Deborah7

Den engelska filosofen, författaren och teologen, C S Lewis, anses vara en av de 50 mest inflytesrika kristna namnen genom historien.

C S Lewis har inte bara varit en stor inspirationskälla för bloggägaren Kamau Mweru utan även för sådana namn som påve Johannes Paulus II, påvens predikant Rainero Cantalamessa, den katolska teologen och filosofen Peter Kreeft och Alpha-kursernas grundare den fd. anglikanske prästen Nick Gumbel.

......   C S Lewis

Även om C S Lewis aldrig konverterade till romersk katolicism, så lutade han sig mot vissa av dess dogmer, till den grad att hans kollegor ansåg att han var anglo-katolsk.

På sin väg till kristendomen och boken ”Mere Christianity”, guidades han av sina katolska författarvänner, Chesterson, Tolkien, Patmore, Dante och Newman.

Det är ett obestridligt faktum att för de som söker försoning med Rom, är CS Lewis en bro.

 

LÄNK: "C.S. Lewis, Pope Benedict and Blessed John Henry Newman"

..............................................................

 

"C S Lewis - en bro till Rom!"

(by Rev. Andy Foster, Minister of Penticton Free Presbyterian Church, Canada. Se länken nedan!)

 

"Lewis har krediterats, och getts skulden, för att lett många människor på vägen till Rom. Sådana katolska konvertiter har inkluderat många av lärda lärjungar till Lewis, av vilka vissa kände honom under hans livstid..." [2] (RA Benthall, professor i litteraturvetenskap, Ave Maria College)

År 1952 publicerade C S Lewis boken ”Mere Christianity”. Som titeln antyder fokuserade Lewis enbart på kristendomens minsta gemensamma grund, och som han kände fanns inom kristendomens olika falanger.

Han försökte komma fram till en teologi utan kontroverser. Resultatet blev en generell kristendom, som passar vem som helst som kan relatera till Gud. Av denna anledning blev han av sin vän Tolkien, nedsättande kallad för ”Var mans teolog." Även mormonerna kände sig hemma i C S Lewis generella kristendom, och som de accepterade fullt ut.

”Mere Christianity” har länge setts som en klassisk framställning av den kristna tron, men märkligt nog, finns inte en enda bibelvers citerad i första halvan av boken och endast tre partiella verser i den senare delen. Boken innehåller inga Bibel-referenser.

På sid 182 i "Mere Christianity" skriver Lewis:

"Man kan säga att Kristus dog för våra synder. Du kan säga att Fadern har förlåtit oss därför att Kristus har gjort för oss vad vi borde ha gjort. Du kan säga att vi tvättas i Lammets blod. Du kan säga att Kristus har besegrat döden.

Allt det är sant. Om något av detta INTE faller er i smaken, lämna det därhän och fortsätt med den formel som gör det. Och vad du än gör, börja inte gräla med andra människor om de har använt en annan formel under åren." (sid. 182).

¤ Kommentar: Hur kan kristendomen presenteras utan grunden den är byggd på - Guds Ord?!!

Återförening mellan protestantism och katolicism.

När det gäller återförening, sade Lewis att han "hade åtminstone lyckas presentera en överenskommen, gemensam, central, dvs ”Mere Christianity” och gratulerade sig själv till att ha bidragit till att överbrygga "klyftan" mellan protestantiska samfund och romersk katolicism:

"Om jag inte har direkt bidragit till orsaken för återföreningen, har jag gjort det kanske klart varför vi borde återförenas." [9]

 

"Tiden är alltid mogen för återförening. Motsättningarna mellan de kristna är en synd och en skandal och kristna borde alltid göra insatser mot återförening ... resultatet har blivit att jag får brev från vad som normalt anses vara de mest olika typer av kristna, till exempel, jag får brev från jesuiter, munkar, nunnor, även från Quakers och walesiska Dissenters, och så vidare." [10]

I sin strävan efter enhet, var Lewis tvungen att blanda bland doktrinära åtskillnader.

Till exempel i kapitel 19 i sitt Brev till Malcolm föreslår Lewis att den romersk-katolska läran om transubstantiation [dvs brödet och vinet blir faktisk kropp och blod av Kristus], som äger rum i mässan, kan vara lika giltig som den protestantiska syn på nattvarden som ett minnesmärke:

"Det finns tre saker som sprider Kristus liv till oss: dop, tro och den mystiska åtgärden som olika kristna kallar vid olika namn - nattvarden, mässan, Herrens nattvard.

Någon som utger sig för att lära dig den kristna läran kommer att berätta för dig att använda alla tre, och det är nog för vårt nuvarande ändamål." [11]

 

År 1945 publicerade Lewis The Great Divorce , en allegori som handlar om en annan romersk-katolska lära: skärselden. Lewis erkände öppet sin tro på skärselden. För honom var det en plats för själar som redan sparats, men i behov av rening.

Lewis menade att våra själar kräver skärselden. Vem skulle vilja komma till himlen ful och smutsig? Lewis tänkte på tandläkarstolen. "Jag hoppas att när tanden livets dras och jag kommer runt, kommer en röst säga: 'Skölj munnen med detta'." Detta kommer att vara skärselden." [13]

Lewis trodde på bön för de döda. Han trodde att hans böner på något sätt kunde välsigna dem. Man måste komma ihåg att Lewis trodde på en tillfällig skärseld för välsignade döda, som ett slags farstu till himlen. " [14]

 

Lewis trodde inte på Bibelns ofelbarhet och han trodde heller inte enbart på ”sola fide”, tro allenast.(Pearce. 127, C S Lewis and the Catholic Church)

 

När C S Lewis låg inför döden, ordnade hans anglo-katolska vänner en anglikansk präst som förmedlade den katolska ”sista smörjelsen” för Lewis.

Walter Hooper, Lewis personliga vän och litterära testamentsexekutor, var en anglikansk präst fram till sin konvertering till katolicismen 1988. [18]

När man 1994 frågade Hooper om Lewis skulle ha blivit katolik om han hade levt längre, svarade Hooper, "Jag tror det." Hooper tillade, att fler och fler katoliker köper C S Lewis böcker. [19]

http://www.standstillawhile.net/2011/02/c-s-lewis-a-bridge-to-rome/

..................................................................................................................