Deborah7

Under de tio åren har man, förutom att lära känna varandra, även diskuterat teologiska och socialetiska frågor.

Syftet med det offentliga samtalet, som kommer att hållas på Newmaninstitutet i Uppsala, är att öppet redovisa hur arbetet har gått. Det säger Fredrik Emanuelsson, talesperson från Katolska kyrkans håll.

– Det blir ett tillfälle för frågor och ny inspiration. Vi ska även lägga ut kursen för framtiden och tala om hur vi arbetar vidare med olika frågor.

De stora klassiska frågorna som diskuteras handlar enligt Emanuelsson om tolkningen av den heliga skrift, ledarskap inom kyrkan och dopet.

– Vad gäller äktenskapssyn, sexualitet och andra socialetiska frågor är vi ofta överrens utåt sett, men utgångspukterna skiljer sig ofta markant, säger Fredrik Emanuelsson.

Under seminariet, som har temat Andens ekumenik eller ohelig allians – samförstånd och skiljelinjer i dialogen mellan Pingst och Katolska kyrkan" kommer hela samtalsgruppen att delta vilket innebär sex personer från respektive håll.

Ordföranden är Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst FFS, och Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift. Från pingsthåll kommer Dan Salomonsson att vara moderator. Även Sten-Gunnar Hedin och Peter Halldorf ingår i samtalsgruppen. Talare är Olof Djurfeldt, tidigare chefredaktör för tidningen Dagen och Syster Veronica, dominikansyster och författare.

Fredrik Emanuelsson tror att den svenska dialogen kan få göra avstamp i ett större perspektiv.

– Jag tror att vi i Sverige även kan bidra till den internationella dialog som finns mellan Katolska kyrkan och Pingst. Det ekumeniska klimatet där vi funnit ingångar och en vänskap handlar inte bara om att vi kan utan att vi faktiskt vill samtala.

– Katolska prästseminariet håller till på Newman och Pingst pastorsakademi finns i staden. Vi vill fånga upp de hungriga teologstudenterna som är och nosar på de här frågorna." (slut citat)

...........................

Det är nu snart tio år sedan svensk pingströrelse officiellt bildade samfund. I dag representerar Pingst 308 lokala församlingar med sammanlagt cirka 77 000 medlemmar. Inför dagens rådslag säger Pingsts föreståndare Pelle Hörnmark att nu är det dags för arbetsgemenskapen att ta ett steg vidare.

– Det har gått tio år och vi har hittat formerna, vi är samlade ekonomiskt och organisatoriskt. Kanske kan vi använda vår organisation till att fokusera ännu mer när det gäller uppdraget. Vi kan vässa visionen, säger Pelle Hörnmark.

Ett lagbygge

Rådslaget blir ett tillfälle att lyssna på olika röster. Det handlar om avstämning och lagbygge när missionsuppdraget ska genomföras.

Ett hett samtalsämne på rådslaget lär handla om hur Pingst ska formera sina internationella insatser. De senaste veckorna har det blåst kalla vindar kring Pingstmissionens Utvecklingssamarbete, PMU, i och med att statliga biståndsorganet Sida sagt upp samarbetet och PMU därmed mister många miljoner i statligt stöd till sina projekt.

– Det kommer en information på rådslaget om var vi befinner oss i den processen. Däremot har vi fortsatt dialog med Sida. Jag vet inte om pingströrelsen någon gång i historien gjort sig beroende av statens pengar. Blir det förändringar så blir det också nya möjligheter och i så fall har vi en spännande tid framför oss, tror Pelle Hörnmark samtidigt som han är noga med att problemet inte får bagatelliseras.

(...)

Urban Thoms (2014-05-09)

..................................................

Reflektion:

Herren vill ha en trogen och överlåten skara - ett folk som håller Förbundet.

De ritningar som finns finner vi i Skriften allena, som undervisar att alla lärjungar är kungar och präster och ska följa endast Huvudet Kristus.

Då är det inte fråga om vad man kan göra - för det kan man! - utan OM man vill LYDA Ordet.

Troheten i Förbundet går före allt annat. Har man avvikit från kursen, då måste man först ändra sin väg...

1 Kor.10:20

"Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna.

Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?"

.....................

Stig Andersson frågar (Dagen 3/4) utifrån min artikel (25/3) hur man prövar dåligt ledarskap.

För det första vill jag säga att vid prövning av ledarskap allmänt sett, kan en osynlig rannsakansmall med tre fönster för kontroll brukas.

Ett fönster gäller iakttagelse av läran och förkunnelsen, via ett annat fönster studeras attityd och uppträdande, genom det tredje fönstret kollas beteende och handlingar. En dylik tänkt mall kan alla i en församling hålla sig med.

När det kommer till Stigs fråga om hur man hanterar ett dåligt ledarskap som utövar makt utan att riskera repressalier, menar jag att frågan är fel ställd. Om läget är sådant i den församling man är medlem i, kan man inte räkna med något annat än maktmissbruk.

Har medlem, vem som helst eller en grupp i församlingen, under en tid försökt få bukt med det dåliga ledarskapet och det inte lett till någon förändring är inget annat än avståndstagande kvar. I stället för att utsätta sig för mer och kanske värre maktövergrepp, får man helt enkelt stiga upp och gå därifrån – alltså begära sitt utträde ur församlingen.

Sigvard Svärd

Det finns synnerliga skäl att noggrant pröva kristna ledare, och då menar jag främst sådana som utgör sig för att vara, eller som avskiljts till att vara herdar för en hjord. I mer frikyrkliga sammanhang kallas ju dessa framför allt för pastorer, ibland med vissa skillnader i tjänster och befattningar, givna eller självpåtagna. Jag är själv en av dessa, som därmed också noggrant behöver prövas.

Har lagt märke till två vanliga beteenden som mer eller mind­re tydliggörs. Det ena handlar om att markera sin ställning som pastor, det andra rör sig om hur man brukar sin ställning som pastor. Så snart en pastor överdriver i att markera, visar på karriärbeteende, eller osunt utnyttjar sin ställning genom att manipulera och maktmissbruka, är det farligt läge. Men hit hör även två andra ingredienser som ger kännetecken åt en pastor, nämligen förkunnelsens innehåll och hur livet levs i allmänhet.

Det förstnämnda är oundvikligt för församlingen att missa, det andra är inte lika lätt att ha grepp om. Pastorer som förkunnar villolärigt eller som inte inbjuder till genomlysning, är det bäst att akta sig för. Bibeln varnar folket för hög­modiga apostlar och för felaktigt bruk av ledande tjänster.

Ansvaret som vilar på oss pastorer är heligt, och en gudomlig bedömning kommer att avgöra hur det ha skötts.

Men Bibeln ger också exempel på vikten av att bedöma vad som förkunnas och hur illa det kan gå om man väljer att efterlikna en osund förebild. Vilket alltså betyder att en församlings medlemmar, en väckelserörelses folk, inte är helt utan skuld när ledarna leder vilse. Prövandet är nämligen fastslaget i Bibeln.

Valet att hålla med och åka med när läromässiga avvikelser sker, när högmod har hamnat i förarsätet, kan inte enbart skyllas på pastorer. Inte så att folket får de ledare de förtjänar, men ingen människa i Guds rike kommer undan personligt ansvar. Ingen person ansluten till Guds rike kan egentligen skylla på andra, med hänvisning exempelvis till att man är godtrogen och lättledd.

Det är ju till och med så att varje människa här i tiden personligt ställs inför valet att välja Jesus eller att välja bort honom. Skulle det plötsligt vara så annorlunda för den som har blivit en troende? Samma valprincip måste väl gälla då? Det är absolut möjligt i Sverige att äga en egen bibel. Och Gud ger den helige Ande som hjälpare åt den som ber om det.

Nog får även en enskild kristen stå till svars inför Gud om man lät sig luras av ledare, om man inte sa ifrån till sin pastor när det höll på att barka iväg åt fel håll. Flera pingstpastorer som låtit sig bländas av andra mer namnkunniga pingstpastorer, som uppenbart försökt få dessa namnkunniga pastorers uppmärksamhet för statusens skull, har antingen sålt sin själ eller stått där med lång näsa. En hel bok kunde fyllas med vad jag har sett och hört på detta område. Nej, nu är det inte tid för folket att skylla ifrån sig. Däremot är det tid att var och tar sitt ansvar – och i fortsättningen noggrant pröva.

Sigvard Svärd