Deborah7

Från tid till annan är det nyttigt att lyfta blicken och se på sig själv utifrån. Inte minst gäller det i våra kyrkor och församlingar.

Av Jesus har vi fått ett uppdrag att göra alla folk till lärjungar och i det arbetet är det viktigt att kontinuerligt fråga sig vad som bär frukt, vad som skapar tillväxt, var verksamheterna blomstrar. I den protestantiska delen av kristenheten har vi också en lång historia av att så långt det är möjligt tillgängliggöra evangeliet om Jesus. Vi på Hemmets Vän är i högsta grad del i denna tradition. Varje vecka försöker vi göra vårt yttersta för att så många som möjligt ska få fatt i en tro på Jesus och upptäcka att Guds ande är lika nära som luften i våra lungor.

Vi tror på det allmänna prästadömet och att ledarskap primärt är en funktion snarare än position. Självklart har kristna olika gåvor och förutsättningar men det finns ingen hierarki vad gäller vem som kan leda en gudstjänst, läsa Bibeln eller dela nattvarden.

Den här synen kan ställas mot en annan trend i Sverige idag. Flera klassiskt frikyrkliga sammanhang går mot en ökad professionalisering av ämbete, gudstjänst och språk. De sammanhang som utgår från kommuniteten på Bjärka-Säby representerar kanske tydligast denna riktning.

För en utomstående märks det främst i vokabulären och gudstjänstens utformning. Vesper är det nya bönemötet. Laudes den nya morgonbönen. Detta leds av preses, som också är den som delar bröd och vin i eukaristin. Till detta dräkter, rökelse, ikoner och symbolik.

I en tid när Svenska kyrkan går mot allt större lekmannamedverkan i gudstjänstlivet och ett allt större medlemsengagemang i församlingarna, finns alltså en stark motsatt, ortodox och katolsk rörelse inom frikyrkan. Inte minst efter paret Ekmans konvertering och slitningarna i Sionförsamlingen i Linköping.

Personligen kan jag uppleva detta som en tillbakagång. Visionen om det allmänna prästadömet – så som det målas upp i Nya testamentet – att vi alla är präster, är en vacker bild. Alla kan göra tjänst inför Gud, alla är viktiga även om funktionerna är olika.

Den viktiga frågan för kyrkan idag måste vara hur vi bäst gestaltar Guds rike i dagens kultur och samhälle. Att leva i isolerade klosterliknande gemenskaper kan inte vara det breda svaret för framtiden.

Tvärtom behöver vi hjälpa varandra att hitta ett nytt språk för kristen tro som en uppväxande generation förstår och kan identifiera sig med. Och det brådskar. Enligt en undersökning uppfattar en övervägande del av svenska gymnasister ordet ”evangelium” som en medicinsk term snarare än ett ord om befrielse genom Jesus. Det borde stämma till eftertanke.

Åke Hällzon

 .....................