Biblisk prövning av främmande läror.
"Åsa Waldaus ord var viktigare än bibeln"
En studie om Knutby.
Med stor respekt för alla sörjande och i Kristi kärlek vill jag säga, att vi var många som följde dramat när det pågick, grät och ropade till Gud för dessa vilsna själar…
En bra analys i artikeln av Ulrik Josefsson att verkligen ta vara på och ta lärdom av:
Åter: Vad säger Skriften?
Vad säger summan av Guds Ord?
Vi är alla präster åt Herren Jesus, som tillsammans ska pröva alla uppenbarelser / utsagor med Ordet.
1 Tim.4:1
”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.”
…..
Just därför måste vi pröva allt.
Inga ledare står över Guds Ord.
Ingen annan gör det heller.
För att förhindra maktmissbruk.
Villoläran om att Kristi brud är en människa som gifter sig med Jesus är ingen ny irrlära…Den finns i katolicismen och utövas idag.
Och det måste bemötas. Denna lära är obiblisk och man måste vända om oberoende av hur fromt och ädelt det än låter.
Pröva själva en katolsk "vigsel":
Artikel ”Idag gifter sig Eva med Jesus”
Aftonbladet (2004-05-31)
Citatbur artikeln:
"31-årig socionom blir Sveriges enda katolska Kristi brud.
I dag gifter sig Eva Johansson, 31, med Jesus.
På riktigt. Officiellt. Offentligt.
Det sker i Katolska domkyrkan i Stockholm och vigselförrättare är biskop Anders Arborelius."
…….
Vi var många som har bett om uppmärksamhet i alla församlingar i flera år, att granska och pröva läror med Skriften.
Måtte detta vara vändpunkten!
Låt oss pröva med Skriften och överbevisar oss Ordet om annat, då måste vi vända om - för att inte dra ner Jesu Namn i vanära.
I Kristi kärlek
📜 Välsignelser.
Osanning - Olof Djurfeldts artikel 2021-06-22
Avjuni 2021 06:20. // Dagen
Själv tillhör jag som pingstvän från min ungdom en rörelse som varit framgångsrik, men också marginaliserad inom den kristna världen. Men sedan 1960-talet har pingstkristendomen i spåren av “den karismatiska vågen” haft en stor påverkan på hela den övriga kristenheten. Ofta talar man bland teologer om pingstväckelse i bred mening som pentekostalism.
Många spännande namn skriver gästledare i sommar
Den klassiska pingstväckelsen var en biblicistisk rörelse som sökte sig tillbaka till urkristendomen som förebild. Den betonar fortfarande det radikala mötet med Jesus som grundläggande för det kristna livet och är centralt evangelisk. Vi tror på Jesus som den korsfäste och uppståndne Frälsaren som förlåter, renar, befriar från synd och ger oss kraft att leva ett liv i hans efterföljd.
Teologisk utbildning räcker inte. Vi bör fortsätta att välkomna också de mer dramatiska av Andens gåvor.
— Olof Djurfeldt
Jag ser det som viktigt att fortsätta att betona vikten av Andens dop för att såväl vanliga medlemmar som ledare ska kunna vittna om Jesus. Teologisk utbildning räcker inte. Vi bör fortsätta att välkomna också de mer dramatiska av Andens gåvor: tungotal, profetia och helande och ge dem rum i vårt församlingsliv. Vi får ännu många vittnesbörd både i Sverige och internationellt om förvandlade liv bland alkoholister och narkomaner och från före detta kriminella.
Gästledare Ella Bohlin: Jag kunde inte leva i nuet - det gjorde för ont
Men låt oss vara vaksamma mot förfalskade andliga yttringar. Allt som är äkta riskerar att bli förfalskat. Inte ens i kretsen av Jesu lärjungar undgick man övermod, maktkamp och förräderi. Inte heller efter pingstdagen var församlingen fullkomlig.
Också pingstkristendomen konfronteras på gott och ont med nya tankegångar. Andedopet befriar inte från frestelser. Om Jesus själv står det, att han sedan den helige Ande kommit över honom i dopet vid Jordan, genomgick en 40 dagars frestelseperiod då djävulen ville driva honom till missbruk av de andliga gåvor som han var bärare av. Han vann seger över ondskan, men det händer nu och då att andefyllda förkunnare faller för sådana frestelser både i de stora kyrkorna och bland frikyrkliga väckelsekristna. Vi har också på nära håll sett vad som händer då ledare hamnar i sexuell lösaktighet och försvarar det med grov vantolkning av Skriften. När människor, som borde vara förebilder för andra, gör sig skyldiga till grova synder, är det en stor tragedi.
Påven och pingstvännen välsignar varandra
Det stora lackmustestet på äkta andlighet är att hålla fast vid vad som är skrivet. Vi befinner oss för närvarande i en stor press från det sekulariserade samhällets talesmän att acceptera dess normkritik och dess moderniserade syndakatalog. Men i bibeltolkningsfrågor har de inget mandat. Det är klokt att minnas de första apostlarnas regel: “Vi måste lyda Gud mer än människor”. Till exempel kan risken för en ödesdiger teologisk splittring i äktenskapsfrågan bland pingstvänner och övriga väckelsekristna inte förbises. Det har blivit allt tydligare på sistone och jag bävar för konsekvenserna av den pågående omtolkningen."(Slut citat)
............
Mitt svar:
Med stor sorg måste detta sägas:
Om det stora lackmustestet på äkta andlighet är att hålla fast vid det som står skrivet, så har tyvärr Olof Djurfeldts ord ingen täckning i praktiken.
Det är inte våra ord som räknas utan det som finns i hjärtat, och Herren ser bara till hjärtat.
Under ca 30-25 år (säkert fler!) osv. profetiska varningar direkt från Skriften som rättesnöre att inte gå i armkrok med avgudadyrkan i den obibliska ekumeniken, har man konsekvent slagit dövörat till syskonens försök att pröva den ”nya” vägen med Guds Ord och bemött dem med förakt.
Inte nog med det - man har fattat beslut utan hela Församlingens medgivande. Plötsligt skulle alla acceptera den bedrägliga ”Charta oecumenica” trots klara avstamp från Ordet, och inget gehör för prövning togs emot!
Plötsligt fick man läsa i Dagen 2011-05-25 ”Pingstledarna nöjda med historisk Romresa”. !
Se också artikel i Världen idag 2011-06-22 om
"Frågetecken i Vatikanbesökets spår”
https://www.varldenidag.se/debatt/fragetecken-i-vatikanbesokets-spar/cbbkfv!nhvzRHIXTq3sF@xeHMqv2w/
Och "Nya frågetecken kring Romresa"
https://www.varldenidag.se/debatt/nya-fragetecken-kring-romresa/cbbkhh!aiG9ArPRcFnGG8su60i4zQ/
Man har flyttat råmärkena utan att vanliga medlemmar kunde pröva med Skriften.
1 Sam.15:22
”Då sade Samuel: "Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar.
Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han……”
Ef.4:14
”Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse.
Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. Från honom får hela kroppen sin tillväxt.”
Håll fast vid Sanningen!
Guds Ord.
Inte vandra på dubbla vägar, säger Ordet, för då faller man på en av dem.
+ "Många ska bli Kristus" - man blir vad man äter....?!
I katolska kyrkans 2:a Vatikankoncilium sägs att man blir vad man äter i eukaristin. Dvs att man blir Kristus när man tar del av brödet i katolska kyrkan.
- . . . i eukaristin får vi del av Guds ende Sons kropp och blod... [och] delaktigheten av Kristi blod och kropp har ingen mindre effekt än att det förvandlar oss till vad vi har mottagit.”
- http://users.stargate.net/~ejt/corpchr3.htm
Eukaristin är en del i strategin
Hur viktig är eukaristin i katolska kyrkans missionsstrategi då? Jo, det som ligger i påvens plan, är att alla skall samlas kring eukaristin eftersom den är källan till fred och frälsning för ALLA! Och eukaristin är själva missionsverktyget i sig.
Läs här vad påven Johannes Paulus II sa år 2000:
“Eukaristin är ett 'missionerande sakrament' inte enbart därför att missionens nåd strömmar ut därifrån, utan också därför att den innehåller i sig principen och den eviga källan till frälsning för alla.
Firandet av det eukaristiska offret är därför den mest effektiva missionshandling i världens historia som den kyrkliga gemenskapen kan utföra”.
The International Eucharist Congress, 21 juni, 2000, återgivet av L'Osservatore Romano 28 juni, 2000
Vi skall även ta ett citat från en känd katolsk författare Peter Kreeft (jesuit - min anm.) som visar hur viktig eukaristin är i den katolska kyrkans strategi.
- "Den kraft som kommer att återförena Kyrkan och vinna världen är tillbedjan av eukaristin. Dessa två ting – återförena Kyrkan och vinna världen – är delar i samma projekt, sänt från ovan: det ekumeniska jihad." (ett heligt ekumeniskt krig – min anmärkning).
- Peter Kreeft, Ecumenical Jihad, s. 164
Observera att en återförenad kyrka som vunnit (över) världen innebär ju defacto en värld som styrs av den katolska kyrkan! Och kraften i denna seger är utförandet av det eukaristiska offret (Jesus som offras ånyo på altaret vid varje nattvard) enligt Johannes Paulus och enligt Peter Kreeft är det eukaristisk tillbedjan, alltså tillbedjan av den kristus som är i monstransen, egentligen en "istället-för-kristus" (anti christos på grekiska).
Påminner inte detta en del om det scenario vi ser i Upp 13:14-15?
Läs mer om dessa tankar i min text "Några tankar om ”förödelsens styggelse”. (...)
Lennart Jareteg
http://www.bibelfokus.se/eukaristin?device=desktop
.......................................
+ "Brobyggande" - lydnadslöfte till påven! Så klart...
5Mos.13:1-4 "Om en profet eller en som har drömmar uppstår bland dig, och han utlovar åt dig något tecken eller under, och sedan det tecken eller under, verkligen inträffar, varom han talade med dig, i det att han sade:
"Låt oss efterfölja och tjäna andra gudar, som I icke kännen", så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast på prov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av allt edert hjärta och av all eder själ.
HERREN, eder Gud, skall ni efterfölja, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni höra, honom skall ni tjäna, och till honom skall ni hålla eder."
........................................
http://www.catholicnewsagency.com/new.php?n=11852
Vatican
"Pope Benedict asks Jesuits to reflect deeply on their vow of obedience to him"
Pope Benedict XVI and Fr. Adolfo Nicolás (jesuiternas ordensgeneral)
Vatican City, Feb 21, 2008 / 11:39 am (CNA).
- Pope Benedict XVI addressed the participants of the Society of Jesus' general congregation and encouraged them to continue in fidelity to their original charism and to "find the fullest sense of your fourth vow,'" which is a professed obedience to the Holy Father in matters of where they are sent on mission and in the spirit of the Church.'
The Pope continued saying, "The Society of Jesus, faithful to its best tradition, should continue forming its members with great attention to the sciences and to virtue, without conforming to mediocrity, because the task of confrontation and dialogue in very diverse social and cultural situations with the different mentalities of today's world is one of the most difficult and costly there is."
"*In the attempt to build bridges of understanding and dialogue with those who do not belong to the Church [min övers. *i syfte att BYGGA BROAR av förståelse och DIALOG med dem, som inte tillhör Kyrkan] or who have difficulty in accepting its positions and messages, you must loyally take charge of the Church's fundamental right to remain faithful to its mandate and adhere completely to the Word of God as well as to the Magisterium's charge of conserving the truth and unity of Catholic doctrine in its entirety."
Pope Benedict said that this fidelity to the Church's doctrine is "a particularly sensitive point" for many Jesuits, especially theologians and those involved in inter-religious dialogue. "Precisely for this reason I have invited you [here] and I invite you to reflect on how to find the fullest sense of your 'fourth vow' of obedience to the successor of Peter that is so characteristic of you, it implies not only the readiness to be sent in mission to far away lands, but also- *in the most genuine Ignatian spirit of 'sensing with the Church and in the Church' - to ?love and serve' the Vicar of Christ on earth with that ?affective and effective' devotion which must make of you valuable and irreplaceable cooperators in his service to the Universal Church.*" (slut citat) -
Översättning sista stycket *...*: *[i den mest äkta ignatianska andan av 'kännande med Kyrkan och i Kyrkan' - att 'älska och tjäna' Kristi Ställföreträdare på jorden med denna 'tillgivna och produktiva' andaktshängivna fromhet, vilken måste av er (jesuiter) skapa värdefulla och oersättliga samordnare i hans tjänst för den Universella Kyrkan].
.............................
Men Skriften säger: endast mot Herren skall vi vara trogna!
1Kung.2:4 "...så att HERREN får uppfylla det ord som han talade om mig, då han sade: 'Om dina barn har akt på sin väg, så att de vandrar inför mig i trohet och av allt sitt hjärta och av all sin själ, då' - sade han - 'skall på Israels tron aldrig saknas en avkomling av dig.'"
1Kung.3:6 "Salomo svarade: "Du har gjort stor nåd med din tjänare, min fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet, rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare på hans tron, såsom ju nu har skett."
Psalm 25:8 "HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
Alla HERRENS vägar är nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd."
.....
+ Hög tid att göra upp med Bileams och nikolaiternas lära!
Om inte HERREN bevarar staden vakar väktaren förgäves."
+ Mer reklam i Dagen för påvesystemet...
+ Olof Djurfeldt: "Det är inte så lätt att hitta de rätta vägarna". (Sagt 2013)
Vi är nog överens om att den andliga storhet som kallas Kristi kropp finns där över alla våra gränser och trosuppfattningar.
Vi blir genom livet ofta förvånade över hur mycket välsignelse vi får av trossyskon som står långt ifrån oss i många lärofrågor men som är fyllda av kärlek till Jesus.
Vi känner som övertygade troendedöpare stor tacksamhet mot många barndöpta förkunnare och ledare i Sverige, som försvarar bibeltron och tar ett starkt evangeliskt och socialt ansvar.
Och vi är mycket ödmjuka inför likaledes barndöpta kristna i Syrien och Egypten som bär lidandet för Kristi skull med tålamod och uthållighet.
Lärofrågorna om dop och församlingsstruktur får inte relativiseras, men vi får aldrig glömma vad som är viktigast: kärleken till Jesus.
När vi inser hur fattiga vi skulle vara utan annorlunda tänkande trossyskon, blir det vår självklara uppgift att vara till för dem och att utan överlägsenhet med dem dela det som för oss känns viktigt och högheligt, inklusive vår dopsyn.
Det är inte så lätt att hitta de rätta vägarna. Men vi är lemmar som är till för varandra." (Slut citat)
........................
+ Olof Djurfeldt får beröm av papisten Bengt Malmgren för "Alla bottnar vi i pingstdagsundret." (Sagt 2013)
”Inget skapar större möjlighet till kristen enhet än vårt gemensamma ursprung. Alla bottnar vi i pingstundret.”
Tillbaka till källorna, bibeln och kyrkofäderna, det var också en huvudpunkt för många av de teologer som banade vägen för Andra Vatikankonciliet.
Pingstundret, det vi alla bottnar i som Djurfeldt säger bör vi fortsätta att be om och ta emot och verka i de frukter som över 100 år av pingstkarismatisk förnyelse fört med sig.
1900-talet kom att bli den Helige Andes århundrade. Vid seklets början, nyårsdagen 1901 bad påven Leo XIII att den Helige Ande skulle komma med ny kraft över Kyrkan, och i sitt privata kapell sjöng han hymnen VENI CREATOR SPIRITUS!
Helt överraskande, som kan tyckas som ett svar på hans bön började andeutgjutandet på Azuza street i Los Angeles under ledning av William J Seymour, uppvuxen i ett katolskt hem.
Detta var början till Pingströrelsen som spred sig över hela världen, men även på andra orter, oberoende av Azuza Street skedde en andeutgjutelse på motsvarande sätt.
Efter några årtionden började även äldre protestantiska, anglikanska, metodistiska, baptistiska m.fl. samfund få del av andeutgjutelsen och slutligen precis efter Andra Vatikankonciliets slut också Katolska kyrkan.
Vi talar om den pingstkarismatiska förnyelseströmmen som är den i särklass största enskilda förnyelserörelsen inom kristenheten under sista 100 åren. Av 2 miljarder kristna i världen är c:a 1 miljard katoliker. 12% (120 miljoner) av dessa är involverade i karismatisk förnyelse.
Av 1 miljard icke-katoliker är c:a 40% (400 miljoner) involverade i karismatisk förnyelse eller Pingströrelsen. Under loppet av 100 år har 25 % av alla kristna blivit delaktiga i pingströrelse/karismatisk förnyelse.
(...)
De flesta möter också negativism och kritik, ibland också förskjutande av de egna samfunden.
Unikt för Katolska kyrkan är att dess högsta ledning, med alla påvar alltifrån Paulus VI varit positiva till den karismatiska förnyelsen och uttalat sitt stöd."
............................. (Slut citat)
Låt ingen bedra oss!
2 Tim.4:3
"Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.
De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst."
..............
+ Olof Djurfeldts katolska pingst: "Vårt gemensamma ursprung: Alla bottnar vi i pingstdagsundret." (Sagt 2013)
Ivar Lundgren berättade i Dagen den 6 augusti om den katolske prästen Raniero Cantalamessas inspirerande pingstvittnesbörd på Livets ords konferens i Uppsala. Hans möte med Anden blev också en kallelse till kristen enhet. Ivar manar oss pingstvänner att förnyas i förkunnelsen och upplevelsen av Anden – detta för att kunna tjäna Gud med mer brinnande hjärtan, för att vinna människor och delta i läkedomsprocessen i Kristi kropp.
Jag har på sistone känt mig starkt manad att uppmuntra andra pingstvänner till bön om en förnyad Andens utgjutelse ibland oss. När jag var ung fick vi ständigt höra av våra ledare, hur viktigt det var att bli döpt i Anden och att öppna sig för Andens olika gåvor. Vi bad ofta intensivt för varandra till dess Anden föll. Under min tid som missionär i Afrika fick jag se samma Andens kraft i verksamhet. En mäktig andeutgjutelse bland afrikanska ungdomar år 1959 betydde mycket för deras fortsatta andliga utveckling under stormiga tider.
Vi fick i Sverige i samband med den karismatiska förnyelsen på 1960– och 1970-talen besök av kristna ur de gamla kyrkorna som öppnat sig för samma slags erfarenheter.
De var mer lågmälda än vi men inte mindre trosfriska. De vittnade om under och tecken och Andens ledning precis som entusiastiska pingstvänner. Det var inte svårt att känna spontan gemenskap. Pionjären Lewi Pethrus välkomnade detta Andens verk som han mött i USA och ville slå en bro mellan pingstvänner och andefyllda kristna i olika kyrkor och församlingsrörelser. Han var starkt positiv till andeutgjutelsen bland katolikerna.
Många pingstvänner har dock blivit brända av andlighet som inte känts äkta, både i egna sammanhang och från den vidare karismatiska rörelsen. Dessa negativa erfarenheter borde göra oss ännu mer hungriga efter det som är äkta. Låt oss be om nåden att vara föredömen i ett sunt bruk av de andliga gåvorna. Låt oss också förnya den allsidiga förkunnelsen om Andens verk och inte fly in i cynism eller försiktighet.
Vi ska alltså inte vara rädda för tungotal och profetia. Vi har rätt att be om många fler under – men framför allt om Andens kraft och ledning i vår evangelisation. Bara Anden kan röra samvetena, väcka längtan efter förlåtelse och ge kraft till förvandling. Lika viktiga som andefyllda förkunnare är andeledda vardagskristna. Varje församling borde sjuda av Andens liv i uthållig bön om ett större Andens genombrott. Förbön för längtande var förr ett vanligt uttryck, värt att förnya.
Pingstväckelsens iver att söka sig tillbaka till de apostoliska rötterna behöver leva och påverka andra kristna.
Det utesluter inte nyfikenhet inför vad de äldre kyrkorna rymmer av insikter, andlig erfarenhet och djuplodande bibelarbete.
Men inget skapar större möjlighet till kristen enhet än vårt gemensamma ursprung. Alla bottnar vi i pingstdagsundret. (slut citat)
..............................
http://m.dagen.se/kronikor/olof-djurfeldt-fornyad-bon-om-pingst/
+ Olof Djurfeldts katolska teologi - skolastik: "Teologer har formulerat sina gudsbevis." (Sagt 2009)
"Humanisternas osäkra trosbekännelse"
Något stort och märkligt har skett i svensk kulturdebatt. Frågor om Guds existens, om den historiske Jesus och om religionernas värde och berättigande diskuteras med hetta. Dan Browns spekulationer kring Da Vinci-koden beskrev evangeliernas bild av Jesus som ett enda stort bedrägeri – detta med stöd av mycket suspekta källor. Jonas Gardell halkar i sin Jesus-bok in på samma spår. Det är inte mycket av evangeliernas historiska bild som han erkänner, men han kan inte släppa hoppet om nåd och barmhärtighet genom Jesus.
På midsommaraftonen publicerades i Dagens Nyheter ett "humanistiskt manifest" undertecknat av tolv svenska intellektuella, sådana som Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström, Humanistiska förbundets ordförande Christer Sturmark, astronauten Christer Fuglesang, författaren P C Jersild, musikskaparen Björn Ulvaeus och skådespelaren Stellan Skarsgård, som vände sig mot allt förtryck av mänskliga rättigheter som sker i religionernas namn
Humanismens mål är enligt dem att "återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv". De erkänner att religion – då det finns "en personlig och symbolisk tolkningsram "– rentav kan vara berikande och ett stöd och tröst för många, ungefär som poesi, musik eller klassiskt drama. Men på det hela taget förknippar de religion med förtryck. De är skeptiska till religiösa friskolor och till religiös fostran av barn. De vill ha ett sekulärt samhälle där allmänmänskliga grunder, inte religiösa, skall bestämma lagar och allmängiltiga normer.
Själv hör jag till de tio undertecknarna av en replik till det humanistiska manifestet, publicerad i lördags i DN. Vi erkänner att både religion i allmänhet och kristendom kan missbrukas till förtryck, vi vill inte att kristendom och statsmakt skall gå i armkrok men vi påminner också om den roll som kristen tro spelat i den demokratiska utvecklingen och som inspiration till humanitära och civiliserande insatser. Vi menar också att ett sekulärt samhälle kan kväva religionsfriheten genom att bannlysa vissa meningar – så som det skedde i den kommunistiska världen.
Det är egentligen oerhört intressant att en av dagens stora debattfrågor är Guds existens. Humanisterna ställer tro och förnuft mot varandra och är starkt övertygade om att de själva står för förnuftet, när de närmast vill förbjuda människor att i sina politiska ställningstaganden blanda in sin tro. Men grunden för ett sådant resonemang är bräcklig. När de säger: "Gud finns nog inte", lämnar de ju dörren öppen. Deras besked är ju: "Ingen kan veta". Det finns en konflikt mellan det de vill tro och det de inte vet.
Nu är det ju så att också de troende har tänkt. Teologer har formulerat sina gudsbevis.
Filosofer och naturvetenskapare har ofta ansett det omöjligt att förklara den ordning som råder i naturen på annat sätt än att det måste finnas ett ordnande fönuft som en yttersta orsak.
Hur kommer det sig att det trots alla olikheter i etiska normer ändå finns så stora likheter? Finns det ändå inte ett medfött etiskt medvetande som gör det möjligt att tala om allmänna naturliga rättigheter och skyldigheter. Humanisterna i DN-manifestet kan inte tänka sig en godhet som kommer uppifrån utan bara en godhet som kommer inifrån.
Men om vi möter människor som utstrålar inre godhet, är det väl inte orimligt att tänka att den godheten också har en yttre källa. Och om de dessutom – vilket inte är ovanligt – kan vittna om gudsmöten som förändrat dem, så bör de vittnesbörden tas på allvar.
Gudsbevisen håller inte brukar det sägas. Ingen kan bevisa Gud. Men ingen kan heller motbevisa Gud.
En verklig agnostiker lämnar alltid en dörr öppen för tron. Och det är en av de saker som gör debatten med humanisterna spännande. Inte så få helt otippade svenskar har på sistone fått kristna ansikten. (Slut citat)
...........................
http://m.dagen.se/kronikor/gastkronika/humanisternas-osakra-trosbekannelse/
+ Mer om dialogen med rkk 2012: "Ingen kommer att konvertera".....
Framme på podiet i Newmaninstitutets lokaler i Uppsala sitter en nunna, en katolsk biskop, en pingstföreståndare och en pingstprofil, om man får kalla Olof Djurfeldt för det sistnämnda.
Tillsammans utgör de kärntruppen i den offentliga dialog som pågått i tio år mellan Katolska kyrkan och pingströrelsen. Olof Djurfeldt och den katolska nunnan, syster Veronica, har båda varit med från start.
– Den största lärdomen tycker jag har varit att känna igen Guds verk i varandra, svarar syster Veronica på Dagens fråga om vad hon lärt sig under dialogarbetet.
– Kanske hade vi förut fördomar och såg varandra lite ”von oben” men nu har vi en djup respekt för vad Anden gör i respektive sammanhang.
Imponeras av disciplinen
Det Olof Djurfeldt bär med sig från dialogens tio första år rör det personliga andaktslivet.
– Jag imponeras över den disciplin som finns vad gäller den dagliga andakten. Varje dag läser eller ber katoliker i tjänst ur Bibeln. Den disciplinen får inte bli gärningslära, men det är värdefullt att ständigt utsättas för Guds ord på det sättet. Det har vi all anledning att fundera på.
Anledningen till att man för tio år sedan påbörjade ett offentligt samtal var dels att markera samhörigheten i tron på Kristus, dels en önskan att öka förståelsen för varandras samfund och även slå hål på en del djupt rotade fördomar om varandra.
Vänskap som djupnar
Under dialogarbetet har man mötts två gånger per år. På våren har det ingått en övernattning, på hösten har det varit en heldag. Tillsammans har man besökt bland annat Bjärka Säby, katolska klostret i Omberg och Rom i Italien.
Både Pelle Hörnmark och Anders Arborelius, som verkar som högste ledare för respektive halva, vittnar om en vänskap som bara djupnat genom åren. En vänskap som inte väjer för de känsliga frågorna.
– Marias jungfrulighet och upptagande till himlen, att be om de bortgångnas förböner och reliker – det är stötestenar vi återkommit till, berättar Olof Djurfeldt under sitt anförande.
– Vi har konstaterat att det finns frågor där vi aldrig riktigt kommer överens.
”Lutherska himlen tom”
Syster Veronica å sin sida erkänner att hon har svårt att begripa den lutherska himlen som hon tycker verkar så tom.
– Där är bara Gud som sitter på sin tron. Jag har svårt att förstå detta motstånd till helgonen.
Men motsättningar och stötestenar till trots, under redovisningen av dialogarbetets tio första år är det vänskapen och samhörigheten som betonas.
– Mycket kanske skiljer oss från varandra i verkligheten, men inte i vår bön eller i vår relation till vår frälsare, konstaterar syster Veronica.
”Kommer inte konvertera”
– Jag tror inte vi kommer att konvertera till varandra, trots att vissa befarade det när vi reste till Rom tillsammans, men vi kan lära oss av varandra, fundera vidare på olika frågor och på så sätt fördjupa våra egna traditioner.
Pelle Hörnmark håller med och nämner pingsts jämförelsevis korta tradition som något att fundera över.
– Som pingstvän behöver man också inse att det har hänt något innan 1907 som vi ibland kanske tar för lite hänsyn till, säger han." (Slut citat)
..................
http://www.dagen.se/nyheter/vanskapen-mellan-oss-djupnar-med-aren/
+ 10 år av dialog med rkk firas i jesuiternas högkvarter Newmaninstitutet med Olof Djurfeldt i spetsen! Är det verkligen ett jubileum?! (2012)
Under tio års tid har Pingst och Katolska kyrkan i Sverige haft en dialog. Den 17 oktober hålls ett seminarium med anledning av jubileet. Talar gör Olof Djurfeldt och Syster Veronica.
Under de tio åren har man, förutom att lära känna varandra, även diskuterat teologiska och socialetiska frågor.
Syftet med det offentliga samtalet, som kommer att hållas på Newmaninstitutet i Uppsala, är att öppet redovisa hur arbetet har gått. Det säger Fredrik Emanuelsson, talesperson från Katolska kyrkans håll.
– Det blir ett tillfälle för frågor och ny inspiration. Vi ska även lägga ut kursen för framtiden och tala om hur vi arbetar vidare med olika frågor.
De stora klassiska frågorna som diskuteras handlar enligt Emanuelsson om tolkningen av den heliga skrift, ledarskap inom kyrkan och dopet.
– Vad gäller äktenskapssyn, sexualitet och andra socialetiska frågor är vi ofta överrens utåt sett, men utgångspukterna skiljer sig ofta markant, säger Fredrik Emanuelsson.
Under seminariet, som har temat Andens ekumenik eller ohelig allians – samförstånd och skiljelinjer i dialogen mellan Pingst och Katolska kyrkan" kommer hela samtalsgruppen att delta vilket innebär sex personer från respektive håll.
Ordföranden är Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst FFS, och Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift. Från pingsthåll kommer Dan Salomonsson att vara moderator. Även Sten-Gunnar Hedin och Peter Halldorf ingår i samtalsgruppen. Talare är Olof Djurfeldt, tidigare chefredaktör för tidningen Dagen och Syster Veronica, dominikansyster och författare.
Fredrik Emanuelsson tror att den svenska dialogen kan få göra avstamp i ett större perspektiv.
– Jag tror att vi i Sverige även kan bidra till den internationella dialog som finns mellan Katolska kyrkan och Pingst. Det ekumeniska klimatet där vi funnit ingångar och en vänskap handlar inte bara om att vi kan utan att vi faktiskt vill samtala.
Anledningen till att seminariet hålls på Newmanistitutet i Uppsala är att man vill fånga upp den yngre målgruppen.
– Katolska prästseminariet håller till på Newman och Pingst pastorsakademi finns i staden. Vi vill fånga upp de hungriga teologstudenterna som är och nosar på de här frågorna." (slut citat)
...........................
+ Dubbla budskap från den jesuit-vänlige Olof Djurfeldt - i gott sällskap med likasinnade. (Sagt 2005)
1) Flera predikanter: Kathryn Kuhlman, Dennis Bennet, Robert Schuller, Billy Graham, Benny Hinn osv...
http://www.apostasyalert.org/REFLECTIONS/Ecumenical%20Poisoners.htm
..............
Billy Graham at Roman Catholic Belmont College receiving the yoke from ROME. Graham was granted an honorary doctor's degree from this Roman Catholic College.
Graham told his audience that the 'Gospel that founded this college is the same gospel which I preach today.''
2) ALPHA: den nya ekumeniken i Alphas' regi -
Alpha News March-June 2004:
Beneath the photo of Nicky Gumbel and the pope, is a personal statement made by Gumbel after returning from Rome :
"It was a great honor to be presented to Pope John Paul II, who has done so much to promote evangelism around the world. We have been enormously enriched by our interaction with Catholics in many countries. It is a great privilege to meet inspiring leaders from different parts of the church - Catholic, Baptist, Salvation Army, Pentecostal, Lutheran, Methodist and so many more - and discover that what unites us is infinitely greater than what divides us."
................
3) Pingströrelsens ledarskap gör den katolska läran "rumsren":...Och åker till Rom!
Olof Djurfeldt skrev i en artikel i Dagen 2005, dubbeltydigt utan att ge klara besked om 'Skriften allena'-principen:
Citat ur länken nedan: "Men snarare är det en strid mellan å ena sidan en evangelisk mittfåra inom Svenska kyrkan och frikyrkorna som håller fast vid den klassiska kristna tron och å andra sidan en extrem liberalism som är beredd att förvisa mycket av det bibliska materialet till historiens skräpkammare.
Evangeliska kristna som reagerar mot liberalismen är lika måna som någonsin den katolska kyrkan att ha Jesus som trons centrum och som tolkningsnyckel till hela Bibeln." (slut citat)
SVAR:
Romersk-katolska systemet har inte 'Jesus som centrum i Bibeln' (det var Luther som sa att 'Jesus är Bibelns kärna och stjärna') - RKK har däremot LÄRAN om Jesus (enligt den katolska katekesen) bland många andra obibliska läror.
Trons centrum i katolicismen är i stället ....Maria.
Och det är en enorm skillnad!
......
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=84286
