldigheter. Humanisterna i DN-manifestet kan inte tänka sig en godhet som kommer uppifrån utan bara en godhet som kommer inifrån.

 

Men om vi möter människor som utstrålar inre godhet, är det väl inte orimligt att tänka att den godheten också har en yttre källa. Och om de dessutom – vilket inte är ovanligt – kan vittna om gudsmöten som förändrat dem, så bör de vittnesbörden tas på allvar.

 

Gudsbevisen håller inte brukar det sägas. Ingen kan bevisa Gud. Men ingen kan heller motbevisa Gud.

 

En verklig agnostiker lämnar alltid en dörr öppen för tron. Och det är en av de saker som gör debatten med humanisterna spännande. Inte så få helt otippade svenskar har på sistone fått kristna ansikten. (Slut citat)

...........................

 

http://m.dagen.se/kronikor/gastkronika/humanisternas-osakra-trosbekannelse/

 


+ Berno Widén: "Fullständig påvlig avlat."

Så här skriver Berno Widén på sin blogg 2012-10-09:
 

"Fullständig påvlig avlat utlovad!"

 
Den katolska mässan är
avgudadyrkan.
 
Från Vatikanen utgick påbudet att endast kyrkans heliga sakrament kan ge syndernas förlåtelse. Nu har påven kommit med ett nytt dekret som lovar fullständig avlat för de medlemmar som uppfyller vissa riter.

Erbjudandet, som är överlämnat Ex-cathedra av en ofelbar påve, tas emot med förtjusning av flera  katolska  hemsidor att döma.

För att vara värdig avlaten får medlemmen räkna med att skärpa sin närvaro och öka sitt engagemang avsevärt:

  • De ska delta vid minst tre predikningar under den Heliga Missionen, eller åtminstone vid tre lektioner ur katekesen, i kyrkan eller på annan plats.
  • Varje gång de under en pilgrimsvandring besöker en basilika, en katakomb, en katedral eller en helig plats, tex platser dedikerade till jungfru Maria eller de heliga apostlarna. Där ska de delta i ett heligt firande eller åtminstone tillbringa lite tid i bön och from meditation, vilket ska avslutas med reciterandet av Fader vår och Ave Maria.
  • Speciellt utvalda dagar under det utvalda Trons år ska de delta i Eukaristin eller Tidegärden.
  • Någon dag ska de besöka den plats de blev barnbegjutna för att på ett legitimt sätt förnya doplöftet.
  • Domkapitel eller biskopar och de som har samma rättsliga status, ges myndighet att dela ut en påvlig välsignelse med åberopande av fullständig avlat.
 
Avlatstiden gäller från och med den 11 oktober i år och sträcker sig till den 24 november 2013. 
Det är skrämmande hur lättpåverkade folk är.
 
Enligt Bibeln så är detta påvliga dekret inget annat än humbug. Det finns inga som helst kyrkliga sakrament eller ceremonier som på något sätt kan ge syndernas förlåtelse, oavsett hur många goda gärningar eller uppoffringar som görs. 
 
Bibeln säger: Tro på Herren Jesus så blir du frälst! Om du med din mun bekänner att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda så blir du frälst. 
 
Tyvärr råder det idag en enorm förvirring bland kristenheten i fråga om den romerska katolska religionen. Tidigare väckelserörelser som Pingst och Trosrörelsen har mer eller mindre resignerat i den kamp där man tidigare varit mycket noggrann med att dra upp tydliga riktlinjer.
 
Tidigare pingströrelsens organ Dagen rapporterar flitigt och gärna om framgångarna i det kyrkoekumeniska arbetet mellan pingstsamfundet och Vatikanen, eller om Livets ords helomvändning, som från att ha varnat för påveväldet, idag är en av dess främste förespråkare inom frikyrkligheten. Katolska talare och författare har idag stort inflytande i Livets ord. 
 
I det välbesökta debattforumet Aletheia spretar åsikterna åt många olika håll, något som speglar den förvirring som råder.
 
Uppenbarelseboken ger oss en mycket tydlig beskrivning av vad den romerska katolska kyrkan är och representerar:
 
Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden.
 
Det räcker att lyfta en aning på locket till det Vatikanen representerar för att se hur träffsäkert Bibelns budskap är. Påvedömenas historia är en blodig och ond historia som har skördat många oskyldiga människoliv och påvedömets rikedomar är i stort sätt uppbyggda med konfiskerade medel. Under senaste decennierna finns det ett flertal personer med insikt som velat lyfta fram och avslöja Vatikanens  smutsiga affärer. 
 
Efter påven Johannes Paulus I död, efter bara 33 dagar vid makten, har det framkommit att han troligen var ett offer för den ekonomiska maffia som då styrde över Vatikanens tillgångar. Johannes Paulus försökte nämligen röja upp i ekonomin, men stoppades. 
 
En utmärkt bok som på ett initierat och avslöjande sätt skriver om påvens plötsliga död är "I Guds namn" (1984) av den engelska journalisten David A. Yallop, vilken efter flera års gedigen forskning presenterar bevis som tyder på att påven mördades av sina egna.
 
Den nu aktuelle påvens fd butler dömdes bland annat för att ha läckt obehaglig information om korruption:
 
– Mitt motiv var att avslöja korruption, maktspel och falskhet inom den katolska kyrkan, har Gabriele själv försvarat sig med i förhör.
 
..................
 
http://www.berno.se/2012/10/fullstandig-pavlig-avlat-utlovad.html?m=1

+ Mer om dialogen med rkk 2012: "Ingen kommer att konvertera".....

 
Ur Dagen 2012-10-18
 
 "Vänskapen mellan oss djupnar med åren"

 

Framme på podiet i Newman­institutets lokaler i Uppsala sitter en nunna, en katolsk biskop, en pingstföreståndare och en pingstprofil, om man får kalla Olof Djurfeldt för det sistnämnda.

 

Tillsammans utgör de kärntruppen i den offentliga dialog som pågått i tio år mellan Katolska kyrkan och pingströrelsen. Olof Djurfeldt och den katolska nunnan, syster Veronica, har båda varit med från start.

 

– Den största lärdomen tycker jag har varit att känna igen Guds verk i varandra, svarar syster ­Veronica på Dagens fråga om vad hon lärt sig under dialog­arbetet.

 

– Kanske hade vi förut fördomar och såg varandra lite ”von oben” men nu har vi en djup respekt för vad Anden gör i respektive sammanhang.

 

Imponeras av disciplinen

 

Det Olof Djurfeldt bär med sig från dialogens tio första år rör det personliga andaktslivet.

 

– Jag imponeras över den disciplin som finns vad gäller den dagliga andakten. Varje dag läser eller ber katoliker i tjänst ur Bibeln. Den disciplinen får inte bli gärningslära, men det är värdefullt att ständigt utsättas för Guds ord på det sättet. Det har vi all anledning att fundera på.

 

Anledningen till att man för tio år sedan påbörjade ett offentligt samtal var dels att markera samhörigheten i tron på Kristus, dels en önskan att öka förståelsen för varandras samfund och även slå hål på en del djupt rotade fördomar om varandra.

 

Vänskap som djupnar

 

Under dialogarbetet har man mötts två gånger per år. På våren har det ingått en övernattning, på hösten har det varit en heldag. Tillsammans har man besökt bland annat Bjärka Säby, katolska klostret i Omberg och Rom i Italien.

 

Både Pelle Hörnmark och Anders Arborelius, som verkar som högste ledare för respektive halva, vittnar om en vänskap som bara djupnat genom åren. En vänskap som inte väjer för de känsliga frågorna.

 

– Marias jungfrulighet och upptagande till himlen, att be om de bortgångnas förböner och reliker – det är stötestenar vi återkommit till, berättar Olof Djurfeldt under sitt anförande.

 

– Vi har konstaterat att det finns frågor där vi aldrig riktigt kommer överens.

 

Lutherska himlen tom

 

Syster Veronica å sin sida erkänner att hon har svårt att begripa den lutherska himlen som hon tycker verkar så tom.

 

– Där är bara Gud som sitter på sin tron. Jag har svårt att förstå detta motstånd till helgonen.

 

Men motsättningar och stötestenar till trots, under redovisningen av dialogarbetets tio första år är det vänskapen och samhörigheten som betonas.

 

– Mycket kanske skiljer oss från varandra i verkligheten, men inte i vår bön eller i vår relation till vår frälsare, konstaterar syster Veronica.

 

Kommer inte konvertera

 

– Jag tror inte vi kommer att konvertera till varandra, trots att vissa befarade det när vi reste till Rom tillsammans, men vi kan lära oss av varandra, fundera vidare på olika frågor och på så sätt fördjupa våra egna traditioner.

 

Pelle Hörnmark håller med och nämner pingsts jämförelsevis korta tradition som något att fundera över.

 

– Som pingstvän behöver man också inse att det har hänt något innan 1907 som vi ibland kanske tar för lite hänsyn till, säger han." (Slut citat)

..................

 

http://www.dagen.se/nyheter/vanskapen-mellan-oss-djupnar-med-aren/


+ 10 år av dialog med rkk firas i jesuiternas högkvarter Newmaninstitutet med Olof Djurfeldt i spetsen! Är det verkligen ett jubileum?! (2012)

 
Kära syskon! Varning!
 
Samtalen med rkk var allt annat än offentliga! Och de var inte förankrade i församlingen - utan pågick bakom kulisserna.
 
2 Petr.2:1
"Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig.
 
Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte."
.........................
 
En videoinspelning:
 
http://m.youtube.com/watch?v=Ozl8nEBQlRs
.................................
 
Sparar hela artikeln (Dagen 2012-10-04):
 
Pingst FFS och Katolska kyrkan i offentligt samtal
 

Under tio års tid har Pingst och Katolska kyrkan i Sverige haft en dialog. Den 17 oktober hålls ett seminarium med anledning av jubileet. Talar gör Olof Djurfeldt och Syster Veronica.
 

Under de tio åren har man, förutom att lära känna varandra, även diskuterat teologiska och socialetiska frågor.

 

Syftet med det offentliga samtalet, som kommer att hållas på Newmaninstitutet i Uppsala, är att öppet redovisa hur arbetet har gått. Det säger Fredrik Emanuelsson, talesperson från Katolska kyrkans håll.

 

– Det blir ett tillfälle för frågor och ny inspiration. Vi ska även lägga ut kursen för framtiden och tala om hur vi arbetar vidare med olika frågor.

 

De stora klassiska frågorna som diskuteras handlar enligt Emanuelsson om tolkningen av den heliga skrift, ledarskap inom kyrkan och dopet.

 

– Vad gäller äktenskapssyn, sexualitet och andra socialetiska frågor är vi ofta överrens utåt sett, men utgångspukterna skiljer sig ofta markant, säger Fredrik Emanuelsson.

 

Under seminariet, som har temat Andens ekumenik eller ohelig allians – samförstånd och skiljelinjer i dialogen mellan Pingst och Katolska kyrkan" kommer hela samtalsgruppen att delta vilket innebär sex personer från respektive håll.

 

Ordföranden är Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst FFS, och Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift. Från pingsthåll kommer Dan Salomonsson att vara moderator. Även Sten-Gunnar Hedin och Peter Halldorf ingår i samtalsgruppen. Talare är Olof Djurfeldt, tidigare chefredaktör för tidningen Dagen och Syster Veronica, dominikansyster och författare.

 

Fredrik Emanuelsson tror att den svenska dialogen kan få göra avstamp i ett större perspektiv.

 

– Jag tror att vi i Sverige även kan bidra till den internationella dialog som finns mellan Katolska kyrkan och Pingst. Det ekumeniska klimatet där vi funnit ingångar och en vänskap handlar inte bara om att vi kan utan att vi faktiskt vill samtala.

 

Anledningen till att seminariet hålls på Newmanistitutet i Uppsala är att man vill fånga upp den yngre målgruppen.

 

Katolska prästseminariet håller till på Newman och Pingst pastorsakademi finns i staden. Vi vill fånga upp de hungriga teologstudenterna som är och nosar på de här frågorna." (slut citat)

...........................

 

http://m.dagen.se/nyheter/pingst-ffs-och-katolska-kyrkan-i-offentligt-samtal/
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0