Deborah7

Under måndagen i årets Nyhemsvecka (20/6) deltog jag i ett seminarium som behandlade dop och medlemskap i Pingst (pingstsamfundet). Det var inte svårt att uppfatta, genom vissa inlägg iseminariet, att vi nu kan tala om en pingströrelse med förändrad dopsyn.

Sanningen är den att den pingströrelse i Sverige som förr benämndes "Pingstväckelsen", i dag spretar i uppfattning om vad Bibeln lär rörande dopet i vatten.

Flera pingstledare/teologer/pastorer är inte längre övertygade om att trons dop genom nedsänkning är den enda rätta. Numera menas det att pingstvänner i enhetens och kärlekens anda, ska erkänna olika så kallade "doptraditioner", vilket hade varit läromässigt omöjligt att hävda under "Pingstväckelsens" tid, men också fram till 1990-talet inom "Pingströrelsens" led. Bibliskt dop kunde då och i dessa församlingar endast ske på ett sätt.

Att jag skriver i denna sak är inget nytt. Dagen publicerade en artikel av mig under Nyhemsveckan 2005 (22/6), med rubriken "Tragiskt att pingströrelsen inte håller fast vid troendedopet". Där menade jag bland annat att Pingst inte uppmuntrar församlingarna att hålla fast vid det baptistiska dopet, och att det nu inom Pingst sker en glidning bort från hur vattendopet är beskrivet i Nya testamentet, samt att det i förlängningen kanske måste till en ny döparrörelse i Sverige.

Jag var inte närvarande men fick höra i efterhand att dåvarande föreståndaren för Pingst, pastor Sten-Gunnar Hedin, i ett förmiddagsbibelstudium hänvisade till min artikel i Dagen, med orden att jag har fel.

Jo, nog har det skett en förändring i pingströrelsen i fråga om dopet i vatten. När barn- och tonårsmaterialet "Leva Med Bibeln" togs fram i samarbete med Pingstförsamlingarnas Ungdomsarbete i början på 1980-talet, var jag ombedd att granska och bearbeta en del faktatexter. I handledningen för 11-13 åringar är undervisningen om dopet kristallklart hämtad från Skriften; med tro på Jesus, ner i mycket vatten.

Vilken skillnad mot summan av det skrivna om dopet i ledarmaterialet för tonårsgrupper och konfirmandundervisning "På Spaning", ett samarbete mellan ungdomsförbunden inom Evangeliska Frikyrkan, Baptisterna, Pingströrelsen och Alliansmissionen, utgivet på Libris 2003.

Då räckte inte min "gamla" dopförkunnelse till. Tillägg som "dubbel dopsyn", "gammal tradition", samt följande passus kom att skrivas in: "detta studium måste givetvis ske i en ton av ödmjukhet och respekt för kristna som genom bibelstudium och reflektion kommit till en annan övertygelse".

Det hänvisas i dag då och då också inom pingstsammanhang till den judiska omskärelsen när dopet ventileras. Men alla förebilder i Bibeln till det kristna dopet i vatten, visar ju entydigt på mycket vatten och fullständig översköljning/nedsänkning.

Då omskärelsen omnämns i samband med dop (Kol2:11), är det inte små barn som ställs i fokus, utan vad omskärelsen av en pojke innebär: hela förhuden på könsorganet opereras bort så att ollonet blir helt frilagt.

Vad som sker i dopet är alltså att hela "den syndiga kroppen" begravs och ett rent liv uppstår. Här ska vi således inte tänka på pojken rent fysiskt, utan det som i dopet sker inombords, i hjärtat. Vi ska prisa Gud för det som andligt sett avlägsnas och frigörs.

För mig blir det väldigt märkligt och sorgligt att teologer och pastorer inom dagens pingströrelse, med ansvar för den bibliska läran om tro och dop, vill och vågar träda inför Guds ansikte med förändrad dopsyn, snart kanske också med förändrat sätt att "döpa".

I samband med artikeln i Dagen 2005 startade jag på nätet den teologiska hemvisten Ur-Baptistisk Pingst. Flera pastorer och teologer inom Baptism och Pingst har under åren anslutit sig, vilket jag glädjer mig åt och är tacksam för visat förtroende.

Men med tanke på "En pingströrelse med förändrad dopsyn", måste jag på grund av min Gudskallelse, mitt samvete och ett antal pingstvänners önskemål, ta steget och i Nordstan Göteborg, i och kring Centralstationen, under namnet "Gullbergsmötet", erbjuda en kristen gemenskap där enbart bibliskt dop kommer att förkunnas och praktiseras, åtminstone så länge jag är ansvarig.

Det går inte att vänta längre. Om det är en del i en ny döparrörelse/pingströrelse i Sverige, har jag i nuläget inget svar på. Det vet bara Gud.

De fyra frihetsvärden som kännetecknade den urkristna församlingen i Nya Testamentet, och som jag vid tre tillfällen inför framväxten av Pingst framförde i rikssamlingar i Stockholm och Mullsjö för pingstpastorer och ledare, att vi borde beakta innan beslut fattades, får även vara riktmärken för "Gullbergsmötet":

1. Ingen statlig inblandning,

2. Fri från riksstyrelse,

3. Anslutning genom frivilligt troendedop,

4. Frihet från synd genom Jesus Kristus

(jfr. professor Gunnar Westins bok "Den kristna friförsamlingen genom tiderna", Westerbergs förlag 1954).

Debatt