Deborah7

Själv tillhör jag som pingstvän från min ungdom en rörelse som varit framgångsrik, men också marginaliserad inom den kristna världen. Men sedan 1960-talet har pingstkristendomen i spåren av “den karismatiska vågen” haft en stor påverkan på hela den övriga kristenheten. Ofta talar man bland teologer om pingstväckelse i bred mening som pentekostalism.

Många spännande namn skriver gästledare i sommar

Den klassiska pingstväckelsen var en biblicistisk rörelse som sökte sig tillbaka till urkristendomen som förebild. Den betonar fortfarande det radikala mötet med Jesus som grundläggande för det kristna livet och är centralt evangelisk. Vi tror på Jesus som den korsfäste och uppståndne Frälsaren som förlåter, renar, befriar från synd och ger oss kraft att leva ett liv i hans efterföljd.

Teologisk utbildning räcker inte. Vi bör fortsätta att välkomna också de mer dramatiska av Andens gåvor.

—  Olof Djurfeldt

Jag ser det som viktigt att fortsätta att betona vikten av Andens dop för att såväl vanliga medlemmar som ledare ska kunna vittna om Jesus. Teologisk utbildning räcker inte. Vi bör fortsätta att välkomna också de mer dramatiska av Andens gåvor: tungotal, profetia och helande och ge dem rum i vårt församlingsliv. Vi får ännu många vittnesbörd både i Sverige och internationellt om förvandlade liv bland alkoholister och narkomaner och från före detta kriminella.

Gästledare Ella Bohlin: Jag kunde inte leva i nuet - det gjorde för ont

Men låt oss vara vaksamma mot förfalskade andliga yttringar. Allt som är äkta riskerar att bli förfalskat. Inte ens i kretsen av Jesu lärjungar undgick man övermod, maktkamp och förräderi. Inte heller efter pingstdagen var församlingen fullkomlig.

Också pingstkristendomen konfronteras på gott och ont med nya tankegångar. Andedopet befriar inte från frestelser. Om Jesus själv står det, att han sedan den helige Ande kommit över honom i dopet vid Jordan, genomgick en 40 dagars frestelseperiod då djävulen ville driva honom till missbruk av de andliga gåvor som han var bärare av. Han vann seger över ondskan, men det händer nu och då att andefyllda förkunnare faller för sådana frestelser både i de stora kyrkorna och bland frikyrkliga väckelsekristna. Vi har också på nära håll sett vad som händer då ledare hamnar i sexuell lösaktighet och försvarar det med grov vantolkning av Skriften. När människor, som borde vara förebilder för andra, gör sig skyldiga till grova synder, är det en stor tragedi.

Påven och pingstvännen välsignar varandra

Det stora lackmustestet på äkta andlighet är att hålla fast vid vad som är skrivet. Vi befinner oss för närvarande i en stor press från det sekulariserade samhällets talesmän att acceptera dess normkritik och dess moderniserade syndakatalog. Men i bibeltolkningsfrågor har de inget mandat. Det är klokt att minnas de första apostlarnas regel: “Vi måste lyda Gud mer än människor”. Till exempel kan risken för en ödesdiger teologisk splittring i äktenskapsfrågan bland pingstvänner och övriga väckelsekristna inte förbises. Det har blivit allt tydligare på sistone och jag bävar för konsekvenserna av den pågående omtolkningen."(Slut citat)

............

Mitt svar:

Med stor sorg måste detta sägas:

Om det stora lackmustestet på äkta andlighet är att hålla fast vid det som står skrivet, så har tyvärr Olof Djurfeldts ord ingen täckning i praktiken.

Det är inte våra ord som räknas utan det som finns i hjärtat, och Herren ser bara till hjärtat.

Under ca 30-25 år (säkert fler!) osv. profetiska varningar direkt från Skriften som rättesnöre att inte gå i armkrok med avgudadyrkan i den obibliska ekumeniken, har man konsekvent slagit dövörat till syskonens försök att pröva den ”nya” vägen med Guds Ord och bemött dem med förakt.

Inte nog med det - man har fattat beslut utan hela Församlingens medgivande. Plötsligt skulle alla acceptera den bedrägliga ”Charta oecumenica” trots klara avstamp från Ordet, och inget gehör för prövning togs emot!

Plötsligt fick man läsa i Dagen 2011-05-25 ”Pingstledarna nöjda med historisk Romresa”. !

Se också artikel i Världen idag 2011-06-22 om

"Frågetecken i Vatikanbesökets spår” 

https://www.varldenidag.se/debatt/fragetecken-i-vatikanbesokets-spar/cbbkfv!nhvzRHIXTq3sF@xeHMqv2w/

Och "Nya frågetecken kring Romresa"

https://www.varldenidag.se/debatt/nya-fragetecken-kring-romresa/cbbkhh!aiG9ArPRcFnGG8su60i4zQ/

Man har flyttat råmärkena utan att vanliga medlemmar kunde pröva med Skriften.

1 Sam.15:22

”Då sade Samuel: "Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. 

 Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han……”

Ef.4:14

”Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 

 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. Från honom får hela kroppen sin tillväxt.”

Håll fast vid Sanningen!

Guds Ord. 

Inte vandra på dubbla vägar, säger Ordet, för då faller man på en av dem.

I katolska kyrkans 2:a Vatikankoncilium sägs att man blir vad man äter i eukaristin. Dvs att man blir Kristus när man tar del av brödet i katolska kyrkan.

• . . . i eukaristin får vi del av Guds ende Sons kropp och blod... [och] delaktigheten av Kristi blod och kropp har ingen mindre effekt än att det förvandlar oss till vad vi har mottagit.” 

• http://users.stargate.net/~ejt/corpchr3.htm

Vi skall även ta ett citat från en känd katolsk författare Peter Kreeft (jesuit - min anm.) som visar hur viktig eukaristin är i den katolska kyrkans strategi.

• "Den kraft som kommer att återförena Kyrkan och vinna världen är tillbedjan av eukaristin. Dessa två ting – återförena Kyrkan och vinna världen – är delar i samma projekt, sänt från ovan: det ekumeniska jihad."  (ett heligt ekumeniskt krig – min anmärkning).

• Peter Kreeft, Ecumenical Jihad, s. 164

 

Observera att en återförenad kyrka som vunnit (över) världen innebär ju defacto en värld som styrs av den katolska kyrkan! Och kraften i denna seger är utförandet av det eukaristiska offret (Jesus som offras ånyo på altaret vid varje nattvard) enligt Johannes Paulus och enligt Peter Kreeft är det eukaristisk tillbedjan, alltså tillbedjan av den kristus som är i monstransen, egentligen en "istället-för-kristus" (anti christos på grekiska).

 

Monstrans där "oblat-Jesus bor".....(Min anm.)

 

Påminner inte detta en del om det scenario vi ser i Upp 13:14-15?

 

Läs mer om dessa tankar i min text "Några tankar om ”förödelsens styggelse”. (...)

 

Lennart Jareteg

 

http://www.bibelfokus.se/eukaristin?device=desktop

.......................................

 

5Mos.13:1-4 "Om en profet eller en som har drömmar uppstår bland dig, och han utlovar åt dig något tecken eller under, och sedan det tecken eller under, verkligen inträffar, varom han talade med dig, i det att han sade:

"Låt oss efterfölja och tjäna andra gudar, som I icke kännen", så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast på prov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av allt edert hjärta och av all eder själ.

HERREN, eder Gud, skall ni efterfölja, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni höra, honom skall ni tjäna, och till honom skall ni hålla eder."
........................................

Vatican City, Feb 21, 2008 / 11:39 am (CNA).

- Pope Benedict XVI addressed the participants of the Society of Jesus' general congregation and encouraged them to continue in fidelity to their original charism and to "find the fullest sense of your fourth vow,'" which is a professed obedience to the Holy Father in matters of where they are sent on mission and in the spirit of the Church.'

The Pope continued saying, "The Society of Jesus, faithful to its best tradition, should continue forming its members with great attention to the sciences and to virtue, without conforming to mediocrity, because the task of confrontation and dialogue in very diverse social and cultural situations with the different mentalities of today's world is one of the most difficult and costly there is."

"*In the attempt to build bridges of understanding and dialogue with those who do not belong to the Church [min övers. *i syfte att BYGGA BROAR av förståelse och DIALOG med dem, som inte tillhör Kyrkan] or who have difficulty in accepting its positions and messages, you must loyally take charge of the Church's fundamental right to remain faithful to its mandate and adhere completely to the Word of God as well as to the Magisterium's charge of conserving the truth and unity of Catholic doctrine in its entirety."

Pope Benedict said that this fidelity to the Church's doctrine is "a particularly sensitive point" for many Jesuits, especially theologians and those involved in inter-religious dialogue. "Precisely for this reason I have invited you [here] and I invite you to reflect on how to find the fullest sense of your 'fourth vow' of obedience to the successor of Peter that is so characteristic of you, it implies not only the readiness to be sent in mission to far away lands, but also- *in the most genuine Ignatian spirit of 'sensing with the Church and in the Church' - to ?love and serve' the Vicar of Christ on earth with that ?affective and effective' devotion which must make of you valuable and irreplaceable cooperators in his service to the Universal Church.*" (slut citat) -

Översättning sista stycket *...*: *[i den mest äkta ignatianska andan av 'kännande med Kyrkan och i Kyrkan' - att 'älska och tjäna' Kristi Ställföreträdare på jorden med denna 'tillgivna och produktiva' andaktshängivna fromhet, vilken måste av er (jesuiter) skapa värdefulla och oersättliga samordnare i hans tjänst för den Universella Kyrkan].
.............................

Men Skriften säger: endast mot Herren skall vi vara trogna!

1Kung.2:4 "...så att HERREN får uppfylla det ord som han talade om mig, då han sade: 'Om dina barn har akt på sin väg, så att de vandrar inför mig i trohet och av allt sitt hjärta och av all sin själ, då' - sade han - 'skall på Israels tron aldrig saknas en avkomling av dig.'"

1Kung.3:6 "Salomo svarade: "Du har gjort stor nåd med din tjänare, min fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet, rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare på hans tron, såsom ju nu har skett."

Psalm 25:8 "HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

Alla HERRENS vägar är nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd."
.....

Vi är nog överens om att den andliga storhet som kallas Kristi kropp finns där över alla våra gränser och trosuppfattningar.

Vi blir genom livet ofta förvånade över hur mycket välsignelse vi får av trossyskon som står långt ifrån oss i många lärofrågor men som är fyllda av kärlek till Jesus.

Vi känner som övertygade troendedöpare stor tacksamhet mot många barndöpta förkunnare och ledare i Sverige, som försvarar bibeltron och tar ett starkt evangeliskt och socialt ansvar.

Och vi är mycket ödmjuka inför likaledes barndöpta kristna i Syrien och Egypten som bär lidandet för Kristi skull med tålamod och uthållighet.

Lärofrågorna om dop och församlingsstruktur får inte relativiseras, men vi får aldrig glömma vad som är viktigast: kärleken till Jesus.

När vi inser hur fattiga vi skulle vara utan annorlunda tänkande trossyskon, blir det vår självklara uppgift att vara till för dem och att utan överlägsenhet med dem dela det som för oss känns viktigt och högheligt, inklusive vår dopsyn.

Det är inte så lätt att hitta de rätta vägarna. Men vi är lemmar som är till för varandra." (Slut citat)

........................   

”Inget skapar större möjlighet till kristen enhet än vårt gemensamma ursprung. Alla bottnar vi i pingstundret.”

Tillbaka till källorna, bibeln och kyrkofäderna, det var också en huvudpunkt för många av de teologer som banade vägen för Andra Vatikankonciliet.

Pingstundret, det vi alla bottnar i som Djurfeldt säger bör vi fortsätta att be om och ta emot och verka i de frukter som över 100 år av pingstkarismatisk förnyelse fört med sig.

1900-talet kom att bli den Helige Andes århundrade. Vid seklets början, nyårsdagen 1901 bad påven Leo XIII att den Helige Ande skulle komma med ny kraft över Kyrkan, och i sitt privata kapell sjöng han hymnen VENI CREATOR SPIRITUS!

Helt överraskande, som kan tyckas som ett svar på hans bön började andeutgjutandet på Azuza street i Los Angeles under ledning av William J Seymour, uppvuxen i ett katolskt hem.

Detta var början till Pingströrelsen som spred sig över hela världen, men även på andra orter, oberoende av Azuza Street skedde en andeutgjutelse på motsvarande sätt.

Efter några årtionden började även äldre protestantiska, anglikanska, metodistiska, baptistiska m.fl. samfund få del av andeutgjutelsen och slutligen precis efter Andra Vatikankonciliets slut också Katolska kyrkan.

Vi talar om den pingstkarismatiska förnyelseströmmen som är den i särklass största enskilda förnyelserörelsen inom kristenheten under sista 100 åren. Av 2 miljarder kristna i världen är c:a 1 miljard katoliker. 12% (120 miljoner) av dessa är involverade i karismatisk förnyelse.

Av 1 miljard icke-katoliker är c:a 40% (400 miljoner) involverade i karismatisk förnyelse eller Pingströrelsen. Under loppet av 100 år har 25 % av alla kristna blivit delaktiga i pingströrelse/karismatisk förnyelse.

(...)

De flesta möter också negativism och kritik, ibland också förskjutande av de egna samfunden.

Unikt för Katolska kyrkan är att dess högsta ledning, med alla påvar alltifrån Paulus VI varit positiva till den karismatiska förnyelsen och uttalat sitt stöd."

.............................  (Slut citat)

Låt ingen bedra oss!

2 Tim.4:3

"Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.

De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst."

..............

Framme på podiet i Newman­institutets lokaler i Uppsala sitter en nunna, en katolsk biskop, en pingstföreståndare och en pingstprofil, om man får kalla Olof Djurfeldt för det sistnämnda.

Tillsammans utgör de kärntruppen i den offentliga dialog som pågått i tio år mellan Katolska kyrkan och pingströrelsen. Olof Djurfeldt och den katolska nunnan, syster Veronica, har båda varit med från start.

– Den största lärdomen tycker jag har varit att känna igen Guds verk i varandra, svarar syster ­Veronica på Dagens fråga om vad hon lärt sig under dialog­arbetet.

– Kanske hade vi förut fördomar och såg varandra lite ”von oben” men nu har vi en djup respekt för vad Anden gör i respektive sammanhang.

Imponeras av disciplinen

Det Olof Djurfeldt bär med sig från dialogens tio första år rör det personliga andaktslivet.

– Jag imponeras över den disciplin som finns vad gäller den dagliga andakten. Varje dag läser eller ber katoliker i tjänst ur Bibeln. Den disciplinen får inte bli gärningslära, men det är värdefullt att ständigt utsättas för Guds ord på det sättet. Det har vi all anledning att fundera på.

Anledningen till att man för tio år sedan påbörjade ett offentligt samtal var dels att markera samhörigheten i tron på Kristus, dels en önskan att öka förståelsen för varandras samfund och även slå hål på en del djupt rotade fördomar om varandra.

Vänskap som djupnar

Under dialogarbetet har man mötts två gånger per år. På våren har det ingått en övernattning, på hösten har det varit en heldag. Tillsammans har man besökt bland annat Bjärka Säby, katolska klostret i Omberg och Rom i Italien.

Både Pelle Hörnmark och Anders Arborelius, som verkar som högste ledare för respektive halva, vittnar om en vänskap som bara djupnat genom åren. En vänskap som inte väjer för de känsliga frågorna.

– Marias jungfrulighet och upptagande till himlen, att be om de bortgångnas förböner och reliker – det är stötestenar vi återkommit till, berättar Olof Djurfeldt under sitt anförande.

– Vi har konstaterat att det finns frågor där vi aldrig riktigt kommer överens.

”Lutherska himlen tom”

Syster Veronica å sin sida erkänner att hon har svårt att begripa den lutherska himlen som hon tycker verkar så tom.

– Där är bara Gud som sitter på sin tron. Jag har svårt att förstå detta motstånd till helgonen.

Men motsättningar och stötestenar till trots, under redovisningen av dialogarbetets tio första år är det vänskapen och samhörigheten som betonas.

– Mycket kanske skiljer oss från varandra i verkligheten, men inte i vår bön eller i vår relation till vår frälsare, konstaterar syster Veronica.

”Kommer inte konvertera”

– Jag tror inte vi kommer att konvertera till varandra, trots att vissa befarade det när vi reste till Rom tillsammans, men vi kan lära oss av varandra, fundera vidare på olika frågor och på så sätt fördjupa våra egna traditioner.

Pelle Hörnmark håller med och nämner pingsts jämförelsevis korta tradition som något att fundera över.

– Som pingstvän behöver man också inse att det har hänt något innan 1907 som vi ibland kanske tar för lite hänsyn till, säger han." (Slut citat)

..................

http://www.dagen.se/nyheter/vanskapen-mellan-oss-djupnar-med-aren/