Deborah7

Världen idag publicerade en artikel av Henric Staxäng: "Katolskt dekret flyttar fokus från Jesu försoningsverk" 

Avlatsbrev är i botten en mänsklig vilja, säkert baserad på den mänskliga förståelsen av kärlek, att liksom lägga till Jesu försoningsverk lite extra ‘favör' hos Gud. Och vår förståelse av Guds kärlek, den är mycket begränsad.
Tuve på Aletheia skrev och förklarade avlaten:

"Avlaten tar inte alls fokus från Jesu försoningsverk. I själva verket förstärker den effekten av Kristi offer på korset. För avlat handlar inte om syndaförlåtelse. Avlat handlar om syndaföljder. Om en människa åsamkar en annan människa skada är det praxis att syndaren själv måste reparera skadan. Men eftersom det inte alltid är möjligt föreskriver kyrkan en bot som i olika former åkallar Guds hjälp för att återställa den skadade skapelseordningen.

Det kan till exempel röra sig om pilgrimsfärder, fasta, bön, sociala insatser, med mera. Vid tillfällen då boten på olika sätt och av olika skäl blivit för tung - till exempel när den drabbat tredje part - har kyrkan ofta "avlåtit" en del av boten."
................................
Egentligen så ser jag avlaten som ett rop på hjälp, faktiskt...
Det syndatyngda samvetet är som ett trängt djur i en bur och kastas hit och dit för att minska skulden - och hittar på en massa utvägar som inte är bibliska.

Och vi vill sååå gärna hjälpa Herren och lägger till korset saker, som inte krävs av oss. Och dessutom är omöjliga att fixa.Vi glömmer bort att straffet är redan verkställt till fullo - under bördan räcker det alltså att åberopa endast Jesu blod! "Det är fullbordat!"

Herrens nåd är större - den flödar över och om vi vänder om och ångar oss, då behöver vi absolut inte förstärka Jesu verk på korset utan NÅDEN RÄCKER!

Själva avlaten visar ju, att vi inte kan göra bot tillräckligt - vi stupar under tyngden...Herren vill än en gång säga, att "Utan mig kan ni ingenting göra!"
Avlaten hjälper inte och den behövs inte, allting tar Herren hand om. Hans död på korset innefattar allt. Det är bara högmod att lägga till Herrens verk egna insatser dvs. förstärka korset. Ingen människa kan förstärka Jesu verk på korset.
Det är bara Herren själv som kan förlåta synder - ingen annan kan göra det eller behöver göra det.

Så i stället för bot vill Herren ha vår ånger och omvändelse. Han har redan straffats för syndens konsekvenser i stället för oss...Nåden flödar över...och leder oss till den lydnad som är bätrre än offer...än bot, askes, insatser hit och dit, oroligt fromma övningar av alla det slag...

JESAJA 53:4 "Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.
Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få FRID, och genom hans sår bliva vi helade.
Vi gick alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men HERREN lät allas vår missgärning drabba honom."
.................................
Jesu blod endast kan täcka allt och blodet gör det.

Det är fullbordat, verkligen! Köttet är spikat... Det är bara att komma ut i frihet!
..................................

2009-07-03 00:00 Världen idag

Katolskt dekret flyttar fokus från Jesu försoningsverk

Nuvarande påven Bene­dikt XVI har utlyst ett erbjudande om fullständig avlat under jubelåret, 28 juni 2008 till 29 juni 2009, ett jubelår ägnat åt Herrens apostel Paulus. Ett dekret har därför utfärdats av den katolske biskopen i Sverige, biskop Anders Arborelius. I dekretet står bland annat: "I samband med detta Paulusår har påven Benedikt XVI erbjudit katoliker möjlighet att få fullständig avlat, det vill säga efterskänkande av de timliga straffen för synder som redan är förlåtna... Varje troende som gör ett fromt besök i form av en vallfärd till den påvliga basilikan S:t Paulus vid Roms Via Ostiensis och ber i enlighet med den helige Faderns intentioner får fullständig avlat, om övriga villkor också är uppfyllda...De troende som inte kan göra en vallfärd till Rom har möjlighet att erhålla fullständig avlat i sin lokalkyrka." I bilagan till dekretet står bland annat detta villkor: "Uppfyllande av det föreskrivna verket till vilket avlaten är knuten, alltså utföra den specifika handlingen inom den fastlagda tiden och på det föreskrivna sättet, till exempel, vallfärd till S:t Paulusbasilikan i Rom och där be på det föreskrivna sättet." Kommentar: Påven har alltså befogenhet att fastställa på vilka villkor som kyrkans medlemmar kan få avlat, såsom en frukt av vissa prestationer och fromhetsövningar. En del personer inom kyrkan anses ha presterat mer än de behövt göra. Dessa överloppsgärningar bildar liksom en fond. Det är ur denna fond som påven erbjuder avlat, alltså syndastraffens efterskänkande. Denna lära har växt fram inom den katolska kyrkans tradition, och traditionen har inom den katolska kyrkan samma auktoritet som Bibeln. Men Paulus skriver: "Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus." Kol. 2:8. Detta dekret är ett tillägg som flyttar fokus från Jesus, från hans färdiga och tillräckliga försoningsverk på Golgata kors, då våra synder sonades. All vår fromhet vissnar i mötet med den Helige, om vi inte är renade i Jesu blod. Det enda som renar och förlåter, som efterskänker och förnyar, är nådens evangelium. "Jesu, Guds Sons blod renar oss från all synd." 1 Joh. 1:7. Läs också 2 Tim. 2:1, Tit. 2:11-13 och Upp. 7:14. Henric Staxäng Vännäs