+ Nåd OCH sanning....
Vad Sara beskriver i sin artikel, är en brottningskamp av samma slag, som alla människor går igenom, som Herren redan har åtgärdat och som Paulus beskriver i Romarbrevet. Men det finns ett tillägg i artikeln som pekar på en annan kamp, nämligen med människofruktan. "Får jag vara med i gemenskapen eller inte? Vad skall folk säga?" Att Jesus har kommit för att frälsa syndare är inget att tvista om (Herren dog ju för oss! Vilken nåd!), däremot vad problemet ligger i, det är, att syndaren (i sin kamp) inte får det stöd från församlingen som han behöver. Vilket kan vara så sant, så.... Men!
Att ta till sig Herrens frälsninsgverk fullt ut handlar om TRO > Tro på Guds Ord: "Det står skrivet". Står det skrivet, att Herren har kommit för att RÄDDA OSS, så är det så. Då tror jag det. Vår själafiende däremot gör allt för att underminera denna TRO och här är det viktigt, att läsa Ordet och bli varse, att vi befinner oss i en strid om VEM som skall ha tillgång till vårt SINNE. Herren eller fienden?
Fil.4:1 "Därför, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, STÅ FASTA i Herren MED DETTA SINNE, ni mina älskade."
Vem skall stå fast? Vi - det är vi som väljer att stå fasta i Herren med förnyat sinne.
Hur skyddar vi vårt sinne? Genom att läsa Ordet och genom att be.
...
Om fienden lyckas rubba mitt "fasta i Herren sinne" (= LYDNAD), då kommer jag TRO på LÖGN och blir inom kort bedragen av lögnen. Vi är ingenting annat än det, vad Guds eviga, trofasta Ord säger att vi är!
Gud har inte skapat mig syndig utan jag är "begränsad av köttet". För att jag (dvs. min "köttsliga natur") inte skall falla i synd, måste jag LYDA Guds Ord. Olydnad öppnar för begränsningens konsekvenser: jag blir en lagbrytare > "Olydnad mot Herren är trolldomssynd." > och den heliga, goda lagen dömer mig omedelbart!
Det finns inga "köttsliga vägar" att kringgå lagen. Den som väljer "köttsliga" lösningar på att mildra eller upphäva lagens krav på ett rättfärdigt leverne, hamnar i en schizofren situation som Skriften kallar "en andlig kamp".
Rom 7:12-21 "Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott. Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle vara uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bli till övermått syndig genom budordet.
Vi vet ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden. Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår att den är god. Så är det nu icke mer jag som gör sådant utan synden, som bor i mig.
Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke. Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag. Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som gör det utan synden, som bor i mig. Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? -"
...
Vem? Frälsaren, Jesus Kristus, vår Herre!
Det finns en underbar lösning på våra problem. Men vi måste "hålla före" att vi är "lösta från synden" och vandra i enlighet med Ordet. Då hjälper oss Herren varje dag i vår kamp!
Sanningen = Jesus Kristus - sätter mig fri från synd och död, för att nåden skall kunna bära mig igenom lagens krav på rättfärdighet.
"Gå .....och synda icke mera...." Och så får vi alla hjälpas åt att nå målet.....
Sara - och vi alla andra - behöver inte gå särskilt länge på biblisk mark, så upptäcker vi vad Gud säger om homosexualiteten.
Då uppstår ju frågan för Sara och andra i en liknande situation som hennes, om man vill vara en Jesu Kristi efterföljare och tillhöra Hans församlingskropp, vad man i så fall skall göra med sin synd, i det här fallet utövad homosexualitet.
Man kan ju t.ex. inbilla sig själv - intala sig - att Gud inte menar vad Han sagt i Sitt Ord, med benägen hjälp och stöd av den gamle Ormen, Bedragaren.
Och så långt kanske man kan känna sig ganska nöjd, med dövat samvete och en falsk frid, men om man
vill bli medlem i en Guds församling beror det ju på vilket synsätt man där har på utövad homosexualitet; och den kan ju överesstämma med vad Bibeln faktiskt lär på den punkten och inte med mina inbillningar och förhoppningar.
Den sitationen uppstår då, att man måste välja, i den stund församlingen inte tillåter att den synden släpas in där, tvingas man helt enkelt att välja: mellan synden och församlingen.
Och så är det ju också i alla andra liknade sammanhang, att synden måste lämnas utanför: man får överge den helt enkelt.
I den bibliska berättelse om "den rike mannen" ställer JESUS denne inför ett val, egentligen kort sammanfattat: "pengarna eller livet". Och den mannen valde pengarna, därför att han älskade dem mer än Mästaren, och dennes erbjudande.
Och ingen hindrade honom från det, varken JESUS eller någon annan. Inte heller försökte JESUS mildra sitt radikala krav; han kunde ju t.ex. ha fått ha kvar lite pengar i alla fall, för Jesu stora kärleks skull..
Mose valde bort "syndigt njutning" för att få leva med Guds folk, i stället för vid Faraos hov: på världens sätt.
Han valde himlen i ställer för jorden. Det oförgängliga framför det förgängliga. Den skatt i himlen, som JESUS erbjöd den rike mannen och som denne förkastade; då han ansåg priset alltför högt.
Nåden famn är vid och bred, men badbaljan där man bli ren Jesu blod, är synnerligen trång och liten, avpassad för barn, och vägen därifrån till himmelen är sedan smal för att till sist gå in genom en trång port, med samma bredd som vägen.
På den vägen går ingen med synd/orenhet fram. Ingen som återvänt till sina synder, för ingen synd kommer någonsin in i himmelriket.
Man kan tillhöra en församling, utan att för den skull vandra på Den vägen.
Det är så att man baxnar när man läser ditt inlägg Sven-Erik. Funderade länge på om det över huvud taget var någon idé att svara, men väljer ändå att göra det. Blir lite nyfiken på vad du är för en person egentligen. Hur gammal är du? Hur många människor umgås du med per dag? Bara dig själv kanske? Till sist den kanske mest intressanta frågan: går du på vägen du talar om? Om ja - då finns det ingen synd hos dig alltså? Bättre än Jesus själv kanske? Inte ens han kastade en sten, men dina verkar hagla.
Bra frågor, Lollo. Och jag har också en till Dig: vem är Du själv? Jag har ju inte ens kunskap om Ditt namn. Utbyter gärna tankar, erfarenheter och åsikter med Dig, men vill först veta vem jag i så fall utbyter dem med.
Det är den homosexuella HANDLINGEN som är synd enligt Bibeln, Guds Ord. Det har således ingenting att göra med, relationerna mellan utövarna.
På samma sätt som all annan synd på det sexuella området, otrohet t.ex. eller inom något annat område; det är HANDLINGARNA som är synden. "Den som har stulit, han stjäle inte mer.."
När det gäller syndiga tankar, utan verkställighet/handlingar, säger Bibeln, att man inte kan hindra en fågel att flyga över ens huvud, men däremot kan man se till att den inte bosätter sig på skallen: får makt över oss.
Det är våra syndiga GÄRNINGAR vi skall lägga av med, och helst enbart umgås med rena tankar; Kristi tankar, men framförallt se till att inte orena tankar - i Guds Ords ljus orena - får tillfälle att slå rot inom oss och föda fram orena begär, som i sin tur föder fram likadana handlingar.
Gud vill ha ett i alla stycken heligt och rent folk, och Han har sannerligen gett oss förutsättningar till det: Blodet, Ordet och Anden och varandra, med undervisning och förmaning "i alla stycken" och helst i en varm och kärleksfull atmosfär/gemenskap, utan andliga översittare!
VEM BESTÄMMER VÄGBREDDEN TILL GUDS RIKE, MÄNNISKOORD ELLER GUDS ORD?
Rom 12:1-2 "Så förmanar jag er, mina bröder, vid Guds barmhärtighet att frambära era kroppar till ett levande, heligt och välbehagligt offer - er andliga tempeltjänst.
Och skicka er inte efter denna tidsålders väsende, utan förvandla er genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva, vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt."
När jag kom till tro som 30 åring var det för mig en självklarhet, att jag skulle lämna det liv jag tidigare levt (och jag tror t.o.m. att mina gamla kompisar hade blivit besvikna på mig om jag inte gjort det) till den del av det livet som inte var i överensstämmelse med Guds Ord,
d.v.s. vad Bibeln lär: att leva heligt och rent och rättfärdigt och jag förstod sedan, genom den undervisning jag fick inom pingströrelsen, att Anden var min hjälpare i den saken och var därför en ivrig sökare av andedopet.
Jag vågar påstå, att om homosexuella parförhållanden och den allmänna sedeslösheten som f.ö. fanns utanför församlingen - d.v.s. där jag befann mig - också hade förekommit i Guds församling, hade jag om "ofrälst" aldrig sett Guds rike som något alternativ.
Om jag uppfattar mig som smutsig, varför skall jag då i så fall duscha mig i vatten som jag uppfattar som lika smutsigt?!
Vad hade jag i så fall in i den kretsen att göra, och lämna mina gamla kompisar och deras och mina intressen för att leva i en helt ny grupp av människor, utan till synes andra mål än vad de och jag hade?
Om Guds församling och världen inte har några gränser mellan sig, av vilken anledning skall jag då lämna världen och världens liv och tänkesätt?
Om inte den församling jag kom till som "nyfrälst", hade strävat efter den renhet som Bibeln förelägger oss, hade jag troligtvis inte varit bevarad i min tro i dag. Det hade varit som att vårda en alkoholist på systemet, med fri tillgång till alla flaskorna.
Ingen är fullkomlig, alla kan vi falla i ett eller annat avseende, men därifrån till att ha viljan och strävan att få leva kvar i "fallet", eller att få ta med sig syndalivet - det Bibeln förklarar som synd - in i Guds församling är ett stort, oöverstigligt, svalg.
Det är att begära att Bibeln - Guds Ord - skall ändras så att jag får plats med mina "svagheter" också i församlingslivet.
De bland mina "svagheter" som Bibeln klassar som synd och som därför inte hör hemma vare sig i Guds församling på jorden eller i Guds himmel. Och det allra allvarligaste i det sammanhanget, är ju det senare.
