+ Först trogen i det lilla - sedan förvaltare av det större... (av SE Sköld)
Pelle Hörnmark skriver i sin blogg i Pingst.nu om behovet av "Mer tro 2009", men det är inte mer tro vi som Pingstfolk behöver, utan framförallt att använda den tro vi redan har, i relation till de ritningar till Guds verk - Guds församling - som vi också redan har, och tar emot de Guds löften vi redan fått: om Andens mångfaldiga utrustningar -och kraft till vår uppgift; att vinna vår samtids människor för Guds rike och bygga upp Guds församling. Det är inte tro som saknas, utan lydnad mot Ordet och Guds löften, och att använda den tro vi redan har, som är det stora behovet.
Vi har - enligt min mening - det vi behöver; men det gäller ju också att använda det vi redan fått; sedan vi gjort det, och förvaltar det, kan vi börja bedja om mera..
När JESUS - i liknelsen - delar ut pund - andliga pund/utrustningar/uppdrag - till Sina tjänare, så var det troheten i förhållande till det Han redan gett dem, som avgjorde Hans nästa steg med dem: om de blev satta att förvalta ännu mer. Och här handlar det om himmelska ting: som ingen kan ta sig - eller ge till någon annan - utan det måste bli givet från himlen. Det är nämligen bara Gud som kan ge himmelska gåvor/pund/skatter.
Man kan få en ledarstav sig given av människor, men som saknar "knoppar och blommor"; d.v.s. saknar den himmelska kraften, sanktionen: Guds utsträckta, vidrörande hand.
Davids enkla stenslunga
hade en förtjänst,
framför hela
Israels här:
Gud rörde sig
i den.
SE Sköld
.................................
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162305
Personligen hade jag hoppats, att Pelle Hörnmark, vad gäller församlingssyn och syn på församlingens ledning; ställt sig ett med Lewi Pethrus, Georg Gustavsson och Bosse Hörnberg. De två sistnämda hans företrädare som församlingsföreståndare för Pingstförsamlingen i Jönköping.
Då hade han sluppit en ledarstav utan "knoppar och blommor", utan Guds liv -och sanktion. Nu har han övertagit den högsta ledningen för två människoverk; Pingst-ffs och samfundet Pingst, i strid mot de tre uppräknades syn på pingströrelsens uppbyggnadssätt och ledarskapsfunktioner.
Jag hade hoppats, att han skulle stå kvar som församlingsföreståndare i Jönköping och betalat priset det kostat - vetekornets pris - att föra församlingen vidare, in i det Gud ville/och vill med just den församlingen.
Men nu valde han en enklare väg, i stället för "självdödens" väg: heloffersvägen, som är enda vägen framåt för varje Guds tjänare som nått, vad han själv ser som, "vägs ände". Det är en tröskel som Guds tjänare bara kommer förbi genom självlivets död: det kostar allt.
Känner mig därför som Samuel, när han sörjde över Saul, sedan denne blivit ohörsam mot Guds helige Ande.
