Deborah7

"Vad säger Skriften?" ?מה אמר הכתוב

+ Vackra ord och tomma fraser...

Lewi Pethrus från en av hans böcker: "Då man understundom frågar efter orsaken till att stora, mäktiga andliga rörelser efter ganska kort tid gått ur sin ursprungliga strömfåra, att de så småningom avstannat och ofta lämnar efter sig en religiös organisation, där det mänskliga på nästan alla punkter skymmer bort det gudomliga,

har man sällan räknat med predikantfrågan till den grad, som man bort göra. Ansvaret för avfallet ned genom tiderna bör bäras av Ordets förkunnare i långt större utsträckning, än dessa i allmänhet är villiga att medge.

Om Gud själv får hand om vittnena, som skall förkunna hans ord, så kommer han att tala genom dem, så att Andens verk kan leva och fortsätta.

De är då burna av det inspirerande medvetandet, att de icke är någon skolas eller något samfunds sändebud - ja, ej ens församlingens tjänare - utan de är Guds tjänare i församlingen.

De tar icke sina direktiv från människor utan är djupt medvetna om att de är direkt kallade och sända av Gud, på samma sätt och lika verkligt som en Elia, en Jeremia och en Paulus m.fl.

De vet också, att de talar å Guds vägnar, och anser sig därför ej ha någon rätt att bestämma över vad de skall predika, utan frambär det som genom den helige Ande och Bibelordet blivit levande för deras hjärtan - utan att fråga efter om deras budskap väcker fiendskap eller beundran, eller om det blir orsak till framgång eller förföljelse.

De är Guds sändebud i församlingen och i världen. Det är han, som utkorat dem på ett så övernaturligt sätt. De är också på honom allena, som de förtröstar. De är församlingens änglar - stjärnorna, som han själv håller i sin högra hand (Upp. 1:20).

I denna ställning berörs de varken av smicker eller förtal, av folkgunst eller folkhat. Medvetandet om att Guds välbehag vilar över dem skänker dem mer glädje än allt mänskligt erkännande, som tillfaller vår tids kompromissande religiösa föredragshållare.

Guds sändebuds motto är icke att behaga alla. De frågar inte efter hur de skall predika för att få de flesta åhörarna. De frågar efter hur de skall predika för att vinna så många som möjligt helt för Gud, och deras motto är att behaga Gud.

Lyckliga människor!"

Så långt Lewi Pethrus. Jag ville börja mitt inlägg ang. Olof Djurfeldts artikel i Dagen och f.ö. evangelistveckans innehåll, som han berör i den, på det här sättet; detta för att bilda en bakgrund och resonansbotten till det jag tänker skriva.

Vi är ju så kraftig avvikna från Guds Ord -och därmed Hans vilja, inom Pingströrelsen, att man är tvunget att släppa in några röster från förr, för att belysa vad som hänt med rörelsen, under bland annat Olof Djurfeldts ledarskap och aktiva stöd och medverkan.

Återkommer till det i mitt nästa inlägg, och till hans artikel ang. E-veckan i Jönköping; där också jag f.ö. fanns på plats.

Fortsätter ännu ett stycke till från Lewi Pethrus bok, och börjar där jag slutade: ?Lyckliga människor!

Sådana predikanter har ofta fått kämpa hårt på det upprörda folkhavet, men de har alltid under sådana förhållanden haft Jesus med i båten. Och ingen behöver gå under, då han har stormens och vindarnas Herre med i sin farkost.

Förföljelsens lidanden kunde inte hindra Paulus att bli kristenhetens största evangeliiförkunnare. Såsom sådan lever han kvar i människovärlden intill denna dag.

Hela den mäktiga påvekyrkan kamp mot Martin Luther kunde inte slå ned detta Guds sändebud, ty det var för en gudomlig sanning han trädde fram.

Då den enkla bonden Hans Nielsen Hauge blev använd av Gud till den stora norska folkväckelsen i slutet av 1700 och början av 1800-talet, reste sig mot honom både de kyrkliga och världsliga myndigheterna för att krossa detta nådens sändebud, men de förmådde det icke.

De kunde sätta den gudasände frälsningsbudbäraren i mer än tioårigt fängelse, de kunde efter sista rättegången med honom ådöma honom en bötessumma på ettusen riksdaler, de kunde konfiskera hans böcker, de kunde bryta ned den starka mannens kroppskrafter och mänskligt sett lägga honom i en för tidig grav, men de kunde inte slå ihjäl honom såsom Norges ojämförligt störste väckelsepredikant.

Varifrån har sådana mäktiga Guds sändebud fått sin styrka? Jo, medvetandet om att Gud sänt dem och att de framträtt inför människorna å Guds vägnar har satt dem i stånd att uträtta vad som helst.

De räknade med Gud i sin kallelse och i sina uppgifter, och resultatet blev också därefter. Gud hade kallat dem, och han verkade även genom dem, och därför blev också resultatet av deras verksamhet gudomlig.

Det är gudasända vittnen Guds församling behöver i alla tider. Och framförallt i en så sen och mörk tid som vår, då så oerhörda krafter är i rörelse för att göra kristendomen till ett tomt människoverk?

Så långt Lewi Pethrus.

PINGSTRÖRELSENS FALSKA LEDARE/PROFETER.

5 Mos. 13:1-4 ?Om en profet eller en
som har drömmar uppstår bland dig och han
utlovar åt dig något tecken eller under,

och sedan det tecken eller under verkligen inträffar, varom han talade med dig,
i det han sade: Låt oss efterfölja och
tjäna andra gudar som ni inte känner,

så skall du ändå inte höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty Herren, er Gud, sätter er därmed endast på prov för att förnimma, om ni älskar Herren, eder Gud, av allt ert hjärta
och av all er själ.

Herren, er Gud, skall ni efterfölja,
honom skall nu frukta, hans bud skall
ni hålla, hans röst skall ni höra, honom
skall ni tjäna, och till honom skall ni hålla er?.

Apg.20:28-29 ?Så ha nu akt på er själva
och på hela den hjord, i vilken den helige Ande
har satt er till föreståndare, till att vara herdar
för Guds församling, som han vunnit med
sitt eget blod.

Jag vet, att sedan jag har skilts från er,
svåra vargar skall komma in bland er och
de skall inte skona hjorden.

Ja, bland er själva skall män uppträda som
talar vad förvänt är för att
locka lärjungarna
att följa sig.?

Det vi läser i 5 Mos. 13:1-5 är ett av kännemärkena på en falsk profet är, att en sådan leder till avfall från Guds Ord.

Det är en person som genom sina ord och/eller handlingar leder Guds församling bort från Guds Ords väg. Det är detta som är kännemärket ? prövostenen - som utvisar om det är frågan om en falsk eller äkta Guds profet: leder han bort från Ordet - Bibeln - och därmed bort från Gud, eller leder han till Ordet och därmed till Gud.

Och leder bort från Ordet och därmed bort från Gud, är vad Olof Djurfeldt tillsammans med andra ledare inom Pingst, Sten-Gunnar Hedin m.fl. - och även toppledare inom övriga samfund -
gjort och gör när de allierat sig med katolicismens företrädare.

Den vägen leder ofelbart till avfall från den kristna tron, från den Bibliskt kristna tron. Den är helt enkelt inte den Bibliskt kristna tron väg; utan en helt annan väg.

Katolicismen är en uppenbart bibelstridig lära: Ja, den har helt enkelt inget med Bibeln att skaffa!
Den läran är en ?bibel? för sig, som ingenting har med judendomens och kristendomens Bibel - Guds Ord - att göra; och eftersom den är en lära helt och hållet skild från Bibeln, skall den behandlas som sådan.

Men problemet är på ett sätt inte katolicismen, vi lever i ett fritt land, så den som vill efterfölja dess läror får givetvis göra det. Problemet är att den läran strävar efter att bli sammanvävd med kristendomen: och att de kristna väktarna/herdarna inte säger ifrån!

Den som vill efterfölja Bibeln, får göra det och den som vill efterfölja katolicismen får göra det.

Det handlar om två från varandra helt skilda vägar. Det är som att försöka förena ljus och mörker, olja med vatten, att förena Biblisk kristendom med katolicismen. Säger man ja till den ena får man säga nej till den andra.

Det går med andra ord inte att halta på båda sidor; vilket Olof Djurfeldt m.fl. i sin falskhet -och dubbelhet vill få folket att tro.

Han och de övriga pingstledarna (som t.ex. Peter Halldorf) vore inga förförare för någon inom kristenheten om de tog steget full ut och blev katoliker; men nu när de haltar på båda sidor blir de förförare/förvillare, som leder Jesu får bort från Den levande Gudens Ord.

forts.

Det är ju så, att om jag har kallelsen att leda Guds församling och predika Guds Ord, är det min skyldighet - alltså ett ansvar som följer med herde -och förkunnartjänsten - att noggrant pröva min förkunnelse och mitt agerande/mina beslut i förhållande till Guds Ord; d.v.s. om det jag säger och gör till alla delar överensstämmer med Guds Ord.

Det är också min skyldighet, att bemöta alla falska läror, avslöja dem och varna för dem; att först och främst varna fåren som Överherden anförtrott i min vård för alla sådana, vilseförande
läror.

Ja, att tiga inför lögnläror som vill infiltrera Guds hjord - d.v.s. underlåta att bemöta dem - är att ge utrymme för dem: göra sig delaktig i deras onda gärningar.

Det är ju så, att ljuset och mörkret får utrymme på varandras bekostnad. Ställer det kristna ledarskapet Guds Ord lykta åt sidan, så tränger mörket in i Guds hus, in i Guds fårhjord.

Olof Djurfeldt och Sten-Gunnar Hedin, m. fl. som vandrar i sällskap med uppenbara villolärare och samarbetar med dem - utan att med ett enda ord bemöta deras falska läror - är just sådana ledare som anförtrotts vården om Guds hjord; Guds församling på jorden och är Guds Ords förvaltare och TJÄNARE/förkunnare:

ORDET SOM SKALL FRÄLSA MÄNNISKORNAS SJÄLAR.

Vidare bör också sägas, angående Olof Djurfeldt, att han som en av ledarna inom Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, verksamt bidragit till att rasera Lewi Pethrus livsverk, dennes ANDLIGA TEMPELBYGGE, den samfundsfria församlingen, och omvandlat den till ett samfund, kanske för att få tillgång till medlemmarnas s.k. kyrkoskatt via samarbete med staten - skattemyndigheten, men kanske också för att kunna gå med i SKR ? Sveriges Kristna Råd ? på hela pingstfolkets vägnar.

Vilket bl.a. medförde ett undertecknande av SKR:s förbundsdokument, Charta Ecumenica, vars innehåll är, att man SKRIFTLIGT FÖRBINDER SIG ATT INTE
IFRÅGASÄTTA DE ÖVRIGA MEDLEMMARNAS LÄROR; ett fredsfördrag med en del uppenbara villoläror med andra ord.

Helt i strid med vad Bibeln lär. Men de - ledarna - tycks anse att den kristna saken gagnas bäst av att sammanblandas med olika villoläror, som t.ex. katolicismens.

För bland de läror som är representerade i SKR finns just katolicismen. Resultatet av detta UNDERTECKNADE förbund blir, att man underlåter att varna Guds blodköpta hjord för alla främmande läror för att skydda den, man tvärt om legitimerar det falska genom att samarbeta med dessa falska - obibliska - lärors
företrädare. Klart i strid mot Guds Ord, som tydligt visar vad som skall göras i förhållande till alla falska läror och deras förkunnare: herdarnas SKYLDIGHET att avvisa och avslöja dem, för fårens skull.

Ett problem för toppledarna såväl inom Pingst som inom andra samfund måste likväl vara, att de s.k. gräsrötterna ? som i Bibeln heter och är `det konungsliga prästerskapet´ - själva, till sin övervägande del, är läskunniga och därför kan pröva ledarnas vägar;

för att avgöra OM DE
VILL FÖLJA SINA LEDARE eller VILL FÖLJA GUDS ORD; nämligen om de två går åtskilda vägar: som nu - i vår tid - är fallet, bl.a. inom Pingst.

2 Joh. 7-11 `Ty många villolärare har gått ut i världen, vilka inte bekänner att Jesus är Kristus, som skulle komma som människa; en sådan är Villoläraren och Antikrist.

Tar er tillvara, så att ni inte FÖRLORAR det som vi
med vårt arbete har kommit åstad, utan får ut full lön.

Var och en som går så framåt, att han inte förblir i
Kristi lära, han har inte Gud; den som förblir i den
läran, har både Fadern och Sonen.

Om någon kommer till er, och inte har den läran
med sig, så ta inte emot honom i era hus och
hälsa honom inte.

Ty den som hälsar honom, gör sig delaktig
i hans onda gärningar.´

Bibelns JESUS KRISTUS kom enligt Skrifterna, dog enligt Skrifterna och uppstod enligt Skrifterna. Han föddes med andra ord inte av något slags gudinnaliknande varelse, som på liknande vis som JESUS blivit uppryckt till himlen och nu sägs står inför sin son Jesus som människans förebedjerska -och företrädare. Det är bara att läsa innantill i Bibeln så ser man vilket uppenbart falsarium denna lära är.

I stället för att avslöja detta lätt genomskådade
falsarium ? genomfalska evangelium - har de gjort som det står skrivet i Jes. 66:17, om dem som ?låta INVIGA SIG och rena sig till gudstjänst i lustgårdar?, d.v.s. till en främmande gudstjänst med okulta inslag.

T.ex. en Sten-Gunnar Hedin i bön tillsammans med katolska präster framför Birgittas benrester i Vadstena, fotograferat och publicerat i Dagen för något år sedan.

Sten-Gunnar Hedin är förvisso kraftigt vilsen, men han torde haft Olof Djurfeldt som en av sina främsta rådgivare. En man som äger ett betydligt större förtroendekapital inom pingströrelsen i Sverige, och vidare än så, än vad Sten-Gunnar haft och har.

Så ansvaret för rörelsens uppenbara vilsenhet, kanske inte vilar som tyngst på Sten-Gunnars Hedins axlar? Personligen tror jag inte det: Sten-Gunnar är själv ett offer för förförare, som trätt upp ?bland er själva och som talar vad förvänt är.?

Och han har gjort det felet, att han lyssnat, utan att kontrollera med Guds Ord om denna tidigare så aktade och betrodda person, verkligen talar sanning:

DET AVGÖR ORDET, OCH ORDET ENSAMT.

Kan någon f.ö ens tänka tanken, att pingströrelsen skulle gräva fram -och upp ur graven en av sina allra största ledare, dessutom rörelsens grundare, Lewi Pethrus, för att sedan hans benrester lagda i en kista ? eller i ett relikskrin ? skulle tjäna som något slags altare inför Gud? Eller f.ö .vara av något slags andlig tillgång inför Allhärskaren, och Hans höga och upphöjda tron i Himmelen?

Skulle någon inom pingströrelsen `gå på´ en sådan villfarelse? Knappast troligt; men det är likväl det som ledarna de facto gjort.

Forts.

Hes. 14:1-3 ``Och några av de äldste
i Israel kom till mig och satte sig
ned hos mig. Då kom HERRENS ord
till mig, han sade:

Du människobarn, dessa män har
låtit sina eländiga avgudar
FÅ INSTEG I SINA HJÄRTAN och
har ställt upp framför sig,
vad som är dem en stötesten
till missgärning.

Skulle jag väl låta fråga
mig av sådana?´´

Det är denna Olof Djurfeldt som i Dagen skrivit en rapport från Evangelistveckan i Jönköping; en person som genom sina HANDLINGAR förkunnar avfall från Guds Ord.

Och då han nu ger sitt stöd till veckans innehåll som - enligt min mening - inte ens snuddade vid det som är pingströrelsens DJUPASTE problem, nämligen avfallet från Gud - ohörsamheten mot Honom - är det av vikt att hålla i minnet vem han faktiskt är; vad han står för och verkat för: kraftigt avfall från Guds Ords vägar.

Han och de övriga högsta pingstledarna - som nu menar sig insiktsfullt och ambitiöst arbeta med att lösa den stelnande pingströrelsens problem - är själva problemet: genom sin ohörsamhet och olydnad mot Anden och Ordet och genom att beblanda sig med främmande läror. Och bland dem katolicismen, med klara, okulta inslag.

Väl hör de - och läser - Guds Ord, men de gör inte därefter. Och Ordet blir meningslöst, om man inte handlar efter det. En ritning som ingen följer bli meningslös hur bra byggnad den än beskriver.

Och Guds Ord innehåller ritningarna till Guds hus, Guds församling: de tankar Gud tänkt om den, för att den skall fungera och kunna göra tjänst åt Honom, som Hans räddningsredskap på jorden, till Människornas frälsning.

Problemet för dem, Olof Djurfeldt, Sten-Gunnar Hedin m.fl. av pingströrelsens toppledare, är därför att de har Guds Ord emot sig:

och de har själva valt den vägen, att vandra och handla i kollisionskurs med Guds Ord. Och så förväntar det sig framgång..

För några år sedan var en av förkunnarna under Evangelistveckan i Jönköping Getu Alayev, församlingsföreståndare och andlig ledare från
Etiopien.


Han predikade i ett av kvällsmötena, onsdagskvällen om jag inte minns fel, och sa då bl.a. kort och gott och ungefär: ni har ingen väckelse i Sverige därför att Gud inte är med er, och det beror på att ni vänt honom ryggen.

David Wilkerson hade ju ett liknande budskap i predikantveckan i Stockholm för några år sedan:
att Gud har sak med vårt lands kristenhet.

Det var med andra ord inte Gud som svikit oss, utan det var vi - Hans folk i landet - som övergett Honom och Hans vägar; och som följd av det, den andliga torkan även i pingstväckelsens gamla flodbädd.

Precis som Lewi Pethrus beskrev utvecklingen - avvecklingen - i den boktext jag citerade i början av det jag skrivit här.

Forts.

En sammanfattning av mina föregående inlägg vad gäller bl.a. Olof Djurfeldt och Sten-Gunnar Hedin:

1 Pet. 5:1-5 ``Till de äldste bland er
ställer jag nu denna förmaning, jag
som själv är en av de äldste och en
som vittnar om Kristi lidande och som
jämväl har del i den härlighet som
kommer att uppenbaras:

Var herdar för Guds hjord, som ni har
i er vård; var det inte av tvång, utan
av fri vilja, inte för egen vinnings
skull, utan med villigt hjärta.

Uppträd inte som herrar över era
församlingar, UTAN BLI FÖREDÖMEN
FÖR HJORDEN.

Då skall ni, när Överherden
uppenbaras, få härlighetens
oförvissnerliga segerkrans.´´

Att uppträda som ``FÖREDÖMEN FÖR HJORDEN´´ är inte, som är fallet med bl.a. Sten-Gunnar Hedin och Olof Djurfeldt, att skriva under förbundstexter med uppenbara villolärare,

som när det gäller katolicismen, på nästan varje punkt står i strid mot Guds Ord.

Det är inte, som Paulus säger, till de äldste i Efesus, att``Ha akt PÅ ER SJÄLVA och PÅ HELA DEN HJORD, i vilken Den heliga Ande satt er till
FÖRESTÅNDARE, till att vara HERDAR för Guds församling,

SOM HAN VUNNIT MED SITT EGET BLOD´´

Att vara föreståndare och herde - och därmed VÄKTARE för hjorden - är inte att skriva under fredsfördrag med uppenbara villolärare och deras läror. Läror som de tvärt om är satta att avslöja, och varna fåren för.

Det är herdar/väktare som bjuder vargen att komma in bland fåren, och sådana herdar skall inte Guds församling ha.

Kampen mot ondskan och villfarelserna i vår tid är svår nog ändå, utan "femtekolonnare". De två har redan fört Guds folk - som de är satta att leda och vaka över - långt in på fel väg:

in på andligt -och läromässigt gungfly.

Och de verkar inte heller vilja ödmjuka sig, för att återvända till "den trygga vägen", som är Guds Ords väg; utan tillägg från andra skrifter, eller andra former av avvikelser från "det fasta Ordet".

De är herdar utan herdehjärta; sådana som Guds Ord varnar för. De ser till sitt egna, det som passar dem själva, och inte till Guds blodköpta hjords bästa.

Inför evangelistveckan i Jönköping fick jag nåden att skriva följande inlägg, skickat till tidningar och bloggar:

Årets evangelistvecka ägnar en av dagarna åt att hitta anledningen till kristenhetens tillbakagång, och hur vi råder bot på den.

En av orsakerna sägs vara kommunikationssvårigheter med vår tids människor.

Men de s.k. medlemmarna - de konungsliga prästerna - lever ju nästan hela sin tid just tillsammans med sin samtids människor!

Jag konstaterar därför än en gång, att vi är bra på att hitta anledningar till Guds rikes tillbakagång någon annan stans än i vårt eget Gudsförhållande;

d.v.s. att det t.o.m. kunde vara vår egen ljumhet som är problemet i sammanhanget. Världen vill inte veta av vårt vin, då det är utspätt.

Det Andens "vin" som kom på den första pingstdagen i Jerusalem hade inga som helst problem att kommunicera med alla slags människor oavsett deras olika språkliga förutsättningar och kulturer.

Och så borde ju Anden kunna fungera även i dag, bland oss som lever nu.

Utgångspunkten för dessa olika analysers och många konferensers sökande efter svaret på kristenhetens kräftgång har hittills alltid, åtminstone så långt jag vet, haft som utgångspunkt församlingens i Laodicea-ställning;

d.v.s. där fanns allt (utgick de från) och inget behövdes... förutom möjligen förbättrade förutsättningar att kommunicera detta myckna man ägde till omvärlden; för ingen är ju ändå helt fullkomlig..

Om min analys här skulle beröra sanningen, då skulle lämpligen en av dagarna avskiljas för ett endräktigt rop till Gud: Smörj våra ögon så vi kan se och öppna våra öron, så att vi kan höra vad Anden säger till Sitt folk i dag: och till vår tids människor!

Egentligen verkar även Gud förhållandevis nöjd med det som pågår inom Pingst -och Sveriges kristenhet i övrigt: åtminstone att döma av de profetiska tilltal som kommer, eller kommer fram..


Och detta trots att vi som folk (och det torde även förekomma i viss utsträckning inom församlingarna) utsläcker tusentals människoliv i moderlivet.

F.n. omkring en miljon.

Och man dessutom betänker, att Han sänt Sitt folk för att visa de vilsna vägen, likt en upplyst stad på en hög berg som från den positionen lyser vida kring:

ett fast ögonmärke för vilsna vandrare, och vi kanske mer är av den arten, att vi föredrar att sätta vårt ljus under bordet, kanske för att inte dra på oss obehag..?

Det är därför - menar jag - mer än anmärkningsvärt att Gud är/verkar så nöjd ändå; egentligen bara överträffad av oss själva.

------

Efter att ha deltagit i veckan, som publik, kan jag konstatera, att jag fortfarande kan stå för allt jag skrivit i ovanstående text.

Veckan kom - till övervägande del - att handla om, att kommunicera vår tro.

Återkommer till det i nästa inlägg.