+ Att ta ansvar för Herren och Hans Ord!

En avhoppad medlem skriver oerhört träffsäkert, att det är kärlekslöst att INTE ingripa, när man ser maktmissbruk.
Helt rätt! Vad är det då för speciellt med Trosrörelsen? Fokus i Skriften ligger faktiskt inte på "ATT TRO PÅ GUD" - för även djävulen tror och bävar - utan fokus i Bibeln ligger på "ATT TRO GUD".

Herren har talat och då är Hans Ord sant! Då tror vi inte bara "på Honom" utan vi "tror Honom". Avviker undervisningen i de lokala församlingarna ('kyrkorna', 'samfunden' osv.) från Herrens anvisningar i Skriften, då måste man reagera - det är detta som kallas lärjungaskap: den sanne troende agerar och reagerar!

Det är farligt att upplåta predikstolen till en enda människa som upphöjer sig över Gud och hela sin menighet! Skriften visar på, att Herren är "mitt ibland folket", Han talar till fåren och betjänar dem. Predikstolen är till för att sprida Herrens rena Ord till befrielse, upprättelse och inte ta för sig, ära andra eller upphöja avgudar!
Annars blir det kaos och förvirring, där villoläror och falska profeter avlöser varandra. Allt skall prövas av församlingen, med församlingen och inför församlingen.

Det är varje pånyttfödde troendes ansvar att hålla vargarna borta från fåren! Och det sker endast genom att hålla Ordet och Förbundet!
..........
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157049

Kommentarer
Postat av: S-E Sköld

Bibliskt ledarskap kan man inte bedriva utan att de andliga gåvorna/tjänsterna som Guds Ord hänvisar till - som församlingens ledning - är i funktion:



d.v.s. Andlig utrustning/funktion som apostlar, profeter, herdar, evangelister och lärare. De är dessa, som enligt Guds Ord skall göra de heliga skickliga att utföra sin uppgift, att uppbygga Kristi kropp.



MEN DET ÄR FÖRSAMLINGEN SOM SANKTIONERAR DEM ALLA! Det står i Guds Ord hur det går till, hur de prövas, innan de insätts.



Sanningen är den, att det ÄR ANDEN som utför detta uppbyggnadsverk GENOM SINA VERKTYG. Församlingen är Guds, ritningarna till den har Han gett oss, och att bygga upp den - enligt ritningarna - är också det ett Andens verk:



Gud har inte lämnat Sitt verk i människohand; men det förutsätter att Anden får råda: och inte "kött".



I boken ``Lewi Pethrus i närbild´´ författad av Ivar Lundgren, som kom ut 1973 i samband med LP:s 90-årsdag, säger LP som svar på Ivar Lundgrens fråga ang. Pingströrelsens framtida ledarskap, efter LP, vad som krävs för att leda den:



LP: ``Jag skulle vilja säga att vad den kräver är en andlighet som motsvarar organisationsformen. Organisationsformen är biblisk och andlig.



Vi talar om andliga ämbeten, andliga nådegåvor och andligt omdöme, andlig ledning. Vad som absolut måste till för att dessa andliga organisationsformer ska fungera, är ett motsvarande andligt sinne, en andlig blick och en biblisk aktionsform.



Om detta finns, kommer ledarna av sig självt fram´´.



Så långt LP.



--



Det är detta, denna form av andligt ledarskap,som Pingst nu gjort sig av med, för att i ställe organisera sig på ``världens sätt´´, med uppenbara problem, att få det att fungera.



Den som tar upp manteln efter Sten-Gunnar Hedin, får brottas med samma, grundläggande byggnadsfel: i förhållande till Guds Ord.



Fortsatt har Pingst Guds Ord emot sig.



Ledarskapet rev ned vad de gamla byggde, i stället för att bygga vidare på deras - i Guds Ord - grundade verk. Som också det givetvis behövde rensas från slagg; som ett fruktträd från tid till annan måste ansas, för att bevaras friskt med tanke på sin tjänst/funktion.



--



Men pingstledarna flyttade på gamla råmärken. Råmärken med fundament/grund i Guds Ord.



Ord/ritningar som Gud välsignat;

sen urminnes tid.



2008-08-28 @ 11:16:04
Postat av: S-E Sköld

Brevmail till Pingstledare över hela landet, 080707, utan att få en enda reaktion:



Syskon i tron -Jesu frid!



Jer. 1:4-5 ``Och Herrens ord

kom till mig; han sade:

"Förrän jag danade dig

i moderlivet, utvalde jag dig,

och förrän du utgick ur

modersskötet,

helgade jag dig; jag satte dig

till en profet för folket´´



Ps 139:13, 16 ``Du sammanvävde

mig i min moders liv. Dina ögon

såg mig, när jag ännu knappast

var formad; alla mina dagar blev

uppskrivna i din bok,

de var bestämda, förrän någon

av dem hade kommit´´





En miljon Människobarn kan inte dödas i moderlivet, utan att någon bär ansvar för det. Det - att så skulle kunna ske - är en helt omöjlig tanke; ja en fullständig orimlighet, t.o.m. efter världens sätt att tänka. Det handlar om många tusentals Människor som inte ens fått ett eget namn, eller en grav; utan slutat i någon sopstations destruktionsugn.



Skulle inte Gud ha någonting att säga om en sådan ofattbar ogärning bland oss människor; illdåd som inte ens rovdjur ägnar sig åt?! Och skulle JESUS, ``barnavännen´´ som vi brukar säga, inte ha någonting att säga i den frågan?



Har Han inte det, då blir det tomt prat att säga, att Han ``älskar alla barnen, alla barnen på vår jord´´. Eller är det i stället så, att Hans representanter - Ordets förvaltare, tjänare och förkunnare - gjort det enkelt för sig, och valt att tiga?



Men minnet av dessa många, namnlösa människor och deras död går ALDRIG att utplåna: de står för alltid inskrivna i Sveriges historia, och där står också ``inristat´´ alla de bland oss som valde att blunda, tillstoppa öronen och tiga; och bland dem de flesta av Guds Ords tjänare.



Men nu Gud har någonting att säga i frågan: och det sedan länge. Och Han kräver ansvar av de skyldiga, och det ansvaret finns hos många och är fördelat på flera, det ligger både hos enskilda och hos sådana som verkar genom institutioner; det har Guds Ande sagt mig.



En mycket tung del av det ansvaret vilar på dem som fått/har sanningens Ord, sådana som är Ordets förvaltare, förkunnare och tjänare, och de bland dem som underlåtit att ge ut Guds Ords sanningar till vårt lands folk. Dessa Guds förvaltare som av Gud är satta, att undervisa folket; och då även sådana som lever utanför församlingarnas råmärken: då det finns vägar att nå även dem.



De är alla Guds avbilder, som endast Guds Ord kan återupprätta och insätta i sin ursprungliga, höga ställning. Skulle Gud inte ha någonting att säga till dem i abortfrågan; dödandet av barn?



Finns f.ö. ingen relation mellan Guds Ord och synden, mellan Gud och syndaren, i vårt land; som t.ex på Johannes Döparens och Jesu tid och sedan på Hans apostlars/sändebuds tid? Sedan Anden fått uppfylla de första kristna, gömde inte heller de sig längre, utan förkunnade frimodigt Guds Ord ute bland folket: och Ordet hade framgång!



De levde alltid med sitt budskap i förhållande till omvärlden, samhället. Den relationen - i vårt Sverige i dag - går i så fall via Ordet och därmed också via Ordets förvaltare och förkunnare: dem Gud betrott med Sitt Ord. Hur skall annars människor kunna finna vägen till Gud - få andlig vägledning - om inte vägledare kommer och vägleder dem?



Och Gud har sänt Sina vägledare, men de flesta av dem föredrar att vara tysta inför synden; som om Gud - deras Uppdragsgivare och Herre - inte har någonting alls att säga om den! Gud som ju hatar synden och betalat ett mycket högt pris för att tvätta bort den från Sin avbild, Människan!



Ordets lykta är inte till för att gömmas undan i kyrkorna, ja i många fall inte ens där får upplysa människorna, om vad Gud säger t.ex. om de aborterade barnen/Människorna. Därför finns säker också många barn, även bland dem som tillhör den levande Gudens församling, som dödats i moderlivet, som en direkt följd av Ordets förvaltares/tjänares underlåtenhet att fullgöra sin tjänst, ja sin plikt/skyldighet: att förkunna ´`allt Guds rådslut´´ för församlingens lemmar/medlemmar.



Det är fara värt, att vi i stället för Guds Ords obekväma sanningar far efter att få höra ``örongodis´´ och att det därför blivit så, att rågångarna flyttats, så att man i Guds församlingar snarare intagits av världens sätt att tänka och handla, i stället för att det blivit tvärt om. D.v.s. att den kristna ``surdegen´´ fått möjlighet att genomsyra hela samhällskroppen.



Och om det skall kunna hända i vårt land, måste Ordet ut i samhällslivet! Och då får inte Väktarna - Ordets förkunnare - tiga! Om de är tysta, händer inget som förvandlar människorna till det Gud vill och därmed inte heller det samhälle de lever i.



Jag skulle tro, efter över 20 års erfarenhet, att inte ens på P-rörelsens stora sammankomster, som Nyhems -Lapplands -och Predikantveckan och de s.k. evangelistveckorna, på olika håll i vårt land, samtalas och förkunnas det ö.h.t. alls i den här frågan. Och ändå handlar det om den fråga som ligger allra överst i Guds hjärta: att man upphör att döda Hans barn, Hans avbilder: slutar att utgjuta oskyldigas blod i vårt land. Och är dessutom en fråga som i allra högsta grad har med vårt lands framtid att göra.



Det är hög tid - och det sedan länge - att vi söker Gud med ``sönderrivna hjärtan´´, med tanke på alla dessa, våra dödade barn/medmänniskor, där vi inte ens höjt vår röst - som kristna förkunnare - till försvar för deras liv, det liv som Gud gett dem, och även med tanke på vårt lands bästa; vårt lands framtid, som berör oss alla, även våra egna familjer, med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.



Hur de skall få det - de som kommer efter oss - beror till stor del på oss som lever nu. Är vi fega, som vi varit hittills, så kommer det att drabba dem: om lagen om ``sådd och skörd´´ fortfarande fungerar; vilket den gör, då den är Gud Själv: Han som blev Ordet.

Nineves befolkning vände om från sin synd, och bad och ropade till Gud, och Gud gav dem ytterligare en nådatid: allt som en direkt följd av Jona förkunnelse.



Det bästa vi kan göra för dem som kommer efter oss, och för oss själva och alla andra, är att på knä inför Gud höra -för att sedan kunna göra Hans vilja. Vi är ju kallade att vandra i Jesu - Överherdens - efterföljd; som gav Sitt liv för fåren; för Guds Ords sanningar. Och det får även vi göra. Något annat har Han f.ö. inte erbjudit oss: ``Det må vara lärjungen nog, om det går med denne som med mästaren´´, säger Han till oss, som i dag menar oss vara Hans lärjungar/efterföljare.



Det får inte bli så, att medan vi sänder missionärer till andra länder och folk, sjunker vårt eget lands folk allt djupare i synden och vårt land blir åter ett s.k. hednaland: och hur kan det i så fall komma sig, att vi når andra länder och folk, men inte våra egna?!



DET VÄRSTA SOM KAN DRABBA ETT LAND OCH ETT FOLK, ÄR ATT ORDETS FÖRVALTARE OCH FÖRKUNNARE SVIKER SITT AV GUD GIVNA UPPDRAG: ATT FÖRKUNNA ALLT GUDS ORD FÖR FOLKET.



NÄR GUDS ORDS FÖRVALTARE BLIVIT SOM BÅGAR SOM SVIKER I BÅGSKYTTENS HAND! HUR SKALL DÅ BÅGSKYTTEN - I DET HÄR FALLET GUD SJÄLV - KUNNA VINNA STRIDEN OM LANDET OCH LANDETS FOLK ?! VEM SKALL HAN DÅ SÄNDA?!



Apg. 20:26-27 ``Därför betygar jag

för er nu idag, att jag inte bär skuld

för någons blod. Ty jag har inte

undandragit mig, att förkunna

för er allt Guds rådslut´´



Med mina varma brodershälsningar!



Sven-Erik Sköld





2008-09-16 @ 05:36:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Kristen Topplista från Jesussajten.se