Deborah7

Rapport fråm Evangelistveckan i Jönköping, 2008:

Inom Pingst finns ett antal konferenser, s.k. "veckor", som har haft -och förmodas ha, styrande och vägledande betydelse för hela pingströrelsen. På riksplanet är det två: Nyhemsveckan och Lapplandsveckan, den första i Nyhem utanför Mullsjö och den andra i Husbondliden utanför Lycksele. På regional nivå finns bland annat Ö-viks veckan, Inlandsveckan (från början Sorseleveckan) och inte minst Evangelistveckan i Jönköping. Alla dessa "veckor" har rötter ända ner till pionjärgenerationen.

Årets evangelistvecka i Jönköping ägnar en av dagarna åt att hitta anledningen till kristenhetens tillbakagång,

och hur vi råder bot på den. En av orsakerna sägs vara kommunikationssvårigheter med vår tids människor.

Men de s.k. medlemmarna - de konungsliga prästerna - lever ju nästan hela sin tid just tillsammans med sin samtids människor!
Jag konstaterar därför än en gång, att vi är bra på att hitta anledningar till Guds rikes tillbakagång någon annan stans än i vårt eget Gudsförhållande: d.v.s. att det t.o.m. kunde vara vår egen ljumhet som är problemet i sammanhanget. Världen vill inte veta av vårt vin, då det är utspätt.

Det Andens "vin" som kom på den första pingstdagen i Jerusalem hade inga som helst problem att kommunicera med alla slags människor oavsett deras olika språkliga förutsättningar och kulturer. Och så borde ju Anden kunna fungera även i dag, bland oss som lever nu.
Utgångspunkten för dessa olika analysers och många konferensers sökande efter svaret på kristenhetens kräftgång har hittills alltid, åtminstone så långt jag vet, haft som utgångspunkt församlingens i Laodicea ställning; d.v.s. där fanns allt (utgick de från) och inget behövdes... ..förutom möjligen förbättrade förutsättningar att kunna kommunicera detta myckna man äger till omvärlden; för ingen är ju ändå helt fullkomlig..

Om min analys här skulle beröra sanningen, vilket jag är övertygad om att den gör, då skulle lämpligen en av
dagarna avskiljts för endräktigt rop till Gud: "Smörj våra ögon så vi kan se och öppna våra öron, så att vi kan höra vad Anden säger till Sitt folk i dag och till vår samtids människor!"

Men egentligen verkar även Gud förhållandevis nöjd med det som pågår inom Pingst -och Sveriges kristenhet i övrigt: åtminstone att döma av de profetiska tilltal -och den undervisning som kommer, eller kommer fram.. Och detta trots att vi som folk (och det torde även förekomma i viss utsträckning inom församlingarna) utsläcker tusentals människoliv i moderlivet. F.n. omkring en miljon.
Och om man dessutom betänker, att Han sänt Sitt folk för att visa vilsna vägen; likt en upplyst stad på en hög berg som från den positionen lyser vida kring: ett fast ögonmärke för vilsna vägfarare och vi i själva verket kanske mer är av den arten, att vi föredrar att sätta vårt ljus under bordet, kanske för att inte dra på oss obehag..?

Det är därför - menar jag - mer än anmärkningsvärt att Gud ändå är/verkar så förhållandevis nöjd; egentligen bara överträffad av oss själva...Kristenheten i Sverige är f.ö. mer än överfull av bokstäver och ord och annat men i allra högsta grad sinande på andlig kraft; och eftersom Guds rike inte består i ord, utan i kraft, så lider ytterst Guds rike i vårt land av detta.

Och resultatet är att folket går och söker andlig föda någon annan stans än i kyrkorna. Man går förbi restauranger som saknar vinrättigheter.. Och man går förbi brunnar som är uttorkade och matställen där man får in menyn men ingen mat. Det är materiellt överflöd i vårt land, men skriande andlig nöd. Och de som skulle råda bot mot detta, är upptagna med andra saker, som de finner viktigare.

Det är ju så, att oljan i vår tid - den Helige Ande - kommer med självtryck, ja står utanför församlingsdörrarna och knackar på; men måste bli insläppt - dörren måste öppnas inifrån - då kommer Han in, ja mer än gärna, men verkar alltid på Sina egna villkor: Han - som är Huvudet - kommer inte för att ta regi från Sin kropps lemmar, utan för att ge regi: Han är inte en i kören, utan dirigenten.

Och det accepteras sällan av ledningen, som ofta insatt sig själva som några slags reservhuvuden; under förmenande att det är via dem som Han kommer: d.v.s. vinden som blåser vart den vill, kommer via deras huvuden. Om det skaldade Nils Bolander, att nordanstormen blir en nypa luft när den trängs in i trånga mänskoskallar. Här är hindret: människoskallar som tänker egna tankar, människotankar. Och föreställer sig -och tycks tro, att Guds rike inte är större än vad de rymmer i sina huvuden.

Har därför skickat ett förslag till Pelle Hörnmark (förest. för Pingstförsamlingen i Jönköping och värd för E-veckan)  att han kunde införa "vita veckor" från buller i Guds hus. D.v.s. att det kunde få vara tyst från "trummors buller" t.ex. varannan vecka. Tror att Guds Ande i så fall finge utökade möjligheter att få säga det Han vill säga till Sitt folk -och göra det Han vill göra: det är ju inte vad vi säger och gör som är det mest intressanta i Guds hus; utan vad Han säger och gör.

För det är svårt - för att inte säga näst intill omöjligt - för Guds Ande att komma till tals i en så bullrig miljö som våra gudstjänster blivit, åtminstone i våra större pingstkyrkor -och konferenser. Vi verkar närmast rädda för tystnaden?

Men "vita veckor" när bullret tystnar för ett tag, vore ju också värdefullt för dem som fortfarande har sin hörsel oskadd, eller ännu inte fått tinnitus. Så om vi inte respekterar Guds Andes behov; att köttet är stilla så att också Han får möjlighet tala: "Bli stilla och betänk att jag är Gud", så kanske vi ändå kan ta hänsyn till vanliga människors legitima behov av tystnad, eller åtminstone av en hyfsat normalbullrig miljö. Det är ju förmodligen inte heller buller och höga decibel som vårt folk framförallt är i behov av, utan stillhet och inre frid.

Att meddela Jesu frid med hjälp av ett JAS-plan är kanske inte det optimala? Man talar om frid men levererar den i så mycket buller och ofrid som möjligt: är det trovärdigt?

Vart har förståndet tagit vägen?

SE Sköld
.........
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150802

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150805

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150691