Deborah7

     Ur Brytningstider Segertider

 

Det finns en grupp kristna. De genomskådar de fruktlösa mänskliga försöken och inser att dess ledare leder dem allt längre bort från andlig väckelse. Det är de som lever ett verkligt trosliv och har förtroende för bönens och Ordets makt. Det är dessa som i kyrkorna världen över dras tillsammans i grupper till bön och bibelläsning.

 

Detta är vad som alltid skett i begynnelsen till ett stort uppvaknande. Så var det i de stora väckelsernas begynnelse i Sverige  på 1800-talet och så var det under de år som närmast föregick pingstväckelsen frambrytande i Skandinavien. Det var enskilda personer inom de existerande församlingarna som hade längtan efter en djupare upplevelse av sin kristendom.

 

Det började i allmänhet med att en sökte sig fram till ett rikare böneliv. Därvid kontaktade han eller hon bekanta som hade samma längtan och så uppstod bönegrupper. Dessa grupper kom så gott som aldrig till stånd genom församlingens åtgörande.

 

Det skedde spontant på personligt initiativ. Som regel mötte detta motstånd från församlingens sida. Jag känner fall där man stängde kyrkornas lokaler för dessa bönemöten.

 

Ofta hade de troende en så stor andlig hunger att dessa bönemöten drog ut till sent på kvällarna. På så sätt ordnades det så småningom bönemöten i hemmen och hela den andliga förnyelsen banade sig väg utanför församlingen. I den apostoliska församlingen hade man sammankomster hemma i husen samtidigt som i helgedomen.

 

Man bör också lägga märke till att det var inte någon egen kyrka de samlades uti utan i helgedomen, stadskyrkan. De hade också brödbrytelse, Herrens heliga nattvard, hemma i husen. Kyrkorummet hade i begynnelsen ingen bindande kraft över det andliga livet och verksamheten. Det talas inte i hela Nya Testamentet om en enda egen kyrkolokal!

 

I det här påtalade avseendet hade den apostoliska församlingen en värdefull frihet. I hög grad bidrog detta till medlemmarnas trivsel. Det lyfte ner religionen från den höga piedestal, där det gammaltestamentliga prästerskapet satt upp den, ner till vardagens gudsgemenskap, till hemmets  miljö och umgängessätt.

 

Vi har från början haft den åsikten att den apostoliska tidens kristendom skulle vara vårt mönster även i församlingsfrågan. Det är också vid denna syn vi håller fast intill denna dag. 

(...)

Vad sa då Lewi Pethrus om närmandet till katolicismen: "För min personliga del känner jag mig djupt tacksam till Gud, att jag får tillhöra en andlig inriktning, som konsekvent hållit sig utanför detta ödesdigra alliansväsen. Den dag vi stryka flagg inför dessa påtryckningar, har pingstväckelsen fått sin dödsdom.

 

Den kan icke leva sitt liv tillsammans med katolska villfarelser och bibelkritik.  Vi veta av Guds ord, att avfallet skall bliva stort i den yttersta tiden, men att det på så kort tid skulle få en sådan makt över en så mäktig andlig rörelse som frikyrkorörelsen i Sverige, det har troligen ingen kunnat tänka sig.

Må Gud bevara sitt fria folk från att följa med i utförsbacken!"

(Evangelii Härold Nr 50 1927)

...................

 

http://www.ingahopplosa.com/bibelundervisning/vad-sa-lewi-petrhus-om-den-sista-tiden