Deborah7

Detta inlägg av Morgan Carlsson på Pingst.nu - Debatt, inspirerad av Herren själv enligt min mening - kan inge ett nytt hopp för alla som "vill vandra efter Anden och inte efter köttet" (Rom.8:1)!.......

Dags bejaka den apostoliska tjänsten   
I februari var det 15 år sedan jag började predika och tjänstgöra i en lokal församling. Jag har också sedan 1993 rest över hela Skandinavien och även andra länder och sett Guds nåd. Jag har också haft förmånen att leda en församlingsstart sedan 1999 och som hela tiden har växt och som fått vara till välsignelse för bygden och även människor från andra håll. Jag har också tillhört pingstväckelsen sedan start och har mycket att vara tacksam för. Som föreståndare är mitt kontaktnät idag både i pingströrelsen, men också i andra sammanhang.
Just nu tycker jag mig uppleva en lite annorlunda tid i pingströrelsen. Pingströrelsen söker nog efter framtidens väg, både teologiskt och kanske deologiskt. Vi befinner oss i ett andligt läge i Sverige där det å ena sidan aldrig har varit så lätt att få se människor acceptera Kristus och bli frälsta. Samtidigt som vi kanske (min känsla) går igenom en fas i själva pingströrelsen som gör att vi kanske håller på att tappa själva uppdraget. Vi talar om
ekumenik och det är för mig inte samma sak som andlig enhet. Lewi Pethrus lär ha sagt: "Fokus på enhet skapar splittring men fokus på skörd skapar enhet". Efesierbrevet skriver att vi ska bevara enheten i tron... Alltså fanns det något som hade fötts i Anden och som skulle bevaras.

Enhet går aldrig att predika sig till eller med lobbying och "enhetsdagar" hitta konsensus om och sedan be om Guds välsignelse över det man har hittat på! Nej, där är jag inte med....Det debatteras idag om församlingen, hur stor den kan vara för att upphöra och så vidare. Jag tror det är oerhört viktigt i allt detta att vi lyfter fram alla fem tjänstegåvorna. Det är oerhört lätt i Sverige att tala, acceptera och lyfta fram herden, läraren och evangelisten. Men var är de som vågar säga att vi verkligen behöver apostlar eller rent av profetröster i det här landet och även i våra lokala församlingar.¨
Att inneha ett profetiskt "ämbete" som tjänstegåva är ju allt annat än smickrande. Jeremia fick kallelsen att vara en profetröst och det var inte det han ville. Men Gud kallade honom, precis som andra blev kallade till tjänst. Jeremia fick uppmaningen att profetera ALLT det som låg på Guds hjärta. Han fick uppdraget att rycka upp, fördärva, förgöra för att sedan plantera och bygga upp. Var är alla ni pastorer som är villiga att lyssna på alla de som upplever sig ha en tjänst av korrigering och även uppmuntran, idag?

Var är ni som vill öppna upp för det profetiska tilltalen just i vår tid i pingströrelsen? Vad säger den helige Ande om allt det som sker? När inbjöd pingströrelsen till särskilda faste- och bönedagar för just själva pingströrelsens framtid? Vågar man söka en väg som inte är politisk korrekt och som faller både SKR och grundläggande dokument på läppen. För drygt fyra sedan rasade en debatt om det apostoliska i Sverige och sedan var det ganska tyst. Kanske att de som ledde det drevet har fått sina behov mättade, eftersom de som gjorde skrivelsen i tidningen Dagen har tystnat... Men tro mig, det finns en apostolisk rörelse som har en enda sak på sitt hjärta idag. De vill vara en profetröst i vår tid. Vi i pingströrelsen har inte tid att hålla på med pajkastning och förtala varandra utan vi ska bejaka varandra och se på varandra med respekt, även om vi inte alltid tycker lika eller har samma syn.

Precis som jag tar för självklart att vi har en alkoholfri zon i våra församlingar, så tar jag för självklart att vi har frizoner där varken förakt eller förtal ryms. Bibeln talar ju faktiskt att det är allvarligare än att dricka alkohol!
Jag upplever att det är tid att bejaka den apostoliska och profetiska tjänsten även i Sverige. Församlingar som leds av en huvudledare som är lärare/herde kommer att skilja sig från de församlingar som har en apostolisk tjänst kopplat med en profet.
Jag är trött och ledsen på konkurrenstänkande, revirtänkande i Guds rike. Ibland behandlar vi varandra på ett mycket sämre sätt än vad man gör utanför kyrkan. Att leva i generositet, bejakande, öppenhet, lyhördhet är visst något som många har svårt för i pingströrelsen idag. Det har jag mött på nära håll och min känsla är att det handlar om rädsla. Rädsla för att man ska tappa ett inflytande och kanske position. 
Pingströrelsen står inför en ny era och ett nytt vägval på många sätt. Oavsett vilken väg pingströreslen kommer att ta, både teologiskt och ideologiskt, så kommer det ha konsekvenser.

Jag anser att det finns krafter idag i Sverige som vill trycka ut den profetiska tjänsten och den apostoliska tjänsten ut ur landet! Tillsammans med mig, så finns det säkert flera tjänstegåvor som upplever att de sista fem åren har genomgått en förändring! Vänner, låt oss tillsammans ha ett helikopterperspektiv på det vi talar om! Vi omfamnar varandra för en ny tid och jag önskar att vi på ett nytt sätt kunde bejaka och befria varandra ut i starka andliga tjänster. David hade aldrig slagit Goliat om han bara hade arbetat med sina svaga sidor!

Morgan Carlsson
Föreståndare/förkunnare Hagfors
 ..............
http://www.pingst.nu/debattinlagg.aspx?did=268
..........
En herderöst utan prestige som vill lyda Herren - det är allt som behövs!
.........