Deborah7

"Vad säger Skriften?" ?מה אמר הכתוב

+ Ekumenisk...labirynt

Problemet för och med - eftersom han är en ledarperson - Peter Halldorf är att han trasslat in sig i tankebyggnader av egna och andras tankegods plus katolicismens obibliska läror, att han knappast kan hitta ut ur denna trassliga härva själv, utan hjälp - "labyrint" som Du skriver, Debora - Han behöver ett verkligt Andens redskap till sin hjälp: en Andeledd människa.

Det är ju så, att om Guds Ord - Sanningens lykta - inte räcker för oss som vägledning, utan vi börjar söka oss till andra källor, kommer en annan vägledare än Sanningens Ande, Guds Helige Ande, in i våra liv för att vägleda oss. Många har, före Peter Halldorf, gått vilse på den vägen.

Vad som händer när Guds Ords sanningar inte räcker för oss som vägledande ljus, utan vi måste ha något slags tillägg till -eller avdrag från det, är att mörkret kommer över oss, så att vi inte "vet vart vi går".

Det blir som Bibeln beskriver det: "om ljuset du
har i dig är mörker, hur stort blir inte då mörkret"

Problemet för oss människor är inte hur vi skall nå - få kontakt med - Gud, det har Gud Själv ordnat: det sker i -och genom Jesu Namn, utan problemet för oss är oftast, att invänta Hans bönesvar.

Lewi Pethrus lär ha sagt: "Trons värsta prövning är bidan".

Det kan ju vara frestande för oss, att i tider av väntan, i stället för att bida Guds tid, springa iväg på några egna vägar.

T.ex. att "åtminstone testa" en bön till Maria eller till den senast döde påven, eller tillgripa andra katolska,
religiösa "heliga nådesmedel".

Som ju, utan att vi tänker på det, alla andas förakt för den väg JESUS genom Sitt BLOD redan har BANAT: ställt i ordning, genom Sin död på korset och som han Själv bekräftat, är fullbordad!

Och som Gud Själv bekräftat inför alla tider; då förlåten i templet rämnade, klipporna brast och döda stod upp ur sina gravar och mörket som varit
över landet, skingrades!

Alltså fullständig och total seger i Jesu Namn, i går, i dag och i all evighet!

Kristendomens stora hemlighet är att JESUS KRISTUS genom tron bor i de troendes hjärtan, genom Den helige Ande, redan här nere på jorden.

Vi behöver därför inte fara upp i höjden, för att hämta Honom ned, eller ner i djupet för att Hämta Honom upp: Han bor redan i oss som tror på Honom,

och inte heller fara till Bjärka Säby
för att träffa Honom där!

Det står skrivet: "Gud bor i helighet i höjden, men också hos den som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta".

Kol. 1:27 "Ty för dem (hedningarna) ville Gud kungöra hur rik på härlighet den är bland hedningarna, denna hemlighet,

vilken är Kristus i er, vårt härlighetshopp"

Det är således inte med hjälp, stöd, eller via ikoner, reliker, rökelser, bön till människor, vare sig levande eller döda, eller iklädda särskilda kläder eller mössor, eller bön till en påhittad, diktad, mariagestalt,

som Guds härlighet flyttar ned hit ned till jorden:
utan det är genom Hans Ande - Den helige Ande - som för alltid bor i de människor som tagit emot JESUS KRISTUS Guds son.

Guds Ande har tagit sin boning i oss som tror, det är den stora händelsen och hemligheten. Gud bor inte på jorden i hus byggda av Människohand, Han bor i de hus Han Själv byggt: nämligen i Människans tälthus.

Och kanalen till Gud går därför inte via Peter Halldorfs "skräpkammare", eller katolicismens, utan direkt till Gud i Jesu Namn!

Den GT prästerliga förlåten har rämnat, en gång för alla och skall inte byggas upp igen med allsköns bråte som inte hör hemma i Nya testamentets lära, om den upprättade relationen mellan Gud och Hans avbild Människan.

Den finns enbart i form av en direktkontakt mellan de två. Det är ju detta som är hela idén med Jesu försoningsverk på Golgata kors; att den genom Ormens förförelse brutna förbindelsen mellan Gud och Människa skulle upprättas igen.

Och lovad vara Herren, det har redan skett: det är fullbordat! Och därför behövs inga tillägg eller s.k. hjälpmedel, som ju egentligen är stjälpmedel, som fördunklar vår andliga syn och fördummar oss som Människor.

Tack för era kommentarer!

Tyvärr kom jag av misstag åt en knapp och era inlägg bara försvann!
Kan ni var snälla och skicka dessa en gång till?

Herren är med er!

Deborah

Det är ju inte helt fel, att de kristna samfundens högsta ledare i vårt land, Sten-Gunnar Hedin, Anders Blåberg, Stefan Gustavsson, Anders Vejryd, Ulf Ekman m.fl. med Anders Arborelius och Peter Halldorf i täten, tågar ned mot påven och Rom, för att äta av dennes andliga föda,

huvudsaken är att de inte får några
kristna med sig!

Den föda som påven och katolicismen har att ge är inte lämplig som människoföda; d.v.s. till mat åt
eviga själar som JESUS vunnit med Sitt blod: de skall ha oförfalskat Guds Ord som andlig föda och ingenting annat: Det är Ordet som skall rädda våra själar, står det skrivet!

Bättre då att dessa vilsna ledare själva tågar iväg till Rom, än att de är "hemma" och vilseför/förvillar obefästa själar.

Sven-Erik. Du skriver säkert med goda avsikter men använder så yvig retorik att du gör Peter Halldorf ansvarig för åsikter och teologiska ställningstaganden han aldrig ställt sig bakom.

Deborah. Det är en vacker formulering, men vad menar du?

Jakob!

När man är förankrad i Guds Ord - då står "huset på klippan" - på berget.

När man vandrar i öknen tillsammans med ökenfäderna, då är det lätt att gå vilse och vägen lätt kan bli "väglös"....om du förstår vad jag menar.

Jesus säger däremot, att "den som söker, han finner".
Därav kommer den underbara friden! Jag har sökt men nu har jag funnit! Utan ritualer, utan yttre fromhetsövningar har jag funnit svaret i Guds Ord.

Och då kan jag lugnt säga: "Ditt Ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig."
Det är Ordet som bygger upp utan att skapa förvirring.
...

Jakob: jag vet att Peter Halldorf säger ett, jag har hört honom predika, och då läser han i princip innantill i Bibeln, men sedan handlar han på ett helt annat sätt.

Dörför kommenterar jag vad han faktiskt förkunnar genom sina handlingar. Och kanske också förkunnar i ord, när han inte träder fram på Nyhem eller på Lapplandsveckan?

Det Peter Halldorf gjort och gör, är att han skapat något slags kristendomens "heliga kor" i form av att ställa fram förgängliga bilder, förgänglig rökelse och religiösa beteendemönster, som han heligförklarat och det gör att även vettiga, gamla kristna - ledare och andra - står och skrapar med foten, och vördsamnt bugar inför eländet, ogräset som håller på att växa fram i landet, om än något försiktigt och avvaktande på vissa håll.

Men ingen verkar våga säga ifrån, åtminstone inte offentligt. Varför?! Denna samling religiöst skräp - falsarium - är väl ändå lätt att genomskåda, avslöja.

Vad som skulle behövas är en ordentlig saneringsslakt inom den svenska kristenheten av allt slags andliga avvarter - sjukdomar - som inte har någonting med Biblisk kristendom att göra.

Och den kunde lämpligen börja på Bjärka Säby, hos Peter Halldorf, varifrån villogiftet fått spridning ut över landet.

Men Sverige är också mitt land, och svenska folket är också mitt folk, och de skall inte ha detta villogift som andlig mat, åtminstone inte till den grad och omfattning som min medverkan kan förhindra det!

Svenska folket - som är mitt folk - är värda att få en ren kristendom; den kristendom som JESUS lämnade efter Sig till Sina lärjungar och som dessa sedan förde vidare dels i sin förkunnelse men också i det nedtecknade ordet, sina efterlämnade skrifter.

De skrifterna och den praktik som där står beskriven duger åt Peter Halldorf och åt oss alla: Det är därtill de är efterlämnade, för att efterföljas och efterlevas genom Den heliga Andes kraft.

Och hur Anden uppenbarar Sig står också skrivet i Guds Ord. Gud har inte lämnat den frågan till något slags allmänhetens gissning: det vill Han att vi skall veta och förstå, bl.a. för att vi inte skall kunna vilseföras av "främmande läror", utan avslöja dem fastmer.

Och det Peter Halldorf och katolicismen i övrigt håller på med, är i allra hösta grad främmande i förhållande till vad Bibeln lär:

Jesu och Hans apostlars och profeters lära. Det är dit, upp på den vägen kristenheten i Sverige skall om den vill bli till vårt lands välsignelse och räddning.

Det sker inte genom en mix av sanning och lögn, av Guds Ord och lögnläror. Guldet behöver onekligen renas innan det blir användbart, i enlighet med Mal. kap 3 och 4.

Sven-Erik: Tänker du att Peter ljuger?

Jakob, läs Dagens reportage om Peter Halldorfs verksamhet på Bjärka Säby och fråga Dig sen om den verksamhet han där - enligt reportaget - uppvisar överensstämmer med Jesu -och Hans apostlars lära och praktik, som de står nedtecknade i Bibeln.

Sedan kan Du gärna återkomma med egna sakliga inlägg här på sidan och redovisa Dina egna ståndpunkter i saken.

Och vad Du grundar dem på.

Sven-Erik: Jag frågar för att jag inte förstår dig. Tack för att du har svarat.

Mina egen hållning kommer sig till stor del av att jag levt på Bjärka och känner det sammanhanget väl. Min teologi är nog alltid i vardande men jag har fått be tillsammans med kristna bröder och systrar som jag aldrig skulle träffat om det inte varit för Bjärka. Det kan spreta teologiskt men enheten i bönen och kärleken till Guds folk och Kristus är påtaglig och stark.

Att be tillsammans med bröder och systrar är bibliskt. Att prisa Herren är bibliskt. Att bekänna synder är bibliskt. Att be om Andens ledning är bibliskt. Att få undervisning om Jesu och apostlarnas liv är bibliskt. Att bära varandras bördor... Det är mycket på Bjärka Säby som överensstämmer med Jesu och Hans apostlars lära och praktik. För övrigt visar den måttstocken att så gott som alla kristna sammanhang faller kort. Jag tror att upprördheten över Bjärka kommer sig mer över formerna än över innehållet. Det är min erfarenhet.

Jakob, Tack för Ditt svar! När kristna bröder och systrar samlas i Jesu Namn sker det alltid på blodets och nådens grund: och då har JESUS lovat att Själv, personligen vara där.

Och då är all rituell verksamhet, ikonbilder, radband, rökelser, särskilda dräkter, lokaler och annan liknande, inte bara överflödig, utan av ondo.

Därför att det är exempel på köttsligt gudstjänst väsende, som olika religioner alltid hållit på med, i olika former.

Och Gud har i Sitt Ord - i NT tid - inte anbefallt någonting sådant. Någonting som vi människor kan göra/tillföra, för till vilken nytta i så fall, kan man fråga sig?

För att blidka eller behaga Honom? Eller räcker inte blodets och nådens grund, att samlas på; så att det av det skälet måste till någonting mer?

Och om det inte måste till någonting mer, än Jesu blod och nåden, varför då i all sina dar hålla på med någon sorts religiös teaterföreställning?

Och slutligen vad gäller innehållet, så är man på en mycket farlig väg, när man slår in på någon annan väg än den JESUS och Hans apostlar undervisat om. Det är inte bara Guds Ande som är i verksamhet utan också dens ande som kan "omskapa sig till en ljusets ängel" och han verkar på sinnet/det sinnliga och det kan ibland vara svårt att skilja dem åt: om det inte vore det, skulle Gud aldrig gett oss gåvan att "kunna skilja mellan andar".

En sak som alltid kännetecknar Guds Ande, det är att Han förkunnar allt Guds Ord, allt Guds rådslut, utan tillägg av sånt som inte lätt kan identifieras som hemmahörande i Skrifterna, och förhärligar Bibelns JESUS.

När man då börjar manipulera med diverse obibliska ting, skall man se upp så att man inte låter sig bedras.

Om vi t.ex. tar katolicismen, så uppehåller den sig i huvudsak utan för Bibelns rågångar. Det kan Du säkert lätt själv konstatera.

Med brodershälsningar!

Frid Sven-Erik: Jag kan uppskatta ditt engagemang. Vi får nog vara överens om att vi inte riktigt är överens. Allt Gott!

FALSKA HERDAR

Alla herdar
som slår följe

med katolicismens
obibliska herdar

är falska
herdar:

de frågar inte
efter sina fårs bästa,

sina fårs bete.

Tack Jakob! Vi mött nog på barrikaderna för Jesu Kristi sak på jorden, vad det lider. Hans Ord skall ha framgång, och ingenting annat! Och det tror jag att Guds Ande - Gud Själv, som vakar över Sitt Ord och verk - kommer att se till.
Var välsignad!

Min väg till Gud, eller kanal, går inte via präster, pastorer, församlingsledare, samfundsledare, Pingst ffs-ledare, eller andra människor nu levande eller döda,

eller via påven i Rom, döda eller levande påvar, eller katolicismens obibliska mariagestalt, eller andra s.k. helgon, deras benrester, ikoner eller annat,

inte heller via Peter Halldorff och hans mässor, rökelser, radband eller ikoner, eller den lokal han utövar sina mässor i,

Min väg till Gud går via en direktförbindelse med Honom i Jesu Namn: på grund av min egen barnatro på Honom, JESUS, och ingen och ingenting annat.

Det Namnet har för mig öppnat vägen:direktförbindelse med Gud Själv! Och jag tänker inte låta något bråte, från Peter Halldorf, påvar eller andra, hindra den vägen.

BARNATRO

Barnatro, som de
alltför vuxna

inte känner:

om JESUS,
syndarens vän

som är mer än gods,
familj och vänner

och Vägen hem.

Tack för ditt inlägg, Sven-Erik!

Och för en påminnelse om, att i dessa tider är det lätt att glömma den enkla barnatron.

1Kor.1:25
"Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
1:26 Ty betänk, mina bröder, hur det var vid eder kallelse: icke många som var visa efter köttet blev kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.

1:27 Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.
1:28 Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud - ja, det som ingenting var - för att han skulle göra det till intet, som någonting var.

1:29 Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.
1:30 Men hans verk är det, att ni är i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning,
1:31 för att så skall ske, som det är skrivet: "Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren."
....

Att berömma sig av Herren - det är det enda som gäller...och dessutom måste denna "berömmelse" vara väl förankrad i Ordet - helt i enlighet med hela Skriften.
Det går inte att lägga till något, dra ifrån något.

För gör man det, då uppstår det en sammanblandning som inte är Herren välbehaglig.
Man kan inte blanda "ande och kött" - dvs. Guds väg med människotankar.
...

Den enda som bär för Peter Halldorf - och oss alla - när sista sucken skall utandas, är inte ikoner, radband, rökelser, dödas ben, en obibliska maria, påvarna i Rom, varken levande eller döda sådana, eller ökenfäder eller andra människor:

Det enda som då bär, är Namnet JESUS!!
Och ENDAST namnet JESUS!

Varför inte då också hålla sig till det som bär i livets yttersta slutskede, hela livstiden? Och förkunna det för människorna, i stället för att lura in dem i en massa bråte och skräp och rök -och ikonfyllda rum, då inget av detta håller inför döden: inför evigheten.

"En gång då alla andra namn förbleknat, står dock namnet JESUS kvar", skaldade Allan Törnberg helt sanningsenligt.

Därför är mitt råd till Peter Halldorf och alla hans efterföljare: släng skräpet medan tid ännu är! Gärna på Paulus avskrädeshög, där hör det hemma:

Där kommer det inte åt att förvilla dyrköpta Människosjälar!

Det Peter Halldorf, och fler med honom, djupast sett håller på med, är ett svårt angrepp på barnatron, som har sitt enda Gudstjänstrum hjärtat, tillsammans med JESUS och med ett enda "hjälpmedel" Namnet JESUS.

Och det är den tron som skall/måste upprättas i landet, varför då först - genom diverse kristna ledares arbete och försorg - förvilla kristenheten bort i från den?

Ikoner?
Vördnad av dem?
Det finner jag inte i Bibeln, däremot så står det att vi ska se hur de slutade sina liv och ta efter deras tro! Det är något helt annat det. Jesus klagade ju över att de satte upp gravvårdar över de profeter som dödats och därmed samtyckte till deras död... Intressant synsätt, är vi där vi med då vi ska visa vördnad eller rent av tillbedjan av ikoner o helgon?
Nej, låt oss lära oss av deras tro och inget annat så blir det en frukt av anden i det!
mvh Timo

Sätter här in en artikel av Stanley Sjöberg i tidningen Hemmets vän och ger sedan en "Hafo kommentar".
---
"Nya rörelser utmanar 'traditionella' kyrkor

Vi är många som nu för tiden beskrivs som 'traditionella' kristna inom de etablerade frikyrkorna i Sverige. Man känner igen mötesformerna och det som framhålls i talarstolen. Det nya som hänt i kyrkornas värld har oroat och orsakat förnyelse och förändring men också främlingskap och mycket annat.

Jag är inte säker på att min beskrivning är helt rätt, men jag tänker på speciellt tre andliga företeelser som påverkar oss i vår tid.

Ulf Ekman och Livets Ord har sedan 1980-talet haft ett mycket starkt inflytande och har i många avseenden format trons tänkande och gudstjänsternas lovsång.

Det som sker är en fortsatt utveckling av den karismatiska väckelsen. med anknytning till en global händelse: andeutgjutelsen i Apostlagärningarna. Kännetecknande är en entusiasm och visionär glöd som motiverar till mycket bön, förväntan och längtan.

Bort från ytlighet

Peter Halldorf och ?Bjärka Säby? har med en jämförbar betydelse påverkat med kanske ännu större bredd, med tanke på mångfalden av kyrkor och samfund. Det som kännetecknar det som sker kring Peter Halldorf är en rörelse bort från ytlighet, slarv och tanklöshet.

Lovsången påminner om det som hörs i Taizé och bibelläsningen anknyter till kyrkofädernas kommentarer och de historiska kyrkornas guds-tjänstform med tystnaden, symbolerna och viljan till helighet.

Bill Hybel och 'Willow Creek' i Chicago har trots avståndet skapat en modell för många inom frikyrkorörelsen. Det är en evangelikal rörelse med stor trovärdighet som syftar till att nå ut med evangeliet till icke kyrkvana.

Utbildningen handlar om ett ledarskap liknande det som finns i modern marknadsföring, med utnyttjande av tekniska hjälpmedel, pedagogisk framställning med dans, drama och visuella upplevelser med Power Point.

Anpassad kristendom

K G Hammar och Svenska kyrkans liberalteologiska strömningar har också påverkat både den egna kyrkans medlemmar och stora delar av frikyrkorörelserna. Idén är att anpassa kristendomen till ett sekulariserat tänkande, med en bibelkritisk hållning och breddning av ekumeniken till att också gälla fram för allt islam som syskonreligion.

En av de viktigaste frågorna har blivit att kämpa för ett accepterande av homosexuella relationer som jämförbara med äktenskapet mellan en man och en kvinna.

Den här tankelinjen kännetecknas av en intellektuell elit som begränsar tron till upplysningstidens idé om förnuftets överlägsenhet, som därmed innebär att det övernaturliga avvisas som psykologiska företeelser, eventuellt en mystik som existerar utanför allt vi kan förstå. Kyrkor kring denna teologi dör sakta bort med sina förespråkares åldrande.

Tillbaka till kyrkofäderna

I USA pågår en liknande process. I det senaste numret av Christianity Today beskrivs hur kristna ungdomar i 20-30-årsåldern inom de evangelikala kyrkorna söker sig tillbaka till urkristendomen och kyrkofäderna.

Det pågår en ungdomsrörelse i USA som vill anknyta till 300-talets tänkande och därmed de ortodoxa kyrkornas gudstjänstformer: de gör korstecknet i samband med bön, de använder välluktande rökelse och ikoner, och de firar ofta eucharistin, eller nattvarden.

Budskapet till oss 'traditionella' kristna är att vi ska gå förbi vår historia som ofta förankrats i John Wesley, Jonathan Edwards och 1900-talets Billy Graham.

Rötterna finns hos Terullianus, Chrysostemos, Clemens av Alexandra med flera som återfinns i Peter Halldorfs historiska skildringar.

Man kan ana en trötthet i vår tids informationssamhälle, med ständiga aktiviteter och nya krav som möter ungdomarna. Därför blir monastiska kulturer attraktiva och tystnadens gudstjänst något efterlängtat.

Jag har stor respekt för detta och inser att det är något viktigt som sker i sådana sammanhang.

Många upptäcker i det här sammanhanget både de ortodoxa kyrkorna och de katolska gudstjänsterna.

Pingstvänner, som längtar efter något annat än den egna traditionen, närmar sig högkyrkliga lutherska mässor som leds av bibeltroende präster eller går till någon av de historiska kyrkorna för att fira guds-tjänst.

Reagera i ödmjukhet

Nu är det viktigt att 'karismatiska' kristna inte angriper de historiska kyrkorna för deras ikoner och helgon, eftersom vi själva haft problem med idoldyrkan av kända namn, som i samband med bön fått större betydelse än vår egen direktkontakt med Gud.

Det är viktigt att vi tänker ödmjukt innan vi bedömer liturgin på gammalgrekiska eller latin som inte vanligt folk förstår, när vi själva tillåtit en lång period med lovsång på engelska med bedövande musik som gjort att nästan ingen uppfattat texterna och budskapet.

Vi har varit kritiska mot katolska präster som inte konsekvent varit trogna sina celibatära löften om kyskhet. Samtidigt har speciellt karismatiska kyrkor i USA drabbats av en mångfald historier om sina ledares moraliska misslyckanden.

Mitt i detta kaos i västerlandets olika kyrkor pågår historiens mest omfattande framryckning av kristendomen i hela världen ? utom i Europa! Miljontals människor blir frälsta, det sker under och tecken. Den karaktär som kristendom i denna globala andeutgjutelse uppvisar är viktigare än någonsin att upptäcka!

Stanley Sjöberg"
---
HaFo - kommentar:

Stanley:

"jag tänker på speciellt tre andliga företeelser som påverkar oss i vår tid."
---
Och här synes Stanley åsyfta och helt bejaka Ulf Ekman och hans förförande verksamhet, Halldorf och hans förförande verksamhet och så Willow Creeks tveksamma verksamhet (de vägrar att lämna besked om var de står i förhållande till JDS - läran och trosförkunnelsens förförelse).

Han bejakar så i "ödmjukhet och respekt", att gå tillbaka "till fäderna" = bejakar katolicismens förförelse.
---
Man vet inte om man ska skratta eller gråta över hur vilsna de kristna ledarna är, här gestaltad av Stanley Sjöberg.

En man som menar sig vara en försvarare av sann kristen tro.

Han är nu så förblindad, så han ser inte förförelsen i trosförkunelsen och katolicismen!

Visst kan man bli både förundrad och uppbragt över hur det kan ske att andliga ledare blir så kompakt blinda.

Men samtidigt är det ju ngt som måste ske om Skriftens ord om avfallet som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan, ska kunna ske.

Vore de andliga ledarna vakna, så kunde ju aldrig detta kunna ske.

Men nu verkar de, naturligtvis jämte, att de personligen av olika saker och motiv, "inte ger kärleken till sanningen rum i sina hjärtan", bli blinda, så att de mitt i all välvilja, omsorg och nitiskhet, ändå blir redskap till att förbereda den antikritliga enhet, som kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

HaFo

Fick ett mail ang. Stanley Sjöberg som kanske kan förklara att han blivit vilsen. Jag sätter in det här och gör sedan en kommentar:
---
Hej HaFo!

Stanley S har uttalat sig om det andliga läget i Sverige i positiva ordalag, som du också har tagit upp på din sida.

Johannes Paulus II var påve mellan 1978 och 2005.

Stanley skriver:

"Några år efter att Johannes Paulus II hade installerats som påve i Rom hade jag tillfälle att besöka Vatikanen."

"Sent en kväll kom en katolsk präst fram till mig efter att gudstjänsten var slut. Han ville att vi skulle be tillsammans.

Vi gick in i en liten katolsk kyrkolokal med jordgolv och ett enkelt altare med sitt krucifix. Prästen var ung, han var barfota, med långt hår och skägg, mager och innerligt intensiv.

Han arbetade ibland de allra fattigaste och längtade efter en andlig utrustning för sitt missionsarbete.

Vi böjde våra knän framme vid altaret och efter en stund av stillhet kom den helige Andes närvaro med en obeskrivlig atmosfär av renhet, helighet och kärlek.

Vi överraskades av att börja sjunga en lovsång där vi hade en gemensam melodi och ett gemensamt språk.

Ut ur altaret trädde en gestalt fram till oss och sträckte sina händer över oss för att ge oss sin välsignelse.

Vi såg honom båda två och visste vem det var. Jesus var mitt ibland genom den helige Andes förmedlande närvaro."
---
Man kan ju undra vad som hände vid det bönemötet liksom man kan fundera kring Halldorfs vittnesbörd (för några veckor sedan) om sitt 'andra andedop' tillsammans med en munk i en klostercell?

Här är hela artikeln igen:

http://www.hemmetsvan.se/viewNews.do?NewsID=0208

slut på mailet.
---
HaFo - kommentar:

Ja, nog kan man verkligen undra över vilken ande som gav sig tillkänna både för Halldorf och Sjöberg!!

Inte var det Guds Ande, som från den stunden och framgent, gjorde dem blinda för förförelsen både i katolicismen och trosförkunnelsen!

Så att de bägge ser positivt på och själva blir draghästar fram mot det avfall som ska ske innan antikrist kan träda fram och som blir ett avfall, därman kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Detta därför att man redan är intagen av och kallar antikrists andes verksamhet,för ett verk av Guds Ande.

Och det lockar man nu in människor in under, med sina charmiga och karismatiska personligheter.

Den gåva och tjänst som Gud lade ned i dessa människors liv, har av anledningar som bara "Gud kan känna till", blivit bedragna av villoandar och tror sig tjäna Gud, men har hamnat i den fruktansvärda situationen att de blivit "falska apostlar" och "villolärare".

Villfarelsen måste komma säger Jesus, men tillägger ett ve, över dem varigenom det sker och säger att det vore bättre, att en kvarnsten vore hängd runt deras hals.

Vi är inte ålagda att "hänga kvarnstenar runt någons hals". Det får Gud sköta om.

Men vi är kallade att "pröva andarna huruvida de är av Gud" och till att avslöja villolärorna och dess företrädare.

Och där är det så tragiskt, att detta är vad som gäller både i det här fallet, när vi talar om både Sjöberg och Halldorf.
---
Jag hade brevkontat med Stanley och blev förskräckt över, med vilken blindhet inför läran om Jesu andliga död, som han viftade bort den med, att "problemet idag är inte att en del tillvitar Jesus lite för mycket lidande".

Då har han ju redan blivit blind och förstått "nada" vad läran om Jesu andliga död, egentligen lär för ngt.

Stanley talar ofta om Jesu "Gudomliga identitet" och ser inte hur det begreppet blir omintetgjort i läran om Jesu andliga död.

Desto mer skrämmande är det då att han i sin blindhet får framstå som en andlig auktoritet, som ska vägleda människor.

HaFo