+ Att ej missa målet: nådig Gud belönar trofasthet!
Nådig Gud belönar trofasthet..... tillbaks till Ordet, till förbundet...
Neh.9:1-8 "Men på tjugufjärde dagen i samma månad församlade sig Israels barn och höll fasta och klädde sig i sorgdräkt och strödde jord på sina huvuden.
Och de som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde så fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar.
Och de stod upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin Gud.
Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani trädde upp på leviternas upphöjning och ropade med hög röst till HERREN, sin Gud.
Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: "Stå upp och lova HERREN, eder Gud, från evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov och pris.
Du allena är HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven och allt vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vid liv; och himmelens härskara tillbeder dig.
Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med honom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernas land, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du är rättfärdig."
...
Neh.9:17 "De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort med dem, utan var hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet; och du övergav dem icke."
...
Neh 9:20 "Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägrade du icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade."
...
Herren väntar på förbundsfolket.....
...
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150168
Tack Deborah för det inlägget; jag tänker särskilt på mina bröder, ledarskapet inom Pingst, att de vänder om och får en ny chans, så många av dem som möjligt!
Gud är ju nådefull och barmhärtig, men också rättfärdig i allt Han gör. Det kan ingen ändra på: den planen är fördold i Hans hemliga rådslut, i Hans tankar för det här landet bland annat.
Det som nu gäller för Pingstledarna är frågan om de skall forsätta på sitt misslyckade bygge, med en ny byggledare, eller om de skall återvända till ruta ett, och börja bygga på det verk som Lewi Pethrus och hans samtida börjat bygga, i enlighet med Guds Ord: "Andra har arbetat och ni har fått gå in i deras arbete".
Det som dessa utförde var heller inget fullkomligt verk, men under den byggnaden finns ju fortfarande kvar apostlarnas och profeternas grundvalar med JESUS Själv som hörnstenen och därför går det ju
bra att granska det som pionjärerna gjort mot detta facit och förbättra där förbättring behövs:
men att dessa första byggare - i all sin bristfällighet - hade Guds välsignelse med sig, är däremot ett oemotsägligt faktum, som inte går att blunda för eller förringa: det visar reultatet, en frukt som syns bland oss än i dag.
Men det kommer att kräva stor ödmjukhet bland de "ledande bröderna" om de skall återvända till ruta ett och uppta verket - mantlarna - efter föregångarnas påbörjade arbete.
Så risken är stor, att de hellre insätter en ny byggledare i sitt påbörjade babelstorn; under stora hedersbetygelser för vad Sten-Gunnar Hedin uträttat och med uppmuntrande, glada tillrop till sig själva och andra, att nu med glädje och mod fortsätta vidare på den inslagna vägen. Det är ungefär så det brukar låta, när våra vitmenarpenslar kommer fram. Vi är ju bra på ord utan innehåll.
Självprövningens tid är kanske ännu inte inne, tyvärr i så fall! För nu finns en historisk möjlighet för pingströrelsen att återta förlorad mark; därför att Guds löften står kvar, där de alltid stått: i lydnaden för Hans Ord.
Salomo byggde i lydnad och Guds härlighet sänkte Sig ned över hans byggnadsverk. Noa byggde i lydnad och räddningsarken fungerade. Skulle Gud då inte ha ritningar för såväl Sitt hus som Sin räddningsark även i vår tid?
Det är klart att Han har - de står nedtecknade i Guds Ord - men var är de som vill ödmjuka sig och börja bygga efter dem?! Sådana som är hörsamma Guds Ord: hörsamma Gud och aktar på Hans Ord?
De är i vart fall lovade framgång, vilka de än är, det löftet ligger "inbakat" i Guds Ord, då Ordet redan är välsignat av Gud Själv och är oberoende av våra välsignelser eller andra tillägg. Om vi lyder det, får vi också se lydnadens resultat. Det är Gud Själv intresserad av, ja faktiskt långt mer än oss!
Så om någon är med oss på den vägen - lydnadens och hörsamhetens väg - så sannerligen är det Han, det behöver vi inte vara det minsta tveksamma om!
Han står kvar vid Sitt Ord.
Detta, plus mitt senaste inlägg här på sidan, är sänt till Pingstledare över hela landet:
Kära Syskon i tron!
Jesu frid.
Ps. 46:5-7 "En ström går fram
vars flöden ger glädje åt Guds stad,
åt den Högstes heliga boning.
Gud bor därinne, den vacklar inte;
Gud hjälper den, när morgonen gryr.
Hedningarna larma, riken vackla.."
Man kan avvika från den strömmens huvudfåra, och tro att den följer efter, men det gör den inte.
Den går alltid fram i Guds Ords smala flodbädd.
Så vill vi vara i Den strömmen, och det vill vi säkert,
då måste vi tillbaka till Ordets "flodbädd"; då strömmen går fram där.
Och det är, enligt mitt synsätt, värt allt (och mer därtill om det vore möjligt..) att få vara och leva i Den strömmen: Alltid och för evigt! Och det får vi, men på Guds villkor, då strömmen är Hans,
ja ÄR Han.
Med varma brodershälsningar!
Sven-Erik Sköld
När jag på Sten-Gunnars Hedins blogg läser hans senast text, under rubriken "Med mina egna ord",
är det en sak i den som skrämmer mig mer än allting annat:
där finns inte ett enda litet fragment av egen självrannsakan, tvärt om, och den hållningen från en stackars liten förgänglig människovarelse - vem som helst av oss - inom Gudsrikes område, skrämmer mig mer än allting annat.
Inte ens kung David, så kung och Gudsman han var, hade ett sådant förhållningssätt till sig själv och sitt uppdrag.
Han skriver i stället: "Utrannsaka mig Gud och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig
på den eviga vägen".
I Bibeln - Guds Ord - står det: "Högmod går före fall".
-------------------
Jag har låtit Sten-Gunnar ta del av ovanstående.
MITT PERSONLIGA VITTNESBÖRD
Guds Ord är Guds Ord
även om ingen
bryr sig
om Det
och Guds Ord är mitt Ord,
mina fötters lykta,
även om ingen annan
bryr sig om Det
Och utanför Ordet
är gungfly
och jag kommer att varna för
alla falska ledare
sådana som leder Jesu får
vid sidan av Ordets väg
så länge Gud ger mig kraft
och möjlighet till det.
Sven-Erik Sköld
Också sänt till Sten-Gunnar Hedin.
Ormens skarpaste och farligaste vapen, mot både syndare och fromma är Högmod, som fick honom själv på fall i den himmelska världen; och som utgör en del av hans personlighet.
Andra kännemärken på honom är lögn och förförelsekonster;
bl.a. då han förvänder Den levande Gudens Ord,
så att de passar hans egna syften.
Det är Bibeln - Guds Ord - som skall leda Guds folk. När då Ordets förvaltare - som nu i vårt land - blir Ordets förfalskare är folket/fåren illa ute.
När herdarna leder vilse, därför att de inte själva är underställda Guds Ord, utan i stället blivit herrar över det: blundar för obekväma sanningar, och sätter sig över dem: då är det tid för Gud att handla.
D.v.s. "störta härskare från deras troner" och i deras ställe insätta sådana ledare som hör och gör Guds vilja. Göra slut på dessa förvillares herdetjänst med andra ord.
Detta handlar om samfundens toppledare, men berör också nivåerna under, där man tiger och samtycker till dessa vilsna toppledares genomfalska ledarskap.
Vad skall man med en Bibel till när man ändå inte följer dess undervisning?! Det har i stället blivit inom kristenheten, som man beskyllder de s.k. nyandliga rörelserna för: att de serverar folket ett "smörgåsbord" av olika "trosföreställningar och riktningar" i ställer för att visa dem var vägen går:
visa på den Bibliska vägen, för att sedan också leda Jesu får på den:
Ta rygg på JESUS Själv och Bibelns apostlar och profeter, i stället för att följa påvar, Ulf Ekman, Stanley Sjöberg, Peter Halldorf och andra av sitt eget högmod förblindade ledare.
Bibeln säger, att "Gud leder de ödmjuka rätt". Om det är sant, och det är det, då beror alltså ledarnas vilsenhet på deras högmod -och ingenting annat.
Jag ser framför mig en strid - en uppgörelse - mellan Guds Ord och vilsna herdar, de som leder Guds får vilse: får som Han köpt åt Sig med Sin ende Sons dyrbara blod.
Och jag tror och är förvissad om, att Guds Ord kommer att vinna, och därmed också de som följer Ordet: de bland Guds folk som håller fast vid "det fasta Ordet". De kan helt enkelt aldrig förlora.
Och om så vore, att endast en enda människa är kvar som står tillsammans med Guds Ord - med Gud Själv m.a.o. - så är det paret, den duon, starkare än alla villolärare tillsammans:
det visar oss uppgörelsen på Karmel, mellan profeten Elia och villoprofeterna plus ett helt Guds folk som haltade på båda sidor av sanning och lögn: precis exakt som nu i vårt land!
Så Du som står tillsammans med Guds Ord, var frimodig och buga inte och bocka inför villfarelsernas alla företrädare, utan säg och skriv sanningen till dem:
det är ju sanningen som skall göra också dem fria, samtidigt som Du räddar Dig själv; genom att aktivt hugga upp rågångarna till villfarelserna! Rågångar som fått växa igen, genom att våra ledare flyttat gränsrösena.
Men sannerligen, de skall återställas. Gud vakar över Sitt Ord och Sitt verk: de Sina. Han låter inte vargen/tjuven ostraffat stjäla Hans får. Det kommer också tjuvens handräckare - kristenhetens vilsna ledare - bli varse.
De har "kastat hansken" mot Gud Själv, när de inte lyssnat på alla dem Gud sänt med varningar och andra tilltal till dem. De har bara fortsatt utan hänsyn till Guds sändebud och vad de fått att framföra; som om det gällt människor och inte Gud.
Men Gud - min Gud - har lovat stå emot de högmodiga till evig tid. Och Han håller alltid vad Han lovar. Så även i den här saken, i den här frågan. Den är uppe på Guds "bord" nu, i skrivande stund. Det är jag fullt förvissad om.
Och den kommer inte att tas bort från Hans "agenda" förrän Han fört frågan till den punkt som Han har bestämt: till fullkomlig seger med andra ord.
Se då till att Du är på rätt sida i den striden.
På Guds -och Hans Ords sida med andra ord.
Det enda verkligt viktiga när det gäller kristet ledarskap, är inte huruvida en ledare har charm, ser bra ut, är vältalig, har humor, har författar -och eller musikgåvor, är allmänt begåvad, diplomatisk, språkkunnig, beläst eller har andra goda personliga egenskaper,
det enda verkligt avgörande viktiga - i Guds rike och som Guds rikes representant på jorden - är hur han/hon förhåller sig till Guds Ord:
d.v.s. vederbörandes troheten mot Ordet, som förvaltare av det värdefullaste som existerar under himmelen, Guds Ord; som skall frälsa Människornas eviga själar.
Om en ledare har allt detta andra, men saknar troheten mot Guds Ord, så är alla de andra, i och för sig fina, mänskliga egenskaperna och tillgångarna helt värdelösa - det brinner upp - i det sammanhang där bara Guds guld, silver och ädelstenar räknas.
Däremot kan man - om man saknar den - utbedja sig om Guds vishet, för att kunna frambära Guds budskap och Ord på rätt sätt. "Om du frambär ädel metall, utan slagg skall du få tjäna mig som mun", säger Gud genom profeten Jeremia.
Och det gäller även för oss i dag. Det är efter den måttstocken allt skall bedömas: efter Guds Ords måttstock.
Brevmail till Sten-Gunnar Hedin med anledning av intervjun med honom i tidningen Dagen i dag:
Kära min Broder Sten-Gunnar!
När jag tog del av intervjun med Dig i Dagen, angående utövad homosexualitet inom församlingens råmärken, var det ännu ett avslöjande exempel på den väg Du slagit in på: att "deras galenskap skall bli uppenbar för alla".
Guds Ande visade mig för bra många år sedan, att om ett fartyg i början av sin färd avviker bara något lite från sin kurs, knappt uppenbart för någon till en början, så kommer det i tidens längd - under resans gång - att mer och mer visa sig - för att till slut bli uppenbart för alla - hur avviket det är. Och alltså har varit hela tiden.
Nu har Du själv, medvetet eller omedvetet, kastat ljus över hur i grunden vilsen Du är. Tragiskt tycker jag, som många gånger fått Guds uppdrag att personligen varna Dig -och för Dig.
Men likväl, Du är min broder i Kristus!
Med mina varma brodershälsningar!
Din vän och broder
Sven-Erik Sköld
?Skriften allena skapar ensamma människor som kramar sin bibel men är avskurna från gemenskap med andra kristna.?
Det makabra påståendet - vi kanske numera skall kalla de evangelikala kristna för bibelkramare - är hämtat från Joel Halldorfs artikel i Nya Dagen den 11 april.
Citatet kommer från en artikel vars innehåll många i stort sett kan instämma i, nämligen behovet
av fördjupningsstudier i kyrkohistoria vid flera av våra teologiska utbildningscentra.
Halldorf framför ett flertal argument som visar på vikten av att ägna tid åt att studera kyrkohistorien. Han talar om att vi behöver historien för att kunna
förstå och orientera oss i den värld som omger oss. Dessutom får vi klarhet om ? att det egna sättet att tänka och göra saker på inte är det enda och självklara.?
Slutligen säger han att ?vi kan, som det brukar heta, lära av
historien.? Så långt var ju allting ganska bra.
Men vad som skiner igenom ? och som han delar med en växande teologgrupp - är en sorts ?antireformatorisk attityd? som tydligen sprider sig även hos vissa av pingstteologer. För på annat sätt kan jag inte tolka Joel Halldorfs märkliga kommentar. Man kan ju fråga sig vad Joel Halldorf skulle varit idag om han inte hade fötts i kretsar där den teologiska skolningen bygger på sola scriptura principen.
Man kanske också borde tillägga att det var på grund av den rika kunskap i kyrkohistorien (inklusive kyrkofäderna) som reformationens ledare nådde fram till den reformatoriska bibelsynen. Man lyckades ju genomskåda den skolastiska och mystika teologin och även om man hos den senare accepterade vissa tankar, så fick de endast plats i en reformatorisk teologi som byggde på de tre solas.
Men att döma av artikelns innehåll delar Halldorf ungefär samma idéer som en ny våg av evangelikala mystiker, som har visat sig överförtjusta i kyrkofädernas ibland esoteriska förkunnelse. Det är alltså inte bara ett svenskt fenomen.
Hos dessa moderna mystiker märker man ett tilltagande intresse för den typ av erfarenhet som engagerar alla sinnena. Man har ett stort intresse för ritualism med inslag av rökelse, frälsarkrans, sakrament, ikoner, djupmeditation etc. Ordet får alltså endast en begränsad plats i denna teologi som bl.a. försvaras av den postmodernistiska ?emerging church.?
Kända teologer i denna rörelse är bl.a. Brian McLaren och Richard Foster. Den ortodoxa kyrkans sakramentala ritualism har ju också visat sig attrahera vissa evangelikala teologer och ledare.
Med andra ord, Joel Halldorfs syn på sola scriptura överraskar mig inte. Vad som däremot oroar mig är att en teolog som ser Jesus i Harry Potter ingår i Pingströrelsens teologiska nätverk och har en så bristfällig kunskap om våra pastorers kunskap i kyrkohistoria. Själv har jag träffat på pastorer inom Pingst som har åtskilliga hyllmeter med studier i den kristna kyrkans historia.
