Deborah7

Debatten fortsätter:
Ulf Ekman skriver i Världen idag 12 november 2008:
Den senaste har det börjat bråkas med katoliker på ett sätt som inte förekommit i vårt land på länge. Naturligtvis kan man hävda att man har rätt att få lufta sina åsikter, men många av dessa åsikter är nog tyvärr inget annat än gamla och väl permanentade fördomar. Det har varit obehagligt att höra vissa predikanter som med skärpa hävdat att katoliker inte är kristna och inte vill ge något hopp för den kyrkan över huvud taget. När man sedan talar vidare märker man att många aldrig ens varit i kontakt med eller utvecklat relationer med katoliker. En del har bara sett katoliker på vykort.

För min egen del har jag upplevt både starka tilltal från Herren angående fördjupad enhet med hela Kristi kropp och en utmaning att ändra mig när det gäller slentrianuppfattningar jag burit på. En hel del av dessa uppfattningar visade sig vara inte speciellt väl grundade utan sådant jag övertagit från de andliga sammanhang jag vuxit upp i. Så är det nog med många av oss, även om vi inte alltid vill tillstå det. Den diskussion som nu pågår är ganska känslosam och har ett högt röstläge. Rädslan för enhet verkar stor hos somliga, i synnerhet gentemot våra katolska syskon. Här gäller det nog att mildra tonen, bli mer saklig i analysen och mer kärleksfull i attityderna. Att det finns skillnader mellan protestanter och katoliker är inget nytt och de lär nog bestå ett tag till. Att vi däremot bör våga mötas, samtala, be tillsammans och framför allt visa kärleksfull respekt för varandra är helt nödvändigt. Vi har mycket mer gemensamt än det som skiljer oss åt.

Vad har vi då gemensamt? Här är några saker: För det första har vi Bibeln gemensamt. Utan den katolska kyrkans arbete att samla, förvalta och beskydda Skrifterna i vår tidiga historia, hade vi stått oss slätt. För det andra står varje evangelisk kristen i skuld till katolikerna för definitionen av de grundläggande dogmerna som vi delar med dem. För de tredje delar vi den traditionella kristna moralen och etiken. För det fjärde delar vi den karismatiska erfarenheten av den helige Ande med cirka 120 miljoner karismatiska katoliker. Så nog har vi mycket gemensamt. Visst finns det saker som skiljer, men man måste nog tillstå att vi protestanter även har mycket som skiljer oss själva åt också. Sedan är det nog så att de flesta av oss inte har gjort oss bekymret att ta reda på vad andra kristna egentligen tror på.

Många uppfattningar skulle då falla som korthus. Jag blir inte så förtjust när, som alldeles nyligen, jag talade med en kristen vars uppfattning om Livets ord var helt präglad av det som så kallade avhoppare hade skrivit i sin ilska. Det ger inte en saklig bild alls. En del antikatolsk litteratur som publiceras är i den genren. Att man citerar något betyder inte automatiskt att man citerar det rätt. Bättre då att ställa frågor, lyssna och låta företrädare för andra kyrkor själva få förklara vad de egentligen tror på. Så vill vi själva bli behandlade och då kan man också lära sig något nytt. Tyvärr är det inte så säkert att alla vill det, för det kan vara smärtsamt att ompröva den egna inställningen och upptäcka att man måste ändra sig. Till sist: Det finns ett teologiskt hat som vi alla måste vända om ifrån.
När bibelcitaten och de teologiska sanningarna blir släggor som vi attackerar varandra med och hånet, föraktet och högmodet lyser ur ögonen på de "renläriga", då är vi långt ifrån Jesus, hur rätt vi än menar att vi har."

Ulf Ekman huvudpastor, församlingen Livets Ord i Uppsala.
.........................................

Nästa artikel i Världen idag:
David Wilkerson varnade för falsk enhet i Kristi kropp 2008-11-12

" Det är med ett oroligt hjärta som jag följer utvecklingen av den ekumeniska rörelse som talar om "enhet i Kristi kropp", där olika samfund och i förlängningen religioner blandas ihop (synkretism).

Det jag syftar på är det grunddokument som går under namnet Charta Oecumenica. Dokumentet går ut på att Europas olika samfund och kyrkor närmar sig varandra, och i realiteten syftar det på den romersk-katolska kyrkan. Det låter fint och vackert, men under ytan kan jag se att det döljer sig företeelser och underordnanden som hotar det enda, sanna evangeliet. Ett konkret exempel är erkännandet av den eukaristiska nattvarden (offergången) som den katolska kyrkan har. Dokumentet hänvisar också till förbindelser med judar och muslimer - därtill möten med andra icke-monoteistiska religioner.
"Finans­krisen profetiskt förutsagd av Wilkerson?" (Världen idag, 22 oktober) i åtanke, varför inte stanna upp och fundera lite på vad Wilkersons "Synen" (1973) kan tänkas säga om Charta Oecumenica: "En världsomspännande superkyrka bildas genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och den romerska katolska kyrkan. De gör även gemensam sak politiskt. På detta sätt blir denna kyrka en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen. Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion kommer att engagera sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet.

Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov och man kallar folk till förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna. Rom kommer att insistera på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom." Framtiden får utvisa om Wilkerson har rätt också denna gång. Om nu samfund och kyrkor närmar sig den romersk-katolska kyrkan, betyder det alltså uttryckligen att samfunden och kyrkorna inte längre kan kalla sig för protestantiska. Ordet protestantism betyder just "kyrklig riktning som utgår från Luthers brytning med den romersk-katolska kyrkan".

Den katolska biskopen Anders Arborelius lär ha sagt, att hans mål är att återkatolisera Sverige. Vad skulle Martin Luther ha sagt om allt detta, om han levt idag? Vid ett tillfälle svarade en frikyrkopastor i det katolska Polen helt desperat, då han fick höra om denna utveckling i Sverige: "Är ni inte riktigt kloka! Hur kan ni närma er denna kyrka, som vi har blivit frälsta ifrån?". I min bibelläsning har jag stannat upp vid Galaterbrevet 1:6-10: "Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium (...)."

Här syftar visserligen Paulus på judaismen, men orden grep ändå tag i mig och kanske har de något att säga oss i dag om denna kyrkliga rörelse jag just nu låtit beskriva?"

Marcus Ahltun
.............................
Min kommentar: UEkmans argument är generaliserande och faktiskt sentimentala (känslomässiga). Generaliserande, eftersom han talar om 'katoliker' i allmänhet medan vad det handlar om, det är i synnerhet det exklusiva prästerskapets förtryckande system med obibliska läror uppblandade med Skriften, som trälbinder folket.

Sentimentala är UEkmans argument pga. hans totalt illvilliga inställning till all biblisk prövning, där han använder sig av en genereliseringar som: det handlar om ett 'teologiskt hat' samt om 'rädsla' - vilket det inte alls är sant.
Var finns viljan till att rannsaka Skrifterna? Och Jesu uppmaning till att vaka och inte låta någon bedra oss!? Vi är ålagda av Herren, att förvalta Ordet och vara herdar för Hans hjord. Det är inte OK att bara hänvisa till de kristna syskonens klarsynta tilltal från Gud genom att kalla dessa för 'fördomar'!

Det blir räkenskap för allting... Avvisar man varningarna, profetiska tilltal i enlighet med Ordet, då blir det konsekvenser, vilket alla noga Skrift-studerande har lärt utav genom historien. "Den som har öra, han höre."
.............................
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=159891