+ "Många ska bli Kristus" - man blir vad man äter....?!

Kära syskon! 
 
Studera detta som sagts i det katolska systemet, för man kan ju inte säga 'kyrka'! Detta har ingenting med sann kristen tro att göra! 
 
Hämtat från Bibelfokus: "Många skall bli Kristus??
 

I katolska kyrkans 2:a Vatikankoncilium sägs att man blir vad man äter i eukaristin. Dvs att man blir Kristus när man tar del av brödet i katolska kyrkan.

  • . . . i eukaristin får vi del av Guds ende Sons kropp och blod... [och] delaktigheten av Kristi blod och kropp har ingen mindre effekt än att det förvandlar oss till vad vi har mottagit.” 
  • http://users.stargate.net/~ejt/corpchr3.htm
(...)

Eukaristin är en del i strategin


Hur viktig är eukaristin i katolska kyrkans missionsstrategi då? Jo, det som ligger i påvens plan, är att alla skall samlas kring eukaristin eftersom den är källan till fred och frälsning för ALLA! Och eukaristin är själva missionsverktyget i sig.

 

Läs här vad påven Johannes Paulus II sa år 2000:

Eukaristin är ett 'missionerande sakrament' inte enbart därför att missionens nåd strömmar ut därifrån, utan också därför att den innehåller i sig principen och den eviga källan till frälsning för alla.

Firandet av det eukaristiska offret är därför den mest effektiva missionshandling i världens historia som den kyrkliga gemenskapen kan utföra”.
The International Eucharist Congress, 21 juni, 2000, återgivet av L'Osservatore Romano 28 juni, 2000

 

Vi skall även ta ett citat från en känd katolsk författare Peter Kreeft (jesuit - min anm.) som visar hur viktig eukaristin är i den katolska kyrkans strategi.

  • "Den kraft som kommer att återförena Kyrkan och vinna världen är tillbedjan av eukaristin. Dessa två ting – återförena Kyrkan och vinna världen – är delar i samma projekt, sänt från ovan: det ekumeniska jihad."  (ett heligt ekumeniskt krig – min anmärkning).
  • Peter Kreeft, Ecumenical Jihad, s. 164

 

Observera att en återförenad kyrka som vunnit (över) världen innebär ju defacto en värld som styrs av den katolska kyrkan! Och kraften i denna seger är utförandet av det eukaristiska offret (Jesus som offras ånyo på altaret vid varje nattvard) enligt Johannes Paulus och enligt Peter Kreeft är det eukaristisk tillbedjan, alltså tillbedjan av den kristus som är i monstransen, egentligen en "istället-för-kristus" (anti christos på grekiska).

 

Monstrans där "oblat-Jesus bor".....(Min anm.)
 

Påminner inte detta en del om det scenario vi ser i Upp 13:14-15?

 

Läs mer om dessa tankar i min text "Några tankar om ”förödelsens styggelse”. (...)

 

Lennart Jareteg

 

http://www.bibelfokus.se/eukaristin?device=desktop

.......................................

 

Låt ingen bedra oss!
 
 .....................................
 

+ "Brobyggande" - lydnadslöfte till påven! Så klart...

 
Var den nya ekumeniken har sina rötter, borde de troende få veta - det råder inga tvivel om, att vi lever i den yttersta tiden där troheten i förbundet prövas utav Herren själv.

5Mos.13:1-4 "Om en profet eller en som har drömmar uppstår bland dig, och han utlovar åt dig något tecken eller under, och sedan det tecken eller under, verkligen inträffar, varom han talade med dig, i det att han sade:

"Låt oss efterfölja och tjäna andra gudar, som I icke kännen", så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast på prov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av allt edert hjärta och av all eder själ.

HERREN, eder Gud, skall ni efterfölja, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni höra, honom skall ni tjäna, och till honom skall ni hålla eder."
........................................

 
Citat ur Catholic News Agency, där påven påminner jesuiterna om lydnaden mot påvestolen och att deras mission skall utföras "in the spirit of the Church" ..."i kyrkans anda"  - ungefär samma grund som jesuiten Per Beskow utformade för 'Enhetens vänner' och som man gör reklam för - dvs. den påvliga LOJALITETENS MISSION:

http://www.catholicnewsagency.com/new.php?n=11852


Vatican

"Pope Benedict asks Jesuits to reflect deeply on their vow of obedience to him"

Pope Benedict XVI and Fr. Adolfo Nicolás (jesuiternas ordensgeneral)
 
 

Vatican City, Feb 21, 2008 / 11:39 am (CNA).

- Pope Benedict XVI addressed the participants of the Society of Jesus' general congregation and encouraged them to continue in fidelity to their original charism and to "find the fullest sense of your fourth vow,'" which is a professed obedience to the Holy Father in matters of where they are sent on mission and in the spirit of the Church.'

 

The Pope continued saying, "The Society of Jesus, faithful to its best tradition, should continue forming its members with great attention to the sciences and to virtue, without conforming to mediocrity, because the task of confrontation and dialogue in very diverse social and cultural situations with the different mentalities of today's world is one of the most difficult and costly there is."


"*In the attempt to build bridges of understanding and dialogue with those who do not belong to the Church [min övers. *i syfte att BYGGA BROAR av förståelse och DIALOG med dem, som inte tillhör Kyrkan] or who have difficulty in accepting its positions and messages, you must loyally take charge of the Church's fundamental right to remain faithful to its mandate and adhere completely to the Word of God as well as to the Magisterium's charge of conserving the truth and unity of Catholic doctrine in its entirety."


Pope Benedict said that this fidelity to the Church's doctrine is "a particularly sensitive point" for many Jesuits, especially theologians and those involved in inter-religious dialogue. "Precisely for this reason I have invited you [here] and I invite you to reflect on how to find the fullest sense of your 'fourth vow' of obedience to the successor of Peter that is so characteristic of you, it implies not only the readiness to be sent in mission to far away lands, but also- *in the most genuine Ignatian spirit of 'sensing with the Church and in the Church' - to ?love and serve' the Vicar of Christ on earth with that ?affective and effective' devotion which must make of you valuable and irreplaceable cooperators in his service to the Universal Church.*" (slut citat) -

Översättning sista stycket *...*: *[i den mest äkta ignatianska andan av 'kännande med Kyrkan och i Kyrkan' - att 'älska och tjäna' Kristi Ställföreträdare på jorden med denna 'tillgivna och produktiva' andaktshängivna fromhet, vilken måste av er (jesuiter) skapa värdefulla och oersättliga samordnare i hans tjänst för den Universella Kyrkan].
.............................


Men Skriften säger: endast mot Herren skall vi vara trogna!

 

1Kung.2:4 "...så att HERREN får uppfylla det ord som han talade om mig, då han sade: 'Om dina barn har akt på sin väg, så att de vandrar inför mig i trohet och av allt sitt hjärta och av all sin själ, då' - sade han - 'skall på Israels tron aldrig saknas en avkomling av dig.'"

1Kung.3:6 "Salomo svarade: "Du har gjort stor nåd med din tjänare, min fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet, rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare på hans tron, såsom ju nu har skett."


Psalm 25:8 "HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

Alla HERRENS vägar är nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd."
.....

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150508
.............................................................................
 
http://www.dagen.se/nyheter/ulf-ekman-om-att-bli-katolik-jag-bygger-broar/
 
 
 

+ Hög tid att göra upp med Bileams och nikolaiternas lära!

 
Om man bygger något utan att vara anställd av Herren själv, så blir det problem ..... säger Skriften.
 
PSALM 127
 
"Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves.
Om inte HERREN bevarar staden vakar väktaren förgäves."
........................
 
Herren varnar för falska läror, som förleder Guds folk från troheten i Förbundet och uppmanar till kompromiss.
 
Dessa läror går ut på att man inte ska få folket att vända Gud ryggen helt och hållet utan upphöja människor / avgudar vid sidan om.
 
Man ger makt åt en människa i församlingen, eller ett särskilt utvalt prästerskap, och skapar en på det sättet en struktur där all prövning med Skriften är utesluten.
 
De dubbel-tungade ledarna vill utsläcka Anden!
 
Alla ledare som har förbundit sig till att följa riktlinjerna i Charta oecumenica borde omedelbart träda ur SKR och vända om till Herrens vägar - till Hans Ord i Skriften!
 
Brevet till Pergamus:
 
Uppenb. 2:14
 
"Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära, han som lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn, så att de åt kött från avgudaoffer och bedrev otukt.
 
Så har också du sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära.
 
Omvänd dig därför! Annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd.
 
Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat.
 
Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."
........................
 
2 Kung.17:15
 
"De förkastade hans stadgar och det förbund som han hade slutit med deras fäder och de förordningar som han hade givit dem.
 
De följde förgängliga avgudar och uppfylldes av det förgängliga liksom folken omkring dem, fastän HERREN hade förbjudit dem att göra som dessa.
 
De övergav HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också aseror åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal."
...............
 
 http://www.dagen.se/nyheter/ulf-ekman-om-att-bli-katolik-jag-bygger-broar/
 
 
 
 

+ Mer reklam i Dagen för påvesystemet...

 
Och Dagen fortsätter att göra reklam för påvesystemet.
 
Varje vecka marknadsför man avgudadyrkans förehavanden...och tar inte Herrens Ord på allvar.
 
Matt.18:6
 
"Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.
 
Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer."
.....................
 
1 Joh.2:18
 
"Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att den sista tiden har kommit.
 
Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss.
 
Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss. Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen.
 
Inte har jag skrivit till er därför att ni saknar insikt i sanningen, utan därför att ni känner den och vet att ingen lögn kommer från sanningen."
.........................
 
 

+ Olof Djurfeldt: "Det är inte så lätt att hitta de rätta vägarna". (Sagt 2013)

 
Pröva detta!
 
I denna krönika visar Olof Djurfeldt prov på en smidig retorik som luckrar upp lydnaden i Förbundet med Herren. 
 
Enligt honom är "att älska Jesus" lika med att "kärleken är Gud": här finns det inga gränser, Anden (?) är bortkopplad från Guds Ord - och därmed från sanningen själv. 
 
Det är mycket lätt att hitta de rätta vägarna, Olof Djurfeldt!
 
Sluta kompromissa och predika det rätta evangeliet om omvändelse från synd och lögn! 
 
1 Kor.10:20 "Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna.
 
Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?"
............
 
Citat ur krönikan "Med-lem handlar om gemenskap"
(Dagen 2013-10-30):

 

Vi är nog överens om att den andliga storhet som kallas Kristi kropp finns där över alla våra gränser och trosuppfattningar.

 

Vi blir genom livet ofta förvånade över hur mycket välsignelse vi får av trossyskon som står långt ifrån oss i många lärofrågor men som är fyllda av kärlek till Jesus.

 

Vi känner som övertygade troendedöpare stor tacksamhet mot många barndöpta förkunnare och ledare i Sverige, som försvarar bibeltron och tar ett starkt evangeliskt och socialt ansvar.

 

Och vi är mycket ödmjuka inför likaledes barndöpta kristna i Syrien och Egypten som bär lidandet för Kristi skull med tålamod och uthållighet.

 

Lärofrågorna om dop och församlingsstruktur får inte relativiseras, men vi får aldrig glömma vad som är viktigast: kärleken till Jesus.

 

När vi inser hur fattiga vi skulle vara utan annorlunda tänkande trossyskon, blir det vår självklara uppgift att vara till för dem och att utan överlägsenhet med dem dela det som för oss känns viktigt och högheligt, inklusive vår dopsyn.

 

Det är inte så lätt att hitta de rätta vägarna. Men vi är lemmar som är till för varandra." (Slut citat)

........................   

 

http://m.dagen.se/kronikor/gastkronika/olof-djurfeldt-med-lem-handlar-om-gemenskap/
 

+ Olof Djurfeldt får beröm av papisten Bengt Malmgren för "Alla bottnar vi i pingstdagsundret." (Sagt 2013)

 
Fler lögner och förvrängningar som snickras ihop till en "ekumenisk teologi"!
 
Jag tar ett bestämt avstånd från Bengt Malmgrens och Djurfeldts uttalanden och felaktig förkunnelse.
 
Så här säger den påveutsände Bengt Malmgren på sin blogg 2013, och berömmer Olof Djurfeldts krönika med orden:
 
"Tillbaka till källorna för framtidens ekumenik. Djurfeldt: Alla bottnar vi i pingstdagsundret.
 
Djurfeldt påpekar att Lewi Pethrus var starkt positiv till andeutgjutelsen bland katolikerna. Han avslutar krönikan med följande ord:

”Inget skapar större möjlighet till kristen enhet än vårt gemensamma ursprung. Alla bottnar vi i pingstundret.”

 

Tillbaka till källorna, bibeln och kyrkofäderna, det var också en huvudpunkt för många av de teologer som banade vägen för Andra Vatikankonciliet.

 

Pingstundret, det vi alla bottnar i som Djurfeldt säger bör vi fortsätta att be om och ta emot och verka i de frukter som över 100 år av pingstkarismatisk förnyelse fört med sig.

 

1900-talet kom att bli den Helige Andes århundrade. Vid seklets början, nyårsdagen 1901 bad påven Leo XIII att den Helige Ande skulle komma med ny kraft över Kyrkan, och i sitt privata kapell sjöng han hymnen VENI CREATOR SPIRITUS!

 

Helt överraskande, som kan tyckas som ett svar på hans bön började andeutgjutandet på Azuza street i Los Angeles under ledning av William J Seymour, uppvuxen i ett katolskt hem.

 

Detta var början till Pingströrelsen som spred sig över hela världen, men även på andra orter, oberoende av Azuza Street skedde en andeutgjutelse på motsvarande sätt.

 

Efter några årtionden började även äldre protestantiska, anglikanska, metodistiska, baptistiska m.fl. samfund få del av andeutgjutelsen och slutligen precis efter Andra Vatikankonciliets slut också Katolska kyrkan.

 

Vi talar om den pingstkarismatiska förnyelseströmmen som är den i särklass största enskilda förnyelserörelsen inom kristenheten under sista 100 åren. Av 2 miljarder kristna i världen är c:a 1 miljard katoliker. 12% (120 miljoner) av dessa är involverade i karismatisk förnyelse.

 

Av 1 miljard icke-katoliker är c:a 40% (400 miljoner) involverade i karismatisk förnyelse eller Pingströrelsen. Under loppet av 100 år har 25 % av alla kristna blivit delaktiga i pingströrelse/karismatisk förnyelse.

(...)

De flesta möter också negativism och kritik, ibland också förskjutande av de egna samfunden.

 

Unikt för Katolska kyrkan är att dess högsta ledning, med alla påvar alltifrån Paulus VI varit positiva till den karismatiska förnyelsen och uttalat sitt stöd."

.............................  (Slut citat)

 

Låt ingen bedra oss!

 

2 Tim.4:3

"Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.

 

 

De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst."

..............

 


+ Olof Djurfeldts katolska pingst: "Vårt gemensamma ursprung: Alla bottnar vi i pingstdagsundret." (Sagt 2013)

 

Dubbla budskap av Olof Djurfeldt i Dagen 2013-08-28 - helt i linje med påvens riktlinjer!
 
"Förnyad bön om pingst"
 
Vi ska alltså inte vara rädda för tungo­tal och profetia.
 

Ivar Lundgren berättade i Dagen den 6 augusti om den katolske prästen Raniero Cantalamessas inspirerande pingstvittnesbörd på Livets ords konferens i Uppsala. Hans möte med Anden blev också en kallelse till kristen enhet. Ivar manar oss pingstvänner att förnyas i förkunnelsen och upplevelsen av Anden – detta för att kunna tjäna Gud med mer brinnande hjärtan, för att vinna människor och delta i läkedomsprocessen i Kristi kropp.

 

Jag har på sistone känt mig starkt manad att uppmuntra andra pingstvänner till bön om en förnyad Andens utgjutelse ibland oss. När jag var ung fick vi ständigt höra av våra ledare, hur viktigt det var att bli döpt i Anden och att öppna sig för Andens olika gåvor. Vi bad ofta intensivt för varandra till dess Anden föll. Under min tid som missionär i Afrika fick jag se samma Andens kraft i verksamhet. En mäktig andeutgjutelse bland afrikanska ungdomar år 1959 betydde mycket för deras fortsatta andliga utveckling under stormiga tider.

 

Vi fick i Sverige i samband med den karismatiska förnyelsen på 1960– och 1970-talen besök av kristna ur de gamla kyrkorna som öppnat sig för samma slags erfarenheter.

 

De var mer lågmälda än vi men inte mindre trosfriska. De vittnade om under och tecken och Andens ledning precis som entusiastiska pingstvänner. Det var inte svårt att känna spontan gemenskap. Pionjären Lewi Pethrus välkomnade detta Andens verk som han mött i USA och ville slå en bro mellan pingstvänner och andefyllda kristna i olika kyrkor och församlingsrörelser. Han var starkt positiv till andeutgjutelsen bland katolikerna.

 

Många pingstvänner har dock blivit brända av andlighet som inte känts äkta, både i egna sammanhang och från den vidare karismatiska rörelsen. Dessa negativa erfarenheter borde göra oss ännu mer hungriga efter det som är äkta. Låt oss be om nåden att vara föredömen i ett sunt bruk av de andliga gåvorna. Låt oss också förnya den allsidiga förkunnelsen om Andens verk och inte fly in i cynism eller försiktighet.

 

Vi ska alltså inte vara rädda för tungotal och profetia. Vi har rätt att be om många fler under – men framför allt om Andens kraft och ledning i vår evangelisation. Bara Anden kan röra samvetena, väcka längtan efter förlåtelse och ge kraft till förvandling. Lika viktiga som andefyllda förkunnare är andeledda vardagskristna. Varje församling borde sjuda av Andens liv i uthållig bön om ett större Andens genombrott. Förbön för längtande var förr ett vanligt uttryck, värt att förnya.

 

Pingstväckelsens iver att söka sig tillbaka till de apostoliska rötterna behöver leva och påverka andra kristna.

 

Det utesluter inte nyfikenhet inför vad de äldre kyrkorna rymmer av insikter, andlig erfarenhet och djuplodande bibelarbete.

 

Men inget skapar större möjlighet till kristen enhet än vårt gemensamma ursprung. Alla bottnar vi i pingstdagsundret. (slut citat)

..............................

 

http://m.dagen.se/kronikor/olof-djurfeldt-fornyad-bon-om-pingst/

 


+ Olof Djurfeldts katolska teologi - skolastik: "Teologer har formulerat sina gudsbevis." (Sagt 2009)

 
Förnuft möter förnuftiga resonemang.
 
Olof Djurfeldt svarar med skolastisk teologi och Thomas av Aquinos "gudsbevis" - är detta en säker trosbekännelse? (Dagen 2009-06-30):
 

 "Humanisternas osäkra trosbekännelse"

 

Något stort och märkligt har skett i svensk kulturdebatt. Frågor om Guds existens, om den historiske Jesus och om religionernas värde och berättigande diskuteras med hetta. Dan Browns spekulationer kring Da Vinci-koden beskrev evangeliernas bild av Jesus som ett enda stort bedrägeri – detta med stöd av mycket suspekta källor. Jonas Gardell halkar i sin Jesus-bok in på samma spår. Det är inte mycket av evangeliernas historiska bild som han erkänner, men han kan inte släppa hoppet om nåd och barmhärtighet genom Jesus.

 

På midsommaraftonen publicerades i Dagens Nyheter ett "humanistiskt manifest" undertecknat av tolv svenska intellektuella, sådana som Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström, Humanistiska förbundets ordförande Christer Sturmark, astronauten Christer Fuglesang, författaren P C Jersild, musikskaparen Björn Ulvaeus och skådespelaren Stellan Skarsgård, som vände sig mot allt förtryck av mänskliga rättigheter som sker i religionernas namn

 

Humanismens mål är enligt dem att "återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv". De erkänner att religion – då det finns "en personlig och symbolisk tolkningsram "– rentav kan vara berikande och ett stöd och tröst för många, ungefär som poesi, musik eller klassiskt drama. Men på det hela taget förknippar de religion med förtryck. De är skeptiska till religiösa friskolor och till religiös fostran av barn. De vill ha ett sekulärt samhälle där allmänmänskliga grunder, inte religiösa, skall bestämma lagar och allmängiltiga normer.

 

Själv hör jag till de tio undertecknarna av en replik till det humanistiska manifestet, publicerad i lördags i DN. Vi erkänner att både religion i allmänhet och kristendom kan missbrukas till förtryck, vi vill inte att kristendom och statsmakt skall gå i armkrok men vi påminner också om den roll som kristen tro spelat i den demokratiska utvecklingen och som inspiration till humanitära och civiliserande insatser. Vi menar också att ett sekulärt samhälle kan kväva religionsfriheten genom att bannlysa vissa meningar – så som det skedde i den kommunistiska världen.

 

Det är egentligen oerhört intressant att en av dagens stora debattfrågor är Guds existens. Humanisterna ställer tro och förnuft mot varandra och är starkt övertygade om att de själva står för förnuftet, när de närmast vill förbjuda människor att i sina politiska ställningstaganden blanda in sin tro. Men grunden för ett sådant resonemang är bräcklig. När de säger: "Gud finns nog inte", lämnar de ju dörren öppen. Deras besked är ju: "Ingen kan veta". Det finns en konflikt mellan det de vill tro och det de inte vet.

 

Nu är det ju så att också de troende har tänkt. Teologer har formulerat sina gudsbevis.

 

Filosofer och naturvetenskapare har ofta ansett det omöjligt att förklara den ordning som råder i naturen på annat sätt än att det måste finnas ett ordnande fönuft som en yttersta orsak.

 

Hur kommer det sig att det trots alla olikheter i etiska normer ändå finns så stora likheter? Finns det ändå inte ett medfött etiskt medvetande som gör det möjligt att tala om allmänna naturliga rättigheter och skyldigheter. Humanisterna i DN-manifestet kan inte tänka sig en godhet som kommer uppifrån utan bara en godhet som kommer inifrån.

 

Men om vi möter människor som utstrålar inre godhet, är det väl inte orimligt att tänka att den godheten också har en yttre källa. Och om de dessutom – vilket inte är ovanligt – kan vittna om gudsmöten som förändrat dem, så bör de vittnesbörden tas på allvar.

 

Gudsbevisen håller inte brukar det sägas. Ingen kan bevisa Gud. Men ingen kan heller motbevisa Gud.

 

En verklig agnostiker lämnar alltid en dörr öppen för tron. Och det är en av de saker som gör debatten med humanisterna spännande. Inte så få helt otippade svenskar har på sistone fått kristna ansikten. (Slut citat)

...........................

 

http://m.dagen.se/kronikor/gastkronika/humanisternas-osakra-trosbekannelse/

 


+ Mer om dialogen med rkk 2012: "Ingen kommer att konvertera".....

 
Ur Dagen 2012-10-18
 
 "Vänskapen mellan oss djupnar med åren"

 

Framme på podiet i Newman­institutets lokaler i Uppsala sitter en nunna, en katolsk biskop, en pingstföreståndare och en pingstprofil, om man får kalla Olof Djurfeldt för det sistnämnda.

 

Tillsammans utgör de kärntruppen i den offentliga dialog som pågått i tio år mellan Katolska kyrkan och pingströrelsen. Olof Djurfeldt och den katolska nunnan, syster Veronica, har båda varit med från start.

 

– Den största lärdomen tycker jag har varit att känna igen Guds verk i varandra, svarar syster ­Veronica på Dagens fråga om vad hon lärt sig under dialog­arbetet.

 

– Kanske hade vi förut fördomar och såg varandra lite ”von oben” men nu har vi en djup respekt för vad Anden gör i respektive sammanhang.

 

Imponeras av disciplinen

 

Det Olof Djurfeldt bär med sig från dialogens tio första år rör det personliga andaktslivet.

 

– Jag imponeras över den disciplin som finns vad gäller den dagliga andakten. Varje dag läser eller ber katoliker i tjänst ur Bibeln. Den disciplinen får inte bli gärningslära, men det är värdefullt att ständigt utsättas för Guds ord på det sättet. Det har vi all anledning att fundera på.

 

Anledningen till att man för tio år sedan påbörjade ett offentligt samtal var dels att markera samhörigheten i tron på Kristus, dels en önskan att öka förståelsen för varandras samfund och även slå hål på en del djupt rotade fördomar om varandra.

 

Vänskap som djupnar

 

Under dialogarbetet har man mötts två gånger per år. På våren har det ingått en övernattning, på hösten har det varit en heldag. Tillsammans har man besökt bland annat Bjärka Säby, katolska klostret i Omberg och Rom i Italien.

 

Både Pelle Hörnmark och Anders Arborelius, som verkar som högste ledare för respektive halva, vittnar om en vänskap som bara djupnat genom åren. En vänskap som inte väjer för de känsliga frågorna.

 

– Marias jungfrulighet och upptagande till himlen, att be om de bortgångnas förböner och reliker – det är stötestenar vi återkommit till, berättar Olof Djurfeldt under sitt anförande.

 

– Vi har konstaterat att det finns frågor där vi aldrig riktigt kommer överens.

 

Lutherska himlen tom

 

Syster Veronica å sin sida erkänner att hon har svårt att begripa den lutherska himlen som hon tycker verkar så tom.

 

– Där är bara Gud som sitter på sin tron. Jag har svårt att förstå detta motstånd till helgonen.

 

Men motsättningar och stötestenar till trots, under redovisningen av dialogarbetets tio första år är det vänskapen och samhörigheten som betonas.

 

– Mycket kanske skiljer oss från varandra i verkligheten, men inte i vår bön eller i vår relation till vår frälsare, konstaterar syster Veronica.

 

Kommer inte konvertera

 

– Jag tror inte vi kommer att konvertera till varandra, trots att vissa befarade det när vi reste till Rom tillsammans, men vi kan lära oss av varandra, fundera vidare på olika frågor och på så sätt fördjupa våra egna traditioner.

 

Pelle Hörnmark håller med och nämner pingsts jämförelsevis korta tradition som något att fundera över.

 

– Som pingstvän behöver man också inse att det har hänt något innan 1907 som vi ibland kanske tar för lite hänsyn till, säger han." (Slut citat)

..................

 

http://www.dagen.se/nyheter/vanskapen-mellan-oss-djupnar-med-aren/


+ 10 år av dialog med rkk firas i jesuiternas högkvarter Newmaninstitutet med Olof Djurfeldt i spetsen! Är det verkligen ett jubileum?! (2012)

 
Kära syskon! Varning!
 
Samtalen med rkk var allt annat än offentliga! Och de var inte förankrade i församlingen - utan pågick bakom kulisserna.
 
2 Petr.2:1
"Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig.
 
Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte."
.........................
 
En videoinspelning:
 
http://m.youtube.com/watch?v=Ozl8nEBQlRs
.................................
 
Sparar hela artikeln (Dagen 2012-10-04):
 
Pingst FFS och Katolska kyrkan i offentligt samtal
 

Under tio års tid har Pingst och Katolska kyrkan i Sverige haft en dialog. Den 17 oktober hålls ett seminarium med anledning av jubileet. Talar gör Olof Djurfeldt och Syster Veronica.
 

Under de tio åren har man, förutom att lära känna varandra, även diskuterat teologiska och socialetiska frågor.

 

Syftet med det offentliga samtalet, som kommer att hållas på Newmaninstitutet i Uppsala, är att öppet redovisa hur arbetet har gått. Det säger Fredrik Emanuelsson, talesperson från Katolska kyrkans håll.

 

– Det blir ett tillfälle för frågor och ny inspiration. Vi ska även lägga ut kursen för framtiden och tala om hur vi arbetar vidare med olika frågor.

 

De stora klassiska frågorna som diskuteras handlar enligt Emanuelsson om tolkningen av den heliga skrift, ledarskap inom kyrkan och dopet.

 

– Vad gäller äktenskapssyn, sexualitet och andra socialetiska frågor är vi ofta överrens utåt sett, men utgångspukterna skiljer sig ofta markant, säger Fredrik Emanuelsson.

 

Under seminariet, som har temat Andens ekumenik eller ohelig allians – samförstånd och skiljelinjer i dialogen mellan Pingst och Katolska kyrkan" kommer hela samtalsgruppen att delta vilket innebär sex personer från respektive håll.

 

Ordföranden är Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst FFS, och Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift. Från pingsthåll kommer Dan Salomonsson att vara moderator. Även Sten-Gunnar Hedin och Peter Halldorf ingår i samtalsgruppen. Talare är Olof Djurfeldt, tidigare chefredaktör för tidningen Dagen och Syster Veronica, dominikansyster och författare.

 

Fredrik Emanuelsson tror att den svenska dialogen kan få göra avstamp i ett större perspektiv.

 

– Jag tror att vi i Sverige även kan bidra till den internationella dialog som finns mellan Katolska kyrkan och Pingst. Det ekumeniska klimatet där vi funnit ingångar och en vänskap handlar inte bara om att vi kan utan att vi faktiskt vill samtala.

 

Anledningen till att seminariet hålls på Newmanistitutet i Uppsala är att man vill fånga upp den yngre målgruppen.

 

Katolska prästseminariet håller till på Newman och Pingst pastorsakademi finns i staden. Vi vill fånga upp de hungriga teologstudenterna som är och nosar på de här frågorna." (slut citat)

...........................

 

http://m.dagen.se/nyheter/pingst-ffs-och-katolska-kyrkan-i-offentligt-samtal/
 
 

+ Dubbla budskap från den jesuit-vänlige Olof Djurfeldt - i gott sällskap med likasinnade. (Sagt 2005)

Ledare som trivs i ett ekumeniskt samarbete med Rom:

1)  Flera predikanter: Kathryn Kuhlman, Dennis Bennet, Robert Schuller, Billy Graham, Benny Hinn osv...

http://www.apostasyalert.org/REFLECTIONS/Ecumenical%20Poisoners.htm
 
 
 
Oakland Bishop Floyd begin chats with Billy Graham. They discuss Jesuit's book lauding Graham's ministry 

..............

Billy Graham at Roman Catholic Belmont College receiving the yoke from ROME. Graham was granted an honorary doctor's degree from this Roman Catholic College.

 

Graham told his audience that the 'Gospel that founded this college is the same gospel which I preach today.''

...........

2) ALPHA: den nya ekumeniken i Alphas' regi - 

Alpha News March-June 2004
:
 

Beneath the photo of Nicky Gumbel and the pope, is a personal statement made by Gumbel after returning from Rome :

 

"It was a great honor to be presented to Pope John Paul II, who has done so much to promote evangelism around the world. We have been enormously enriched by our interaction with Catholics in many countries. It is a great privilege to meet inspiring leaders from different parts of the church - Catholic, Baptist, Salvation Army, Pentecostal, Lutheran, Methodist and so many more - and discover that what unites us is infinitely greater than what divides us."
................


3) Pingströrelsens ledarskap gör den katolska läran "rumsren":...Och åker till Rom!

 

 

Olof Djurfeldt skrev i en artikel i Dagen 2005, dubbeltydigt utan att ge klara besked om 'Skriften allena'-principen:

Citat ur länken nedan: "Men snarare är det en strid mellan å ena sidan en evangelisk mittfåra inom Svenska kyrkan och frikyrkorna som håller fast vid den klassiska kristna tron och å andra sidan en extrem liberalism som är beredd att förvisa mycket av det bibliska materialet till historiens skräpkammare. 
Evangeliska kristna som reagerar mot liberalismen är lika måna som någonsin den katolska kyrkan att ha Jesus som trons centrum och som tolkningsnyckel till hela Bibeln." (slut citat)

SVAR:

Romersk-katolska systemet har inte 'Jesus som centrum i Bibeln' (det var Luther som sa att 'Jesus är Bibelns kärna och stjärna') - RKK har däremot LÄRAN om Jesus (enligt den katolska katekesen) bland många andra obibliska läror.

Trons centrum i katolicismen är i stället ....Maria. 

 

Och det är en enorm skillnad!


......
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=84286



RSS 2.0