+ Rapport från Evangelistveckan i Jönköping, 2008

Rapport fråm Evangelistveckan i Jönköping, 2008:

Inom Pingst finns ett antal konferenser, s.k. "veckor", som har haft -och förmodas ha, styrande och vägledande betydelse för hela pingströrelsen. På riksplanet är det två: Nyhemsveckan och Lapplandsveckan, den första i Nyhem utanför Mullsjö och den andra i Husbondliden utanför Lycksele. På regional nivå finns bland annat Ö-viks veckan, Inlandsveckan (från början Sorseleveckan) och inte minst Evangelistveckan i Jönköping. Alla dessa "veckor" har rötter ända ner till pionjärgenerationen.

Årets evangelistvecka i Jönköping ägnar en av dagarna åt att hitta anledningen till kristenhetens tillbakagång,

och hur vi råder bot på den. En av orsakerna sägs vara kommunikationssvårigheter med vår tids människor.

Men de s.k. medlemmarna - de konungsliga prästerna - lever ju nästan hela sin tid just tillsammans med sin samtids människor!
Jag konstaterar därför än en gång, att vi är bra på att hitta anledningar till Guds rikes tillbakagång någon annan stans än i vårt eget Gudsförhållande: d.v.s. att det t.o.m. kunde vara vår egen ljumhet som är problemet i sammanhanget. Världen vill inte veta av vårt vin, då det är utspätt.

Det Andens "vin" som kom på den första pingstdagen i Jerusalem hade inga som helst problem att kommunicera med alla slags människor oavsett deras olika språkliga förutsättningar och kulturer. Och så borde ju Anden kunna fungera även i dag, bland oss som lever nu.
Utgångspunkten för dessa olika analysers och många konferensers sökande efter svaret på kristenhetens kräftgång har hittills alltid, åtminstone så långt jag vet, haft som utgångspunkt församlingens i Laodicea ställning; d.v.s. där fanns allt (utgick de från) och inget behövdes... ..förutom möjligen förbättrade förutsättningar att kunna kommunicera detta myckna man äger till omvärlden; för ingen är ju ändå helt fullkomlig..

Om min analys här skulle beröra sanningen, vilket jag är övertygad om att den gör, då skulle lämpligen en av
dagarna avskiljts för endräktigt rop till Gud: "Smörj våra ögon så vi kan se och öppna våra öron, så att vi kan höra vad Anden säger till Sitt folk i dag och till vår samtids människor!"


Men egentligen verkar även Gud förhållandevis nöjd med det som pågår inom Pingst -och Sveriges kristenhet i övrigt: åtminstone att döma av de profetiska tilltal -och den undervisning som kommer, eller kommer fram.. Och detta trots att vi som folk (och det torde även förekomma i viss utsträckning inom församlingarna) utsläcker tusentals människoliv i moderlivet. F.n. omkring en miljon.
Och om man dessutom betänker, att Han sänt Sitt folk för att visa vilsna vägen; likt en upplyst stad på en hög berg som från den positionen lyser vida kring: ett fast ögonmärke för vilsna vägfarare och vi i själva verket kanske mer är av den arten, att vi föredrar att sätta vårt ljus under bordet, kanske för att inte dra på oss obehag..?

Det är därför - menar jag - mer än anmärkningsvärt att Gud ändå är/verkar så förhållandevis nöjd; egentligen bara överträffad av oss själva...Kristenheten i Sverige är f.ö. mer än överfull av bokstäver och ord och annat men i allra högsta grad sinande på andlig kraft; och eftersom Guds rike inte består i ord, utan i kraft, så lider ytterst Guds rike i vårt land av detta.

Och resultatet är att folket går och söker andlig föda någon annan stans än i kyrkorna. Man går förbi restauranger som saknar vinrättigheter.. Och man går förbi brunnar som är uttorkade och matställen där man får in menyn men ingen mat. Det är materiellt överflöd i vårt land, men skriande andlig nöd. Och de som skulle råda bot mot detta, är upptagna med andra saker, som de finner viktigare.


Det är ju så, att oljan i vår tid - den Helige Ande - kommer med självtryck, ja står utanför församlingsdörrarna och knackar på; men måste bli insläppt - dörren måste öppnas inifrån - då kommer Han in, ja mer än gärna, men verkar alltid på Sina egna villkor: Han - som är Huvudet - kommer inte för att ta regi från Sin kropps lemmar, utan för att ge regi: Han är inte en i kören, utan dirigenten.


Och det accepteras sällan av ledningen, som ofta insatt sig själva som några slags reservhuvuden; under förmenande att det är via dem som Han kommer: d.v.s. vinden som blåser vart den vill, kommer via deras huvuden. Om det skaldade Nils Bolander, att nordanstormen blir en nypa luft när den trängs in i trånga mänskoskallar. Här är hindret: människoskallar som tänker egna tankar, människotankar. Och föreställer sig -och tycks tro, att Guds rike inte är större än vad de rymmer i sina huvuden.


Har därför skickat ett förslag till Pelle Hörnmark (förest. för Pingstförsamlingen i Jönköping och värd för E-veckan)  att han kunde införa "vita veckor" från buller i Guds hus. D.v.s. att det kunde få vara tyst från "trummors buller" t.ex. varannan vecka. Tror att Guds Ande i så fall finge utökade möjligheter att få säga det Han vill säga till Sitt folk -och göra det Han vill göra: det är ju inte vad vi säger och gör som är det mest intressanta i Guds hus; utan vad Han säger och gör.

För det är svårt - för att inte säga näst intill omöjligt - för Guds Ande att komma till tals i en så bullrig miljö som våra gudstjänster blivit, åtminstone i våra större pingstkyrkor -och konferenser. Vi verkar närmast rädda för tystnaden?


Men "vita veckor" när bullret tystnar för ett tag, vore ju också värdefullt för dem som fortfarande har sin hörsel oskadd, eller ännu inte fått tinnitus. Så om vi inte respekterar Guds Andes behov; att köttet är stilla så att också Han får möjlighet tala: "Bli stilla och betänk att jag är Gud", så kanske vi ändå kan ta hänsyn till vanliga människors legitima behov av tystnad, eller åtminstone av en hyfsat normalbullrig miljö. Det är ju förmodligen inte heller buller och höga decibel som vårt folk framförallt är i behov av, utan stillhet och inre frid.


Att meddela Jesu frid med hjälp av ett JAS-plan är kanske inte det optimala? Man talar om frid men levererar den i så mycket buller och ofrid som möjligt: är det trovärdigt?


Vart har förståndet tagit vägen?

SE Sköld
.........
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150802

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150805

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150691


Kommentarer
Postat av: Sven-Erik Sköld

Fick ett Guds tilltal att bära fram ("profetiskt budskap") i evangelistveckan (onsd. f.m). Guds Ande talade det till mig redan tidigt på morgonen (med stöd från 2 Kon. 7 och Matt.8) men jag avstod från att bära fram det, då jag inte uppfattade "miljön" (brist på stillhet) som riktigt lämplig.

Innehållet var sammanfattningsvis: JESUS har placerat ut Sina församlingar likt "matlag" över hela vårt land.

En del "lag" består av bara några få, medan andra är många; men maten som de alla fått att dela ut är en och densamma: Livets bröd JESUS KRISTUS och Livets vatten, Den Helige Ande.

Och förutsättningarna för matutdelning är också helt identiska, ingen kan men alla förmår:

Den kan inte utdelas genom någon mänsklig förmåga, utan är ett verk blott och bart av Hans Ande; av Honom Själv med andra ord: och Han vill -och förmår göra det!

Men det kräver frihet för Anden att verka:
att utföra det.

Uppfattade budskapet som ett särskilt uppmuntrande tilltal till de små församlingarnas ledare; och det gjorde att jag i det längsta övervägde (oaktat miljön) att "bära fram" det,

då jag tänkte, att ledarna för de små församlingarna - matlagen - framförallt behövde det som en uppmuntran från Uppdragsgivaren, från JESUS Själv.

2008-03-08 @ 13:24:49
Postat av: Sven-Erik Sköld

Önskemål inför nästa Evangelistvecka, om JESUS dröjer, i Jönköping:

Bön och stillhet, och utrymme för Anden att tala till Sitt eget folk: d.v.s. dagsfärskt bröd, manna direkt från himlen!

Bibelstudier och öppna samtal, som ju ger utrymme för Anden att tala och gärna också mer utrymme för umgänge, social gemenskap. Kristendom är gemenskap och delaktighet. D.v.s. "lemmarnas" umgänge med varandra: "Och ständigt, var dag, var de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröt de bröd och åt med fröjd och i hjärtats enfald och lovade Gud"

Vidare förbön och vägledning för dem som söker Andens utrustning för sin tjänst/uppdrag, enligt Guds Ord: "var ivriga att få de andliga nådegåvorna".

Att instruera soldater utan stridsvapen är tämligen meningslöst; och det anser jag att veckans tre dagar i hög grad har gått ut på.

Det handlar om att börja i rätt ände; som när jag "ryckte in" på I 19 i Boden, instruktionerna kom först sedan vi fått ut våra respektive vapen. Vi var ju soldater ämnade för stridsfältet.

Och till det krävs främst två saker: stridsvapen och förmågan att kunna använda dem. Enligt mitt synsätt är pingströrelsen till sin övervägande del (lysande undantag finns givetvis) en stor, vapenlös armé, som utrustad och sänd skulle bli mer än farlig - ja helt oslagbar - för fienden.

En annan "akilleshäl" är att Ordets förvaltare och förkunnare "håller inne sin säd", den som de skulle så ute i folkhavet; ute i samhället.

Eller med en annan bild: de underlåter att ställa ut Ordets lyktor "där nu mörkret råder"; ute i samhället bland människorna.

Ja, i många fall vågar de knappt ställa fram dem till alla Sina delar - vad gäller "allt Guds rådslut" - inne i sina respektive kyrkor:

inte undra på då, att folket är vilset både innanför och utanför kyrkväggarna. Vem skall vägleda dem, om inte Ordets förvaltare och förkunnare gör det?!

Och eftersom de tiger har det blivit ett stort utrymme för andra "lärare" att ostörda få träda fram, ute bland folket,

som t.ex. Elisabeth Ohlsson-Wallin, Mark Levengod och Jonas Gardell och en del andra och förkunna för folkskarorna, för såväl troende som otroende, vem Gud är; och det utan minsta förankring i Guds Ord, utan enbart hämtat ur deras eget tankegods och gör det faktiskt så bra, att t.o.m. kristna ledare "går på" deras förförelsekonster.

De - Ordets förvaltare - tror m.a.o. mer på dessa och liknande budbärare, än på vad Ordet faktiskt lär i olika frågor.

Ordets tjänare och förvaltare, har låtit sig förföras av ord som står i strid mot de Ord de själva är satta att tjäna, förvalta och förkunna.

Deras egen passivitet har drabbat dem själva, blivit deras egen grav.

2 Tim. 3:9

Men deras galenskap skall bli uppenbar för alla.

2 Tim. 4:1-5

Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig inför hans tillkommelse och hans rike:

Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken.

Ty den tid kommer, då de inte längre skall fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skall samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, en tid då de skall vända sig från sanningen och i stället vända sig till fabler.

Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allt, vad som tillhör ditt ämbete.

1 Tim. 4:16

Hav akt på dig själv och på din undervisning och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som hör dig.

2008-03-09 @ 10:05:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Kristen Topplista från Jesussajten.se